Dödgrävarens dotter

Bokens titel: Dödgrävarens dotter
Författare: Joyce Carol Oates
Originalets titel: The Gravedigger´s Daughter
Översättare: Ulla Danielsson
Förlag: Bonnier Pocket, 2009
Antal sidor: 624

Jag sa tidigare om Joyce Carol Oates att hon är för snackig och det gäller även denna bok. Hon skriver lite väl omständligt och med mängder av upprepningar, förklarar alldeles för noggrant för läsaren vad som hänt och varför. Svävar ut i oväsentliga sidohistorier som man helst bara vill skumma igenom. Den här romanen hör till hennes nyare och den har ett omfång på hela 624 sidor! Galet, tycker jag.

Hur kan man sammanfatta en så lång roman som handlar om en familjs öden under tiden för andra världskriget? I korthet: en judisk familj flyr från Tyskland i slutet av 1930-talet, tar sig med båt hela långa vägen till Amerika. Det är Anna och Jacob Schwart, deras två små söner och den nyfödda dottern Rebecca. I det nya landet är det svårt att få jobb, familjen är fattig och illa sedd, de är utstötta judar och har väldigt lite kontakt med omgivningen. Jacob får arbete som dödgrävare och i befattningen ingår en liten stuga alldeles i utkanten av kyrkogården - där installerar sig familjen.

Under resten av boken får vi följa Rebecca Schwarts liv och hur hon försöker bryta upp från sin uppväxtmiljö på sin väg in i vuxenvärlden. Hon får jobb som städerska på ett hotell och träffar den tjusige man som hon blir förälskad i men som ska visa sig vara en kall hustrumisshandlare. När Rebecca blir gravid och föder en son inser hon att hon måste ta sig bort från maken, vilket inte är så alldeles lätt för en ung mor utan egna pengar och goda kontakter i USA under efterkrigstiden.

Rebecca byter namn till Hazel och flackar runt med sin lille son (för övrigt i samma område som i flera av Joyce Carol Oates övriga böcker, i Adirondackernas berg), som visar sig vara en pianobegåvning.

Jag gillade boken men kan i efterhand inte säga varför, för egentligen är många av huvudpersonerna osympatiska och oresonliga. Hazel/Rebecca kommer inte sådär nära mig som jag skulle önskat - och inte de andra, mindre betydelsefulla karaktärerna heller. Nu är det drygt fem år sedan jag läste boken och den har stannat kvar i minnet, så på något vis måste den ändå gjort ett rejält intryck.

Betyg: En lång, pratig och samtidigt mycket engagerande roman om en ung tyskjudisk-amerikansk kvinnas hårda kamp för egen frihet under efterkrigstiden.

Rekommenderas till: alla som gillar romaner med klassificeringen "episk" (själv får jag rysningar av överanvändningen av ordet episk, men här passar det bra).

Snackis: Nej, det är för många trådar att hålla reda på.

Länk till boken på Adlibris: POCKET.