Ett tag publicerades den ena "pappaskildringen" efter den andra, där duktiga nordiska författare gjorde upp med sin barndom och sina föräldrar. Det har väl i och för sig alltid förekommit, men jag tyckte det kändes väldigt frekvent under några år.
Göran Rosenberg skrev om sin pappa (och mamma) i "Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz" och belönades med Augustpriset för den prestationen.
Hanne-Vibeke Holst (ni vet hon med "Kronprinsessan", "Drottningoffret" och "Kungamordet") har skrivit som sin pappa - kanske inte så välkänd i Sverige, men tydligen en uppburen författare i Danmark. Boken hette "Knud, den store" och kom ut 2014.
"Mig äger ingen" av Åsa Linderborg, en helt makalös barndomsskildring och beskrivning av en både destruktiv och kärleksfull far, kom ut 2007 och gjorde omedelbart succé.
Alex Schulman - känd från ingenting och för ingenting men ändå märkligt känd - skrev om sin likaledes kände pappa Allan i boken "Skynda att älska" som utkom 2009. Alex överraskade nog många med att han kunde skriva överhuvudtaget...
"Allt vi här drömma om" hette Erik Wijks pappaskildring av en minst sagt udda fadersgestalt.
En bok som jag gärna ville läsa, men ännu inte har köpt eller lånat, är "Blåbärsmaskinen" som Nils Claesson skrev 2009, ett år efter att hans far Slas (Stig Claesson) hade avlidit. Jag har alltid tyckt mycket om Slas böcker men också hans fantastiska teckningar. DN:s recension är så lockande, jag måste ta och köpa den där boken nu!
Kommer ni på några fler?
//Joelinda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar