Att hela de levande

Bokens titel: Att hela de levande
Författare: Maylis de Kerangal
Originalets titel: Réparer les vivants
Översättare: Marianne Tufvesson
Förlag: sekwa förlag, 2015
Antal sidor: 279

"Vad är det för ful bok du har fått i brevlådan?" frågade ena tonåringen. Det störde mig lite, för jag hoppas innerligt att inte fler tänker likadant och kanske väljer bort boken för att inte omslaget attraherar dem. (Jag delar för övrigt inte mitt barns uppfattning.)

Den här romanen är bland det allra bästa jag har läst i år, tveklöst. Och då har jag ändå hunnit läsa många bra böcker som jag kommer att minnas länge! Maylis de Kerangal var en ny bekantskap för mig, jag hade aldrig ens hört hennes namn tidigare, men hon är tydligen en fransk romanförfattare och har arbetat som barnboksförläggare.

Riktigt bra böcker är svårare att skriva om än riktigt dåliga, har jag märkt. Den här boken borde isåfall få en rekordkort recension.

Språket är vidunderligt - en eloge till Marianne Tufvesson för översättningen! - och mycket poetiskt. Meningarna kan sträcka sig över en halv sida, fulla med kommatecken. Det är lite som ens egna tankar inuti huvudet; där börjar man ju inte med stor bokstav och slutar med punkt, utan alla satser bara staplas på varann i en rinnande följd. Otroligt vackert skrivet!

Boken handlar kort om organdonation och transplantation. Den 19-årige Simon dör och lämnar kvar sin familj i kaos. Så här beskrivs hur hans mamma reagerar när hon har varit uppe på sjukhuset och förstått att hennes son ligger hjärndöd på NIVA - neurointensivvårdsavdelningen:

"Tyst är också gatan, tyst och enfärgad liksom resten av världen. Katastrofen har fortplantat sig till elementen, till platser och ting, en farsot, som om allting höll på att ställa om sig till det som samma morgon hade inträffat bortom klippbranten då den grällt målade skåpbilen i full fart rammade en stolpe och en ung kille slungades huvudstupa in i vindrutan, som om den yttre världen hade absorberat kraften i kollisionen, slukat orden som yttrades, kvävt vibrationerna, som om chockvågen hade tryckts ihop, tänjts ut och försvagats tills den blev helt platt, en enkel linje som fortsatte rätt ut i luften och blandades med alla andra, förenades med miljarders miljarder andra linjer som tillsammans utgjorde världens samlade våld, en härva av sorg och ruiner, och så långt ögat når finns ingenting, varse sig beröring eller ljus, vare sig klara färgstänk - gyllengult, klarrött - eller en sång som letat sig ut genom ett öppet fönster - en stunsig rocklåt eller en melodi man nynnar refrängen på (---)"

Jag blev helt tagen av denna bok. Den får mig att tänka på ett vattenfall eller kanske en strid fors, orden bara fortsätter att komma - bokstavligt talat i strida strömmar. Romanen är en hyllning till våra vackra, fantastiska, sinnrikt konstruerade och välfungerande kroppar. Det är mer en glädje över livet än en sorg över döden.

Den kom läskigt nära mig också. Utan att vara för privat kan jag väl säga att det finns många beröringspunkter mellan min familj och bokens.

En rolig bok kan jag fnissa till eller flina för mig själv, men jag skrattar sällan högt. En sorglig bok kan jag få lite lätt hopsnörd strupe av eller blanka ögon, men jag gråter sällan. "Att hela de levande" är en av få böcker där jag faktiskt suttit och läst med tårarna rinnande nerför kinderna. (Gode gud, låt aldrig detta hända mina barn! maler tankarna.) Ändå skulle jag inte säga att det är en tårdrypande roman om föräldrars sorg över ett förlorat barn, utan en lovsång till livet som alltid går vidare.

Extra: Jag vill passa på att rekommendera denna hemsida - Livsviktigt - som svenska Socialstyrelsen står bakom - om organdonation och allt man kan vilja veta i ämnet.

Omdöme: En vacker bok att sätta i händerna på dem som tvekar kring organdonation och undrar hur en transplantation egentligen går till - efter att ha läst den tror jag de flesta är positivt inställda till att donera sina organ.

Mitt foto: Intill boken ligger ett hjärta som min L sydde för hand åt mig på lågstadiet, samma L som liksom Simon är 19 år och vars stora intresse är surfning och som har vänner som nyss tagit körkort. (Snälla L, akta dig för vågorna, akta dig för att åka bil med någon som inte är bra på att köra!)

Länk till boken på Adlibris: DANSKT BAND.

Tack till Sekwa förlag för recensions-exet!