Bokens titel: Hon älskade
Författare: Helena Henschen
Förlag: Brombergs, 2009
Antal sidor: 298
En alldeles strålande historielektion och livsberättelse och kärlekssaga i ett!
Jag tyckte mycket om Helena Henschens bok "I skuggan av ett brott" som handlade om de von Sydowska morden, en fruktansvärd familjetragedi i hennes egen släkt. "Hon älskade" är precis lika välskriven, fascinerande och underhållande.
Jag kan inte låta bli att tänka att det måste varit märkligt för Helena och hennes tre systrar att växa upp i en familj där mamman vuxit upp utan mor (tror hon dog av en överdos opium eller morfin, om jag minns rätt?) och utan far (han blev mördad av sin egen son, Helenas morbror) samtidigt som pappan kommer från en annan känd och välbärgad släkt med mängder av spännande livsöden som det talades öppet om, till skillnad från mammans hemlighållande av de fem morden som hennes morbror var skyldig till.
Helena Henschens farmor var Signe Thiel, född 1885 i Stockholm som dotter till en av Sveriges mest förmögna bankirer, Ernest Thiel. Signe levde i en ytterst privilegierad miljö. Bara namnet Thiel får ju mig att reagera - och så fortsätter det boken igenom. För att låna ett engelskt uttryck så är det fullt av namedropping. Familjen Thiel umgicks med intellektuella borgare och till deras aftnar och samkväm kom kända svenskar såsom Ellen Key, Hjalmar Söderberg, Verner von Heidenstam, Amelie Posse och många andra.
Jag tycker mycket om den första delen av boken, där Signes uppväxt beskrivs. Hennes far skiljer sig från modern då hon väntar deras yngsta - femte? - barn och gifter om sig. Han låter bygga Thielska Galleriet och fyller det med konst. Han är besatt av Nietzsche och önskar att dottern ska följa i hans fotstpår.
Kring sekelskiftet försvinner Thiels enorma förmögenhet och även om det aldrig går någon nöd på Signe så kan hon inte längre leva i samma lyx och överflöd. Hon blir en rebell, besöker möten för kvinnlig rösträtt och engagerar sig i Fredrika Bremer-förbundet. Skildringarna av hennes barndom och ungdomstid i Stockholm tycker jag särskilt mycket om!
Men så kommer antisemitismen krypande och det blir allt svårare att klara sig som jude och judinna även i Sverige. Signe är gift ett kort tag med en man som hon får en son med. Därefter gifter hon sig med Folke Henschen - som är patolog och ägnar hela sitt liv åt döda kroppar. Tillsammans får de fem barn som alla växer upp i en stor villa på Djurgården. Efter många långa år tillsammans, där Folke är kall och avvisande medan Signe är förälskad (både i honom och på annat håll) skiljer de sig. Signe och hennes sex barn - som ju alla är judar - får se hur Folke förvandlas till nazist och gifter om sig med en arisk tyska.
Så följer en gripande men ibland lite tråkigare skildring av Signes liv under andra världskriget och genom kärlekshistorien med den berömde hjärnforskaren Oskar Vogt. Här kan jag känna att man helt tappar bort huvudpersonen. Fokus hamnar alltför mycket på kriget och nazismen. Det är intressant och lärorikt, men jag önskar att man hade kunnat följa just Signe lite närmare.
Hur var hon som mor? Hon verkar ha lämnat sina sex barn väldigt ofta för att åka ner till Tyskland och bo hos sin älskare och hans hustru (!) halvårsvis. Vad gjorde hon inom Fredrika Bremer-förbundet? Vad hände med hennes egen mamma och de andra syskonen - som man blev så engagerad i under första halvan av boken men sedan inte får veta mer om?
Det är sorgligt att Helena Henschen dog i en hjärnblödning 2011, för jag hade gärna velat säga henne hur mycket jag tycker om båda hennes böcker - och jag hade gärna velat läsa den bok som hon skrev på då hon dog.
Omslaget: Jag tycker mycket om den vackra bilden av den unga Signe och uppskattar att vi faktiskt får en glimt av hur hon faktiskt såg ut.
Betyg: En otroligt läsvärd skildring av en stark kvinna för hundra år sedan.
Rekommenderas: till dem som tycker om personliga berättelser om judarnas utsatthet under andra världskriget, om kvinnokampen i Sverige under början av 1900-talet, om de förmögna borgarnas liv i Stockholm i slutet av 1800-talet - bland annat.
Snackis: Det finns en del att diskutera här, men det mesta är ändå ett dokument över en tid som varit - inte ett underlag för analyser och diskussioner.
Länk till boken på AdLibris: INBUNDEN och POCKET.
Jag tyckte mycket om Helena Henschens bok "I skuggan av ett brott" som handlade om de von Sydowska morden, en fruktansvärd familjetragedi i hennes egen släkt. "Hon älskade" är precis lika välskriven, fascinerande och underhållande.
Jag kan inte låta bli att tänka att det måste varit märkligt för Helena och hennes tre systrar att växa upp i en familj där mamman vuxit upp utan mor (tror hon dog av en överdos opium eller morfin, om jag minns rätt?) och utan far (han blev mördad av sin egen son, Helenas morbror) samtidigt som pappan kommer från en annan känd och välbärgad släkt med mängder av spännande livsöden som det talades öppet om, till skillnad från mammans hemlighållande av de fem morden som hennes morbror var skyldig till.
Helena Henschens farmor var Signe Thiel, född 1885 i Stockholm som dotter till en av Sveriges mest förmögna bankirer, Ernest Thiel. Signe levde i en ytterst privilegierad miljö. Bara namnet Thiel får ju mig att reagera - och så fortsätter det boken igenom. För att låna ett engelskt uttryck så är det fullt av namedropping. Familjen Thiel umgicks med intellektuella borgare och till deras aftnar och samkväm kom kända svenskar såsom Ellen Key, Hjalmar Söderberg, Verner von Heidenstam, Amelie Posse och många andra.
Jag tycker mycket om den första delen av boken, där Signes uppväxt beskrivs. Hennes far skiljer sig från modern då hon väntar deras yngsta - femte? - barn och gifter om sig. Han låter bygga Thielska Galleriet och fyller det med konst. Han är besatt av Nietzsche och önskar att dottern ska följa i hans fotstpår.
Kring sekelskiftet försvinner Thiels enorma förmögenhet och även om det aldrig går någon nöd på Signe så kan hon inte längre leva i samma lyx och överflöd. Hon blir en rebell, besöker möten för kvinnlig rösträtt och engagerar sig i Fredrika Bremer-förbundet. Skildringarna av hennes barndom och ungdomstid i Stockholm tycker jag särskilt mycket om!
Men så kommer antisemitismen krypande och det blir allt svårare att klara sig som jude och judinna även i Sverige. Signe är gift ett kort tag med en man som hon får en son med. Därefter gifter hon sig med Folke Henschen - som är patolog och ägnar hela sitt liv åt döda kroppar. Tillsammans får de fem barn som alla växer upp i en stor villa på Djurgården. Efter många långa år tillsammans, där Folke är kall och avvisande medan Signe är förälskad (både i honom och på annat håll) skiljer de sig. Signe och hennes sex barn - som ju alla är judar - får se hur Folke förvandlas till nazist och gifter om sig med en arisk tyska.
Så följer en gripande men ibland lite tråkigare skildring av Signes liv under andra världskriget och genom kärlekshistorien med den berömde hjärnforskaren Oskar Vogt. Här kan jag känna att man helt tappar bort huvudpersonen. Fokus hamnar alltför mycket på kriget och nazismen. Det är intressant och lärorikt, men jag önskar att man hade kunnat följa just Signe lite närmare.
Hur var hon som mor? Hon verkar ha lämnat sina sex barn väldigt ofta för att åka ner till Tyskland och bo hos sin älskare och hans hustru (!) halvårsvis. Vad gjorde hon inom Fredrika Bremer-förbundet? Vad hände med hennes egen mamma och de andra syskonen - som man blev så engagerad i under första halvan av boken men sedan inte får veta mer om?
Det är sorgligt att Helena Henschen dog i en hjärnblödning 2011, för jag hade gärna velat säga henne hur mycket jag tycker om båda hennes böcker - och jag hade gärna velat läsa den bok som hon skrev på då hon dog.
Omslaget: Jag tycker mycket om den vackra bilden av den unga Signe och uppskattar att vi faktiskt får en glimt av hur hon faktiskt såg ut.
Betyg: En otroligt läsvärd skildring av en stark kvinna för hundra år sedan.
Rekommenderas: till dem som tycker om personliga berättelser om judarnas utsatthet under andra världskriget, om kvinnokampen i Sverige under början av 1900-talet, om de förmögna borgarnas liv i Stockholm i slutet av 1800-talet - bland annat.
Snackis: Det finns en del att diskutera här, men det mesta är ändå ett dokument över en tid som varit - inte ett underlag för analyser och diskussioner.
Länk till boken på AdLibris: INBUNDEN och POCKET.
Vilka fina bilder du har till dina recensioner! Sitter och bläddrar bakåt och bakåt (bara eeeen sida till) för att se vilka "accesoarer" de har fått! :)
SvaraRaderaHelena Henschens bok kommer jag definitivt att läsa någon gång, har lyssnat på henne i Bokcirkel i radio och hon var SÅ bra.