Hemma hos Martina + Martina-koden

Bokens titel: Hemma hos Martina
Författare: Martina Haag
Förlag: Piratförlaget, 2005
Antal sidor: 184 + extramaterial

Martina Haag skriver lättsamt på gränsen till simpelt. Det är underhållande, roande och bjuder på småleenden - samtidigt som jag känner att det är för gulligt och lustigt för min smak. Tuggummirosa, bubblande, glittrigt och sådär nästan hyperaktivt tokskuttande.

Jag vet inte hur Martina Haag är egentligen, men hennes ord får mig att tänka att om jag var hemma hos henne, i hennes kök, med hennes ungar och husdjur och Martina själv så skulle jag få hjärtklappning och ett intensivt behov av att styra upp både henne och allt runtomkring. Det är lite för mycket, lite för hysteriskt, lite för spontant och sprudlande. Jag blir nervös av det där.

"Igår när jag var hemma hos min kompis hörde jag mig själv säga, på blodigt allvar:
-Jessica, jag måste fråga, hur bär du dig åt egentligen för att få din pelargon så fantastisk?
Hon började svara, sen stirrade vi på varandra och rusade ut i köket och öppnade varsin folköl som vi svepte direkt ur burkarna och la av värsta rapen efteråt: -BÖÖÖÖP. Men det hjälpte inte. 
Vi satte på NRJ och skruvade upp på högsta och försökte dansa till låtarna. Men det gick inte, det var sån konstig dunka-dunka-takt. Hur fort vi än dansade kändes det som om vi inte kom in i groovet.  (---) Vad vi än gjorde lyste det igenom. Vi har blivit tanter. VI HAR BLIVIT TANTER!!!"

Jag skriver ibland kåserier åt tidningar och olika communities. Ofta skriver jag små underhållande, anekdotiska texter i min egen blogg, vilket mina läsare ständigt påpekar är så roligt och att jag borde ge ut en bok. Det här är samma sak. Martina har skrivit en serie kåserier, tror jag, och sammanställt dem till en bok. Folk har sagt till henne: "Du som skriver så bra. Du borde ge ut en bok!" eller "Jag skrattade så jag grinade när jag läste vad du hade skrivit! Du borde verkligen ge ut en bok".

Det är lättsamt men en passande läsning om man vill sluka något banalt, inte bli upprörd, inte behöva analysera, inte leta efter ett djup som inte finns. Och vem är jag att kritisera? Om mina kåserier någonsin skulle ges ut i bokform så skulle de säkert upplevas som Martina Haags alla böcker fast sämre...

-

Bokens titel: Martina-koden
Författare: Martina Haag
Förlag: Pocketförlaget, 2007
Antal sidor: 184 + extramaterial

Märkligt nog är denna bok exakt lika lång som den ovanstående. Omslagen är supersnyggt designade av Lotta Kühlhorn (vad skulle bok-Sverige göra utan henne?!). Det finns en tredje och en fjärde bok också, de är tydligen två romaner som hänger ihop. Och Haags femte bok är sedan en kåserisamling, som just "Martina-koden" och "Hemma hos Martina"; den heter "Fånge i hundpalatset".

Martina-koden är en lite lugnare, roligare och mer välskriven version av den första succéboken. För mig var igenkänningen större. Boken slukas enkelt på en kväll eller två. "Fånge i hundpalatset" har jag inte läst. Jag tror att Martina Haags kåserier skulle passa bättre utpytsade en och en i lagom takt, snarare än att sträckläsas. Jag blev lite övermätt, helt enkelt.

Mitt foto: Mina barns pärlhalsband från dagis passar utmärkt till dessa böcker.

Betyg: Avstår från betygssättning här.

Rekommenderas till: vuxna tjejer, unga morsor, nedstämda människor som behöver piggas upp, folk som vill gotta sig i en feelgoodkåserisamling.

Snackis: Nej, nej.

Länkar till böckerna på Adlibris: POCKET och POCKET.