Bokens titel: Grand final i skojarbranschen
Författare: Kerstin Ekman
Förlag: Albert Bonniers förlag, 2011
Antal sidor: 396
Antal sidor: 396
Vad gör de där bokmärkesänglarna på omslaget?! Så missvisande, antyder något puttenuttigt och gulligt. Men det är ingen gullig bok, det här. Det är en fantastisk roman som är allt annat än söt och rar. Inte heller handlar den om två änglar, för det är nog det sista man skulle beskriva Lillemor och Barbro som.
"Grand final i skojarbranschen" är en fyndig titel på en lysande roman om den kända, svenska författarinnan Lillemor Troj (nog för att hon är fiktiv men hon har väldigt mycket gemensamt med Kerstin Ekman själv) och hennes okända kollega Barbro, kallad Babba. Deras samarbete inleds redan på 1950-talet då Babba skriver en ryslig mordhistoria med Lucia-tema och skickar in den i Lillemors namn.
Lillemor är vacker och vän, hon har ett bra sätt som går hem hos journalister, förlagsredaktörer och senare även Svenska Akademien. Babba däremot är otympligt tjock, ful och komplett ointresserad av sitt utseende. Men skriva kan hon! På små kartotekskort klottrar hon ner idéer till kommande böcker, skriver ihop de mest makalösa berättelser och låter sedan Lillemor renskriva det hela på skrivmaskin.
Man får följa dessa två kvinnor från ungdomens Uppsala, genom äktenskap och förälskelser, skilsmässor och plötsliga uppbrott. Genom decennierna passerar sånt som alkolholiserade mammor, psykvård, hippiekollektiv på landet, charmerande spelemän, förljugna rektorer, thinnersniffande tonåringar, stulna laboratoriehundar och ett antikvariat som tjänar som täckmantel.
Jag tycker att det är en alldeles underbar berättelse som är precis så skruvad så den skulle kunna vara sann. På bokens omslag står "Men först och främst är den en berättelse om två mycket olika kvinnor, från femtiotalet och fram till idag, om lögn och sanning, ensamhet och gemenskap." Det är inte en riktigt bra beskrivning tycker jag, för det är inte så enkelt som lögn eller inte lögn. Det är helt enkelt olika sätt att se på sanningen, tolkar jag det som.
Babba och Lillemor lever i någon slags symbios. De behöver varann och parasiterar på varann, båda två. Den ena skriver, den andra levererar. Pengarna delar de systerligt mellan sig. Ingen i deras omgivning känner till arrangemanget, inte ens föräldrar eller äkta makar. Privatlivet verkar de inte tala högt om - Lillemor vet inte mycket om Babba, Babba däremot smygläser Lillemors dagböcker.
Är de vänner? Kanske, på något vis. De söker sig ständigt till varann trots att man får en känsla av att de aldrig egentligen står varann nära. Bokens hela upplägg är ju att Babba avslöjar åratals hemligheter genom att för första gången skicka ett manus till Lillemors förlag utan att ha visat det för henne först. Ska hela Sverige få veta hur det egentligen ligger till? Och är det som Babba påstår verkligen sanningen, eller finns det fler infallsvinklar och sätt att se på?
Skojarbranschen är förlagsbranschen, bokvärlden. Jag antar att Kerstin Ekman ser detta som sin stora final. Hon har varit så produktiv, skrivit så mycket och fått så många utmärkelser för det. Jag hoppas att det inte är det sista hon skriver, för hon är en lysande berättare.
Betyg: En absolut favorit. Vilken roman!
Rekommenderas: Till alla? Jag vet faktiskt inte vilken målgrupp en sådan här bok har.
Snackis: Här finns gott om uppslag till diskussioner, speciellt vad gäller objektiv och subjektiv sanning i våra liv.
Länk till boken på AdLibris: INBUNDEN eller POCKET.
"Grand final i skojarbranschen" är en fyndig titel på en lysande roman om den kända, svenska författarinnan Lillemor Troj (nog för att hon är fiktiv men hon har väldigt mycket gemensamt med Kerstin Ekman själv) och hennes okända kollega Barbro, kallad Babba. Deras samarbete inleds redan på 1950-talet då Babba skriver en ryslig mordhistoria med Lucia-tema och skickar in den i Lillemors namn.
Lillemor är vacker och vän, hon har ett bra sätt som går hem hos journalister, förlagsredaktörer och senare även Svenska Akademien. Babba däremot är otympligt tjock, ful och komplett ointresserad av sitt utseende. Men skriva kan hon! På små kartotekskort klottrar hon ner idéer till kommande böcker, skriver ihop de mest makalösa berättelser och låter sedan Lillemor renskriva det hela på skrivmaskin.
Man får följa dessa två kvinnor från ungdomens Uppsala, genom äktenskap och förälskelser, skilsmässor och plötsliga uppbrott. Genom decennierna passerar sånt som alkolholiserade mammor, psykvård, hippiekollektiv på landet, charmerande spelemän, förljugna rektorer, thinnersniffande tonåringar, stulna laboratoriehundar och ett antikvariat som tjänar som täckmantel.
Jag tycker att det är en alldeles underbar berättelse som är precis så skruvad så den skulle kunna vara sann. På bokens omslag står "Men först och främst är den en berättelse om två mycket olika kvinnor, från femtiotalet och fram till idag, om lögn och sanning, ensamhet och gemenskap." Det är inte en riktigt bra beskrivning tycker jag, för det är inte så enkelt som lögn eller inte lögn. Det är helt enkelt olika sätt att se på sanningen, tolkar jag det som.
Babba och Lillemor lever i någon slags symbios. De behöver varann och parasiterar på varann, båda två. Den ena skriver, den andra levererar. Pengarna delar de systerligt mellan sig. Ingen i deras omgivning känner till arrangemanget, inte ens föräldrar eller äkta makar. Privatlivet verkar de inte tala högt om - Lillemor vet inte mycket om Babba, Babba däremot smygläser Lillemors dagböcker.
Är de vänner? Kanske, på något vis. De söker sig ständigt till varann trots att man får en känsla av att de aldrig egentligen står varann nära. Bokens hela upplägg är ju att Babba avslöjar åratals hemligheter genom att för första gången skicka ett manus till Lillemors förlag utan att ha visat det för henne först. Ska hela Sverige få veta hur det egentligen ligger till? Och är det som Babba påstår verkligen sanningen, eller finns det fler infallsvinklar och sätt att se på?
Skojarbranschen är förlagsbranschen, bokvärlden. Jag antar att Kerstin Ekman ser detta som sin stora final. Hon har varit så produktiv, skrivit så mycket och fått så många utmärkelser för det. Jag hoppas att det inte är det sista hon skriver, för hon är en lysande berättare.
Betyg: En absolut favorit. Vilken roman!
Rekommenderas: Till alla? Jag vet faktiskt inte vilken målgrupp en sådan här bok har.
Snackis: Här finns gott om uppslag till diskussioner, speciellt vad gäller objektiv och subjektiv sanning i våra liv.
Länk till boken på AdLibris: INBUNDEN eller POCKET.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar