Rörgast

Bokens titel: Rörgast
Författare: Johan Theorin
Förlag: Månpocket efter en överenskommelse med Wahlström & Widstrand, 2014
Antal sidor: 453 + extramaterial

Den gamle ölänningen och skepparen Gerlof Davidsson får en spännande sommar i Theorins avslutande del om Alvaret. Nu har vi fått följa honom under alla årstider: hösten i "Skumtimmen", vintern i "Nattfåk", våren i "Blodläge" och sommaren i "Rörgast". Man börjar lära känna personerna och platserna som figurerar.

Den här boken var avsevärt mycket bättre än den förra, tycker jag, och mer lik de två första. Det ligger hela tiden ett stråk av vemod över spänningsberättelsen. Gerlof som funderar på om livet tar slut nu, om hösten blir hans sista i livet. Jonas, den ensamma pojken som inte har någon att prata med och ingen att leka med. Niklas, hans pappa, som blir gravt utnyttjad av sina rika syskon. Lisa som är hotellets trubadur men måste dra in pengar till sin knarkande pappa (just den delen kändes för övrigt lite osannolik).

Och Aron som tvingas ifrån sin mamma och syster på det fattiga 1930-talet för att följa med sin styvfar till Det Nya Landet, där allt kommer att bli så mycket bättre. Kapitlen om Aron är många och långa och har förstås en koppling till det som sker i nutid på Öland, men de är som en bok i boken. Fasansfulla. Jag ska inte avslöja varför, men ni kommer att förstå om ni läser.

På de första pocketböckerna står det att detta är kriminalromaner, men det finns inga detektiver eller kommissarier eller agenter i dem. Poliserna får en sida eller två, men precis som i tidigare böcker är de tämligen ointresserade av de dramatiska händelser som utspelar sig kring Gerlof Davidsson. Han själv är mer av en grubblande gubbe än en snokande detektiv. Folk dör på alla möjliga hemska sätt, men det är ändå inte en typisk kriminalroman.

Det enda jag har emot denna bok är hur vuxenvärlden totalt sviker den lille pojke som får vara mer om fler mord än Bruce Willis i Die Hard och ändå inte får träffa psykologer eller gå i samtalsterapi eller blir trodd av polisen. Inte ens hans egna föräldrar eller storebror bryr sig ett skvatt. Arma barn, han måste vara traumatiserad för livet.

Jag tycker om Theorins språk och hur han passar på att få in så mycket av svensk historia och öländsk natur i handlingen. Som vanligt blandat med folktro och en knivsudd övernaturligheter men tack och lov inget som inte får sin förklaring.

Det här är en trevlig kvartett! Mina andra recensioner finns här.

Betyg: Gott betyg till en lite annorlunda historie- och spänningsroman.

Rekommenderas till: dem som läst de tidigare böckerna, även om man kan läsa "Rörgast" fristående.

Snackis: Nej. Delarna om Aron är intressanta att diskutera men då ska man nog välja en historiebok istället. Nu ska jag inte avslöja om vad, för det får man veta först en bit in i boken, men det finns en uppsjö av faktaböcker och ögonvittnesskildringar i ämnet.

Länk till boken på Adlibris: POCKET och STORPOCKET.