Bokens titel: Stockholm octavo
Författare: Karen Engelmann
Originalets titel: The Stockholm Octavo
Översättare: Kjell Waltman
Förlag: Damm förlag, 2013
Antal sidor: 447
Det här är något så märkligt som en skönlitterär bok om mordet på kung Gustav III skriven av en amerikanska. Min första tanke när jag hörde det, var att det omöjligt kunde vara något att ha. Hur skulle hon rimligen kunna gestalta de historiska personerna och känslan av ett Sverige på 1700-talet? Jag är inte heller säker på att hon faktiskt kan göra det, ens nu när jag läst boken, men å andra sidan kan jag inte påstå att jag själv vet bättre...
Emil Larsson är en ung kammarskrivare i Stockholm i slutet av 1700-talet. Han lever ensam - men inhyst - i de fattiga kvarteren, jobbar flitigt som tulltjänsteman, dricker friskt på krogen eller spelar kort för att vinna lite pengar. En dag får han veta att alla statligt anställda (naturligtvis bara män på den tiden) måste vara gifta - och därför får han i uppdrag av sin chef att snarast finna sig en lämplig hustru. Annars kommer han att få sparken!
I boken får vi följa Emil och hur han spelar kort hos fru Sofia Sparf som driver ett spelhus men även är spådam. Kung Gustav är hennes vän och de finare stockholmarna är ofta hos henne för att spela kort, roa sig och dricka tillsammans. Sofia spår Emil - hon lägger en så kallad octavo med åtta figurkort, som kommer att spela en enormt stor roll för såväl Emil som Sofia och självaste kungen.
Mustiga beskrivningar av Stockholms horhus, kvarterskrogar, lusiga hyreshus, skumma hamnar och fattiga kvarter är spännande men känns märkligt uppdiktade. Emil och Sofia beskrivs noggrant liksom alla de möter, av vilka många kommer att ha en avgörande betydelse för octavon. Jag kan inte leva mig in i en enda av karaktärerna, inte känna med dem eller bry mig särskilt mycket om dem. Det skulle kunna vara en brist i romanen, men är inte nödvändigtvis det. Jag väljer att se det här som ett actiondrama i historisk miljö - inte en berättelse där jag ska lära känna huvudrollsinnehavaren.
Emil hittar en flicka han vill gifta sig med men "någon" ser till att hon omöjligen kan bli hans. En annan ung kvinna dyker upp och det är givet att hon ska bli Emils tillkommande - men samma "någon" blandar sig åter igen i. Frenetiskt läser han korten i sin octavo för att utröna vem som ska bli hans hustru och på vilket märkligt vis han och hans ordinära liv kan vara inblandade i den statskupp som han snärjs in i. Snart lär han känna den mäktiga kvinna som blandat sig i hans liv och planerar att störta kungen.
Hertig Karl vill ta över makten från sin bror kung Gustav. Adeln sympatiserar med honom och planerar ett mord på regenten. Kung Gustav - detta är knappast en spoiler för den som gått svenska grundskolan! - blir skjuten på en maskeradbal och dör tretton dagar senare.
Det är på tok för mycket fokusering på spådomar, kortspel och solfjädrar. Jag hänger inte med i hokus-pokus-tarot-tramset och känner en stor mättnad när ännu en solfjäder börjar beskrivas. Desto roligare att läsa om adelns fantastiska klänningar och bjudningar varvat med gatflickornas syfilis och alltför tunna vinterkläder.
Boken pendlar mellan spännande och "ååå-hur-ska-det-gå?" till långsam och "hur många sidor kan det vara kvar egentligen?". Sammantaget får jag ändå säga att det är en mysig bok. Just det: en mysig historieberättelse. Inget mer, men det är nog så gott.
Bokens omslag är helt fantastiskt, tycker jag. En maffig bild av en solfjäder och en bild av ett dåtida Stockholm, färgat i solnedgångsfärger och med författarens namn i metallicrött. Inlagan däremot: den är tryckt på vad jag och min tryckare brukar kalla dasspapper. Så tunt papper att man ser trycket på andra sidan av arket. Tråkigt!
Mitt betyg: Välskrivet, lite platt men ändå spännande.
Rekommenderas till: pass!
Snackis: Nej, det här är inget att sitta och snacka om.
Länk till boken på AdLibris: INBUNDEN
Tack för recensions-exet, Damm förlag! Jag blev mycket glad över boken.
Emil Larsson är en ung kammarskrivare i Stockholm i slutet av 1700-talet. Han lever ensam - men inhyst - i de fattiga kvarteren, jobbar flitigt som tulltjänsteman, dricker friskt på krogen eller spelar kort för att vinna lite pengar. En dag får han veta att alla statligt anställda (naturligtvis bara män på den tiden) måste vara gifta - och därför får han i uppdrag av sin chef att snarast finna sig en lämplig hustru. Annars kommer han att få sparken!
I boken får vi följa Emil och hur han spelar kort hos fru Sofia Sparf som driver ett spelhus men även är spådam. Kung Gustav är hennes vän och de finare stockholmarna är ofta hos henne för att spela kort, roa sig och dricka tillsammans. Sofia spår Emil - hon lägger en så kallad octavo med åtta figurkort, som kommer att spela en enormt stor roll för såväl Emil som Sofia och självaste kungen.
Mustiga beskrivningar av Stockholms horhus, kvarterskrogar, lusiga hyreshus, skumma hamnar och fattiga kvarter är spännande men känns märkligt uppdiktade. Emil och Sofia beskrivs noggrant liksom alla de möter, av vilka många kommer att ha en avgörande betydelse för octavon. Jag kan inte leva mig in i en enda av karaktärerna, inte känna med dem eller bry mig särskilt mycket om dem. Det skulle kunna vara en brist i romanen, men är inte nödvändigtvis det. Jag väljer att se det här som ett actiondrama i historisk miljö - inte en berättelse där jag ska lära känna huvudrollsinnehavaren.
Emil hittar en flicka han vill gifta sig med men "någon" ser till att hon omöjligen kan bli hans. En annan ung kvinna dyker upp och det är givet att hon ska bli Emils tillkommande - men samma "någon" blandar sig åter igen i. Frenetiskt läser han korten i sin octavo för att utröna vem som ska bli hans hustru och på vilket märkligt vis han och hans ordinära liv kan vara inblandade i den statskupp som han snärjs in i. Snart lär han känna den mäktiga kvinna som blandat sig i hans liv och planerar att störta kungen.
Hertig Karl vill ta över makten från sin bror kung Gustav. Adeln sympatiserar med honom och planerar ett mord på regenten. Kung Gustav - detta är knappast en spoiler för den som gått svenska grundskolan! - blir skjuten på en maskeradbal och dör tretton dagar senare.
Det är på tok för mycket fokusering på spådomar, kortspel och solfjädrar. Jag hänger inte med i hokus-pokus-tarot-tramset och känner en stor mättnad när ännu en solfjäder börjar beskrivas. Desto roligare att läsa om adelns fantastiska klänningar och bjudningar varvat med gatflickornas syfilis och alltför tunna vinterkläder.
Boken pendlar mellan spännande och "ååå-hur-ska-det-gå?" till långsam och "hur många sidor kan det vara kvar egentligen?". Sammantaget får jag ändå säga att det är en mysig bok. Just det: en mysig historieberättelse. Inget mer, men det är nog så gott.
Bokens omslag är helt fantastiskt, tycker jag. En maffig bild av en solfjäder och en bild av ett dåtida Stockholm, färgat i solnedgångsfärger och med författarens namn i metallicrött. Inlagan däremot: den är tryckt på vad jag och min tryckare brukar kalla dasspapper. Så tunt papper att man ser trycket på andra sidan av arket. Tråkigt!
Mitt betyg: Välskrivet, lite platt men ändå spännande.
Rekommenderas till: pass!
Snackis: Nej, det här är inget att sitta och snacka om.
Länk till boken på AdLibris: INBUNDEN
Tack för recensions-exet, Damm förlag! Jag blev mycket glad över boken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar