Svikaren

Det är helt obegripligt att man kan klassa Wennstam som deckarförfattare - det här är alls ingen deckare! Inte överhuvudtaget. Jag skulle inte ens säga att det är en kriminalroman.

Det finns inga smygande detektiver med förstoringsglas och fullklottrade anteckningsblock, inga briljanta poliskommissarier med ett intellekt som en superdator, inga märkliga komplotter, ingen nagelbitarintrig som väntar på sin upplösning. Ändå skriver DN att detta är en deckare och Wennstam klumpas ihop med andra författarinnor (ja, kvinnor!) som skriver just sånt.

Wennstam skriver ohyggligt bra och spännande, bara det att man nog borde se det som en blandning av ett Maciej Zaremba-reportage och en svensk polisserie på teve. Och en rejält stor dos med samhällskritik, feminism och nyfikenhet på moral och etik. Det är så himla bra!

Jag är verkligen inte sorten som läser långa bokserier och säger att jag har älsklingsförfattare, men nu måste jag puffa lite extra för Wennstam för jag har gillat precis varenda bok hon skrivit.

Ni måste läsa hennes andra böcker om advokat Shirin Sundin och människorna runt omkring henne. Det roliga är att i någon bok dyker en bifigur upp som tidigare varit en huvudperson, i någon annan är förövaren den som förut varit offer, advokaten som försvarar måste själv bli försvarad, den ganska oväsentliga personen i en roman blir viktig i en annan.

Först Smuts - om prostitution och koppleri.
Sedan  Dödergök - om hustrumisshandel och mäns våld mot kvinnor.
Därefter Alfahannen - om kändisskap och utnyttjanden.
Sedan kom Svikaren - om hatbrott - som jag inte läst förrän nu.
Jag läste Stenhjärtat innan Svikaren, den handlar om shaken baby syndrome bland annat.
Sist ut är Skuggorna - om rättsskipning både i och utanför domstolarna.

Vissa är bättre än andra, men alla är läsvärda, tankeväckande och engagerande. Dessutom har Katarina Wennstam ett sånt flyt i sin text så man hakar aldrig upp sig på konstiga konversationer eller overkliga repliker.

Det jag gillar är väl främst att det är svåra frågor som ältas, stöts och blöts ur många olika perspektiv. Man kan ha en stark personlig uppfattning men ändå agera annorlunda i arbetet - eller vara totalt övertygad i en viss fråga tills man själv råkar ut för konsekvenserna. Ingenting är riktigt svart-vitt i böckerna. Och så ett extra plus för kvinnorna: de är inga mesproppar, men inga Lara Croft heller, och varenda en av dem känns som en förespråkare för jämlikhet.

Men oj, vad långt jag babblade innan jag ens kom till handlingen i "Svikaren"! Sorry.

Det här är en roman som skulle kunna vara plockad ur en svensk kvällstidning av idag. Välkänd allsvensk fotbollsspelare mördas för att han har bytt från en Stockholmsklubb till en annan. En riktig svikare är han! Frågan är bara vem som känner ett sånt besinningslöst hat att han (eller hon) hugger ett fotbollsproffs sextio gånger med en stor kniv? När man nystar i historien ser man flera möjliga anledningar.

Betyg: Jag gillar den här kvinnodominerade världen med Shirin, Charlotta, Madelene och allt vad de heter som arbetar i Stockholm som advokat, polis och åklagare - och historierna känns så trovärdiga att man nästan misstänker att de är plockade ur en brottsutredning.

Rekommenderas till: alla som vill läsa en engagerande, spännande roman om hatbrott och könsroller.

Snackis: Ja, det är nog hela vitsen med Wennstams författarskap, skulle jag tro!

Länk till boken på Adlibris: POCKET och INBUNDEN.

P.S. I efterordet skriver Katarina Wennstam och tackar författarkollegorna Denise Rudberg, Maria Sveland, Mari Jungstedt och Mian Lodalen bland andra. Hon skriver: "för konstant stöd, otaliga peppluncher, inspirerande middagar och sällskap på skrivarresor". Men ååå. Jag vill också vara en duktig författarinna och åka på roliga skrivarresor med mina (framgångsrika) författarinneväninnor! Nu blev jag lite avundsjuk.

P.S. II: Kolla vad jag hittade på nätet! Det kommer en ny bok i serien i höst! Något att se fram emot.