Tre sekunder

Bokens titel: Tre sekunder
Författare: Roslund & Hellström (Anders Roslund och Börge Hellström)
Förlag: Pocketförlaget, 2010
Antal sidor: 587

"Tre sekunder" är den femte boken om kommissarie Ewert Grens, vilket jag inte visste när jag köpte den. Eftersom den ingick i vår bokklubb och det inte var jag som valde den, hade jag ingen anledning att ta reda på det heller. Visserligen är det inga som helst problem att läsa boken helt fristående från de andra, men jag har en känsla av att det skulle varit roligare om jag hade följt kriminalkommissarien och hans arbetskamrater i de tidigare böckerna.

Kort kan man väl säga att det här är en perfekt bok för en längre tåg- eller flygresa. Eller förströelse när man är lite för sjuk för att gå till jobbet men för frisk för att ligga nerbäddad och bara blunda.

Historien är enkel, miljöerna välkända, persongalleriet närmast standard. Det är den sortens über-brottslingar som inte drar sig för att vrida om nacken på folk med en hård knyck, såna som har en bringa som en Ken-docka, såna som kan kalkylera som värsta datorn i huvudet samtidigt som de kastar sig ut från ett fönster på sjunde våningen - den sortens häftiga grabbar. Lägg till några dysfunktionella poliser (är inte alla poliser dysfunktionella i alla svenska kriminalromaner?) och en massa vapen som beskrivs in i detalj. Spänning och action ovanpå det. Bra roman när man inte orkar anstränga huvudet.

Så här skrev jag i min läsdagbok för några år sedan: "Hårdkokta brottslingar och livströtta poliser. Typisk svensk kriminalroman - men med en fäbless för extremt detaljerade skildringar av hur man stoppar in kokain i tulpaner (!) eller gömmer sig i ett ventilationsrör. Suck. Passar som tevefilm."

Observera dock att jag är i klar minoritet här, att döma av sajten "Boktipsets" många översvallande recensioner. Folk älskar den här boken! Den får fyra-fem stjärnor av i stort sett alla läsare och folk sträckläser den som förhäxade, menar att det är internationell klass på romanen och att den hör till de mest spännande de läst. Men nu är det här min bokblogg och just jag förstår inte storheten i denna sortens massproducerade polisromaner.

Grymt snyggt designade omslag om man köper hela serien med Ewert Grens-böcker. Vilket jag alltså aldrig kommer att göra. Trist nog har man sabbat just den recenserade boken genom att lägga två svarta tonplattor över hela omslaget, inte hyggligt mot formgivaren Eric Thunfors:

Betyg: Känns som en produkt framtagen för att Roslund & Hellström (bara det, att de sitter ihop som ett företagsnamn!) ska tjäna pengar.

Rekommenderas till: alla svenskar som gillar Mikael Persbrandt, antar jag (själv har jag inte sett en enda Beck-film i hela mitt liv, men jag föreställer mig att det här är samma grej - baserad på alla långa trailers TV4 jämt visar...) och slow motion-bilder av hur man pular in knark i en blomstjälk ackompagnerat av hjärtklappningsmusik.

Snackis: Nej.

Länk till boken på Adlibris: POCKET.