Måste skynda mig att läsa, så jag hinner läsa hundra böcker i år! Eller tvåhundra kanske.
De senaste dagarna och veckorna har bokbloggarnas uppdateringar till stor del handlat om
1) hur många böcker man hann läsa 2014
2) vilka de böckerna var, ofta rangordnade efter omdöme dessutom
3) vilka utmaningar man tänker ta sig an 2015.
Och väldigt, väldigt många skriver att de har läst på tok för få böcker. Vad är det för "läsa-så-många-böcker-som-möjligt"-fenomen? Det är väl ingen tävling? Vi läser väl för att vi vill underhållas, utvecklas, utbildas? Vi vill väl hinna ta till oss vad vi läser, inte bara skumma igenom texten?
Jag vet att jag läser fort. Det vet jag. Det är bara att jämföra med nästan vilken kompis eller släkting som helst, så ser jag att jag mycket snabbare kan ta mig igenom en text än många andra. Men jag skumläser så gott som aldrig, utan läser varje ord och varje mening. Författaren har ju valt orden med omsorg, säkert strukit massor och redigerat om otaliga gånger. Han eller hon har en särskild tanke med varje formulering.
Jag har flera vänner som forskat eller som pluggat på universitetet i många år eller som jobbat på ställen där man förväntas skriva långa rapporter, utlåtanden och ansökningar i stort sett jämt, och de människorna kan verkligen konsten att skumläsa en bok.
Många gånger missar de dock en hel del, det märker man tydligt om man senare sammanfattar boken eller pratar om den. Ibland orsakar det missförstånd, som skulle undvikits om de faktiskt hade läst hela boken istället för att snabbt bara ta sig igenom den. Då undrar jag om inte tekniken att snabbt ta sig igenom en komplex text är helt förfelad i sammanhanget. Det är väl stor skillnad på att läsa en härlig roman på fritiden och att läsa en engelsk rapport på 400 sidor om det ekonomiska läget i Zimbabwe?
Jag funderar på det där med att bokbloggarna är så självkritiska, rackar ner på sig själva, bannar sig: Nästa år måste jag läsa mer! Så här kan jag inte fortsätta, jag har bara läst 42/63/88/109 böcker i år. Skärpning! Men varför då? Är någon annan människa på hela jordklotet uppriktigt intresserad av om jag har läst 35 eller 85 böcker på ett år?
Vi bokälskare läser ju i vilket fall som helst många fler böcker än de allra flesta andra människor. Vi läser sannolikt även fler tidningar och magasin, andra bloggar och hemsidor. Gillar man att läsa så gör man ju det i alla sammanhang.
Jag gör ett försök till snabb överslagsräkning. En bok innehåller ungefär 350 sidor (ett dåligt mått, jag vet, men jag måste ju ha något att utgå ifrån). Om jag ska hinna läsa minst hundra böcker på ett år så måste jag läsa två böcker i veckan, det är ju givet. Två böcker i veckan! De flesta svenskar kanske läser två böcker i månaden eller två böcker i kvartalet.
Nåväl, två böcker i veckan är ungefär 700 sidor att läsa på 7 dagar.
Hundra boksidor om dagen, alltså.
Jag hinner inte med det. Inte en chans! Om jag pendlade mellan Stockholm och Västerås varje dag med tåget, det vore en annan sak. Eller om jag inte hade något annat alls att göra så fort jag slutade jobba. Men som de flesta andra har jag heltidsjobb, flera barn och en krävande fritidssysselsättning, ett hushåll att sköta, vänner att höra av sig till, en man som kanske vill ha några minuters uppmärksamhet också... Det är helt enkelt omöjligt för mig att hinna läsa två böcker i veckan, så länge jag inte slutar jobba.
Jag tänker: jag är lyckligt lottad som äger så många böcker och har råd att köpa ännu fler. Jag är lyckligt lottad som har ett bibliotek så nära mig, med gratis utlåning av böcker. Jag är glad att jag slipper jobba dubbelt för att försörja mig, utan istället har en stund över varje kväll att läsa. Jag har en familj som förstår mig, när jag säger "Jag går hellre och läser min bok" än sitter och kollar på teve med dem. Jag har den här bokbloggen. Jag har min fina bokklubb med andra litteraturintresserade tjejer. Jag har en egen dator, en snabb internetuppkoppling och därmed möjlighet att läsa vad alla ni andra bokbloggare tycker och tänker om böcker. Är inte det långt mycket bättre än vad en stor del av jordklotets befolkning har det?
Jag bör känna mig nöjd med att jag har möjlighet att läsa så mycket som jag gör. Om det är mer eller mindre än någon annan, är inte viktigt.
//Joelinda
Tycker du har rätt i det stora hela, men det beror ju naturligtvis på varför man vill läsa mer/räknar böckerna. Nu läser jag själv inte 100 böcker på ett år, det skulle jag aldrig hinna utan att pendla långt varje dag, däremot håller jag koll på hur många böcker jag läser. För min egen skull. Det har jag gjort sedan långt innan ens Internet fanns, än mindre bokbloggar. Ibland blir det fler. Ibland blir det färre. Vad jag har märkt är att jag mår bättre rent psykiskt om jag sätter undan tid för läsning. Inte för någon annans skull utan för min egen. Det där med snabbläsning har jag egentligen aldrig förstått i samband med skönlitteratur, jag skulle bara bli stressad av det :)
SvaraRaderaTack för svaret, Monika! Och du har ju rätt i att det kan mycket väl finnas en anledning till att man vill läsa MER än vad man redan gör. Jag bara tycker det är så sorgligt om man känner prestationskrav eller att det är en tävling - man läser ju för sitt eget nöjes skull! De flesta bokbloggarna som jag kikar in på verkar ju skrivas av väldigt ambitiösa kvinnor (jo, det är alltid kvinnor) som redan läser massor - och redovisar det för oss andra i fina recensioner och tyckanden.
RaderaEtt mycket intressant inlägg med många kloka åsikter. Naturligtvis så ska läsningen vara till enbart för en själv och man ska läsa precis så mycket/litet/mittemellan som man själv känner är bra för en. Nu är jag en sådan som läser en bra bit över 100 böcker per år men det är för att jag medvetet väljer bort andra saker för att kunna läsa så mycket. Jag prioriterar bort tvn tex, både jag och min sambo kan ägna en ledig lördag åt att bara läsa, jag går också och lägger mig minst en timme innan det är tänkt att sova för att hinna läsa. För mig är läsning det som gör att jag orkar med vardagen, livet, måstena och kraven. Läsningen är ibland det enda som ger lindring åt en värkande kropp (har fibromyalgi). Men visst borde man bli bättre på att kunna klappa sig på axeln och säga att man gjort bra ifrån sig, det kommer jag tänka lite extra på nu efter ditt kloka inlägg. Sedan gillar jag att se tillbaka på året som gått, summera det jag läst, minnas de där böckerna som var extra bra, reflektera över min läsning och kanske även ge mig själv en utmaning som känns lagom för just mig. utmaningar som kanske kan göra att jag utvecklas inte bara som läsare utan kanske även som människa. Där jag kanske kan lära mig något nytt. På min blogg kan jag sammanställa detta och skapa struktur inför det kommande året. Men min läsning är till för mig själv och ingen annan. =) Tack för ett intressant inlägg, mycket tankeväckande.
SvaraRaderaTack för långt svar, Helen! Vad jobbigt för dig att ha fibromyalgi, det verkar mycket krävande. Jag håller helt med dig om att man läser ju för sig själv, för att utvecklas och lära sig något, bli underhållen och road, få nya infallsvinklar - och då är läsningen just till för en själv och ingen annan. Sedan är det ju tacksamt för alla oss andra att få ta del av blogginlägg från alla dessa belästa boksystrar! Jag tycker i alla fall att det är väldigt givande att se vad andra har tänkt om böcker som jag antingen läst själv eller gått och sneglat på.
RaderaJag skulle nog säga att jag hör till de där som prioriterar läsningen. Fråga min familj; de tycker att jag ALDRIG sitter framför teven! Jag har inte ro i kroppen att sitta och glo, helt enkelt. Men tyvärr finns inte tiden för att ligga en hel lördag och läsa heller. Å, vad jag avundas dig det! Men min tid kommer väl... Just nu är det för många andra som drar i mig och vill ha uppmärksamhet. När jag jobbade inne i stan kunde jag sno åt mig lästid på pendeltåget, men utan en lång resväg är det inte lika lätt att hävda sin rätt att gå och läsa.
Jag är glad för ditt fina, långa svar på mitt inlägg! Ibland känns det som att jag bara skriver rakt ut i cyberrymden och ingen ser mina rader.