Dödergök

Bokens titel: Dödergök
Författare: Katarina Wennstam
Förlag: Bonnier Pocket, 2009
Antal sidor: 518 + extramaterial

"Våldtäkts-Wennstam" kallas hon tydligen och jag kan förstå varför. Hittills har alla böcker jag läst av Katarina Wennstam på något vis handlat om våldtäkter, kvinnoförnedring och utnyttjande av kvinnors kroppar. Makt och kön, sida upp och sida ner. Mäns våld mot kvinnor är vad hennes skönlitterära böcker likaväl som hennes reportage och dokumentärer handlar om.

Wennstam själv skriver i efterordet:
"Verkligheten är inte som i deckarna. Den handlar inte om kluriga gåtor där gärningsmannen döljer sig i skuggorna fram till sista sidan. Verkligheten är istället den grymmaste som finns. Den handlar om kvinnor, och barn, som misshandlas och terroriseras på den plats där de borde få känna sig som mest trygga - sina hem. Vi läser om det varje vecka. Ibland upprörs vi, oftast bläddrar vi vidare."

Boken lyckas med sin föresats att få folk att tänka till om kvinnomisshandel genom att skriva något som liknar en kriminalhistoria blandat med stort samhällsengagemang. Man kan kalla det överdriven ultrafeminism eller vad som helst, men faktum är att ämnet är viktigt och boken trovärdig och tankeväckande.

Journalisten Maria Allende som hittar det perfekta lilla radhuset för sig och sin familj. Här ska hon och maken ha det så fint ihop och dottern ska växa upp i idyllen. Men Maria hittar tecken på att familjen som bodde här innan dem hade problem - grannarna berättar om bråk och misshandel och om hur kvinnan som bodde i huset till slut tog livet av sig.

Maria blir som besatt av att ta reda på vad som egentligen hände. Hon letar efter fakta, hon läser domar, frågar ut folk och gör egna undersökningar. Till slut nystar hon upp en fasansfull verklighet som helt raserar hennes egna känslor för förortslivet och skakar om hennes syn på rättsväsendet.

Själva intrigen är mycket spännande och personbeskrivningarna utmärkta, inte bara av Maria Allende utan även andra personer i omgivningen.

Det råder ingen tvekan om vad Katarina Wennstam vill berätta och ibland blir det nästan för mycket; det är som att hon trycker ner i halsen på läsaren att vi inte begriper hur vanligt det är med kvinnomisshandel, hur hemskt det är, hur män har makten och hur kvinnor utnyttjas. Helt okej, tycker jag, eftersom boken är så bra skriven och ämnet så viktigt. Det här är en av få böcker som jag faktiskt minns väldigt mycket av även långt efter jag hade läst ut den.

Mitt foto: Ett skjutvapen var självklar rekvisita för bilden.

Betyg: Högt betyg för att blanda in viktiga samhällsfrågor i en spänningsroman på ett galant sätt.

Rekommenderas: Till alla, kanske allra mest till de män som aldrig skulle komma på tanken att läsa den...

Snackis: Ja, här har man en perfekt bok att snacka om en hel kväll och sannolikt avslöja oenigheter och orsaka gräl och upprörda känslor. Toppenbra snackis, med andra ord!

Länk till boken på AdLibris: HÄR.