Författare: Maria Ernestam
Förlag: Månpocket, efter en överenskommelse med Bokförlaget Forum, 2011
Antal sidor: 280
Men ojdå, ska vi ta samma historia en gång till? Nu är det inte änkan Inga som sitter i ett sommarhus på västkusten och letar reda på en kartong med gamla foton och brev som tillhört hennes farmor Rakel. Nej, nu är det Viola som åker med sin elake man och två jobbiga tonårsdöttrar till Skåne. De ska vara där över påsklovet och bor i ett hus som de har lånat. Ingen trivs väl särskilt bra och relationen mellan Viola och hennes man är katastrofal. Anledningen till att de alls är där, är att svärmor Marianne vistas på ett ålderdomshem och familjen ska hälsa på hos "farmor".
Redan här börjar det bli lite underligt, för det är mest Viola som hälsar på hos sin mans gamla senila mamma. Tonårsdöttrarna är måttligt roade av dagliga utflykter till en gaggig farmor och Axel verkar ungefär lika ointresserad av sin egen mor. Viola tar sin tillflykt till gamlingarna då maken blir aggressiv och hotfull. Hos Marianne finner Viola en ny vän, den ålderstigna Lea (men hoppsan, ser man på - är det inte samma Lea som var vän med Rakel i förra boken?!) som berättar vansinnigt spännande berättelser om sitt liv som missionär i Kina.
Parallellt med denna historia utspelar sig ett vardagsdrama mellan Viola och Axel, som jag inte ens orkar recensera. Man ska väl leva sig in i hur jobbigt livet blivit för den framgångsrike Axel sedan han drabbades av svår sjukdom och nu väntar på njurtransplantation och under tiden har förvandlats till en riktigt elak jävel. Jag orkar knappt sympatisera med Viola. Ryt ifrån, för tusan! Ska man behöva ta vilken skit som helst för att det är synd om ens partner?
Jag läste plikttroget varenda rad, men ska villigt erkänna att det nog är för att jag har svårt att bara lägga en bok ifrån mig. Om det hade varit min släkt så skulle jag varit helt absorberad av dessa kvinnoöden - och det är uppenbarligen Maria Ernestam också. Hon är släkt med Lea och resten av gänget, även om hon bytt namn på dem och fixat ihop historierna till en skönlitterär roman.
Men är det här verkligen intressant för alla oss andra? Jag tycker inte det. För mig är det enormt svårt att ens sympatisera med idén att resa till ett fjärran land för att påtvinga andra människor sin religion. Jag har svårt att begripa varför man överhuvudtaget är villig att ge upp sitt liv i Sverige för de strapatser på haven och i bortre Asien under andra världskriget som beskrivs här. För troende är det kanske inte konstigt att man avstår från trygghet, säkerhet, hemland, släkt och vänner för att ens gud ska få fler anhängare - men för mig är det komplett obegripligt. Det är ju inte mycket som är positivt i det där missionerandet, om man säger så. Det är elände från att de lägger ut från kajen i Göteborg ungefär.
Sammanfattningsvis: Jag gillar karaktärerna Rakel och Lea i både "På andra sidan solen" och "Alltid hos dig", och jag gillar idén med kvinnohistoria från denna tidsepok - men upplägget är sövande tråkigt och segt i båda böckerna. Det spelar ingen roll att författarinnan är makalöst duktig på att formulera sig; båda romanerna skulle behövt snabbas upp och stramas åt för att jag ska orka behålla läslusten genom hela texten. Av någon outgrundlig anledning läste jag ändå ut boken på bara två dagar.
Efter att jag hade skrivit denna recension så läste jag andra kortrecensioner på Adlibris. Nästan enhälligt verkar folk tycka att boken är seg, fånig, konstlad, den sämsta hittills, inte lever upp till de tidigare romanerna och att det är slöseri med tid att läsa den. Den har ändå fått 3 stjärnor av 5 i betyg, så usel är den ju inte, men många verkar resonera som jag.
Omslaget: Vad ska jag säga? Vad är det för kvinna i modern "look" som poserar med en tajt sidenklänning och resväska och fladdrande hår? Och ett skånskt korsvirkeshus samt ett stämplat vykort mot blodröd bakgrund? Det är faktiskt inte samma formgivare som till "Alltid hos dig" även om man skulle kunna tro det.
Betyg: Sämst av Ernestams böcker. Hoppas hon släpper Rakel och Lea och återgår till sina spännande kvinnor som hanterar döden, hämndbegär och kärlek istället!
Rekommenderas till: missionärer?
Snackis: Här finns möjliga diskussionsämnen, men inte mer än så.
Länk till boken på Adlibris: POCKET.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar