STHLM Confidential

Bokens titel: STHLM Confidential

Författare: Hanna E Lindberg

Förlag: Förlaget Orda, 2014

Antal sidor: 345

Det ska väl sägas direkt, att jag är ungefär så långt ifrån en trendig storstadsvarelse som man kan komma. 

I min värld existerar inte sånt som ett ta en taxi hem framåt småtimmarna efter en helkväll på stan, eller att snorta kokain och dricka drinkar på en innekrog, eller att lägga upp lättklädda bilder av mig själv på Instagram. Jag har inte silikontuttar i en svindyr bikini eller långsmala vaxade ben, klär mig inte i dyra märkeskläder och högklackade skor som huvudpersonerna i "STHLM Confidential". 

Mig veterligt umgås jag inte med några skrupelfria kriminella som ingår i nätverk med andra ljusskygga. Och jag har aldrig sett ett enda avsnitt av Paradise Hotel, men det har garanterat romanfigurerna gjort...

Däremot har jag faktiskt en hel del att göra med fotografer, art directors, redaktörer och journalister eftersom jag är grafisk formgivare och driver ett eget företag här i huvudstaden. När Hanna E Lindberg mejlade och frågade om jag ville ha ett recensions-ex av hennes debutroman, tackade jag genast ja av de två anledningarna att det 1) alltid är roligt att upptäcka en ny författare och 2) att jag ju rör mig i Stockholms mediavärld, om än inte hälften så farlig eller glamourös som den som Hannas romanfigurer bebor.

Boken är alltså hennes debut, men det kan man verkligen inte tro. Den känns så proffsig på alla sätt och vis, att jag har svårt att tro att det här är det första Lindberg ger ut.

Jag gillar i synnerhet de korta kapitlen, som gör att boken är perfekt när man får stjäla sig tid att läsa: på tåget, på bussen, på lunchtimmen, en stund innan man somnar. Språket är lätt, rappt och snabbläst utan djupare resonemang eller krångligare formuleringar. Lite av en sträckläsningsbok och jag tror den kommer att sälja bra som billigare pocketbok (snarare än den här fina utgåvan i danskt band). 

Bland det första som händer är att det dyker upp en Bingo Rimér-artad flickfotograf tillika tidningsredaktör för en snaskig grabbtidning: Lennie Lee. (Stopp, stopp. Där har jag lust att lägga ner boken direkt. Man kan inte välja ett namn som Lennie Lee! Men såklart fortsätter jag och får till min oerhörda glädje höra att han egentligen heter Martin Lenholm och att han kommer från någon liten håla och bara vill skapa sig ett helt nytt liv i storstaden. Tack, annars hade jag inte stått ut.) 

I centrum för händelserna står nämnde Lennie Lee och hans tidningsredaktion samt alla de tjejer som han dejtar eller plåtar. Och den förmögne affärsmannen Jakob Adler, med sin tveksamma bakgrund och sitt stora inflytande. Den egentliga huvudpersonen är dock journalisten Solveig (nej, hon är inte 67 år utan snarare 27 och jag tänker hela boken igenom att hon borde heta Hedvig) som driver bloggen Sthlm Confidential och som syltar in sig totalt i en värld som hon nog borde hållt sig utanför.

Karaktärerna är inte direkt platta, men ungefär så ytliga som de brukar vara i kriminalromaner. Vi får egentligen inte veta så mycket om dem och jag kan inte känna att de angår eller berör mig. Strunt samma, det här är inte den sortens bok där man måste veta allt om Solveigs barndom eller Lennies innersta tankar. Det är underhållning, lite död och mycket action i Stockholms krogliv och det är imponerande bra för att komma från en debutant.

Betyg: Lättläst glamourunderhållning i snabbt tempo, kryddat med ond bråd död. 

Rekommenderas till: alla som tror de skulle gilla Lars Keplers kriminalromaner (med sina superkorta kapitel) mixat med snaskigt skvaller om B-kändisar.

Snackis: Nej, tror inte det.

Länk till boken på Adlibris: KARTONNAGE och DANSKT BAND.

Tack till Förlaget Orda och Hanna för recensions-exet!