Bokens titel: Ernest Thiel - Pengar & passion
Författare: Lars Ragnar Forssberg
Förlag: Leopard förlag, 2015
Antal sidor: 312
Jag fick ett recensions-ex skickat till mig i form av en pdf, så jag kan inte riktigt uttala mig om hur boken egentligen ser ut eller känns. Det står nämligen på förlagets hemsida att boken är rikligt illustrerad men jag ser inte en enda bild... Så mycket kan jag konstatera som att texten i inlagan är mycket snyggt satt, enligt alla konstens regler. (Bra jobbat, Rickard Persson som har formgivit.) Jag kan därför inte heller ta ett foto av boken, som jag ju alltid brukar, utan ni får hålla till godo med den enda bild som förlaget delar ut.
Nu råkar det ju vara så att jag har en fäbless för det där med svensk (och i synnerhet stockholmsk), 1800- och 1900-talshistoria. Jag har läst mycket om hur vardagen tedde sig för såväl fattiga arbetare som rika överklassfamiljer, de judiska familjer som låg bakom åtskilliga av framgångarna inom svensk industri, bankväsende och kultur, de många stora kulturpersonligheter och politiska agitatorer som förändrade livet för dåtidens människor och i förlängningen även för oss. Lars Ragnar Forssbergs bok passar mig alltså, det kan jag snabbt konstatera.
Ernest föddes 1859 som Ernst Jacob Thiel och kom att bli en av Sveriges rikaste och mest framgångsrika män genom tiderna. Han var personligen vän eller bekant med berömdheter som Ernst Josephson, Carl Larsson, prins Eugen, Eugène Jansson, Anders Zorn, August Strindberg, Ferdinand Boberg, Verner von Heidenstam, Hjalmar Söderberg, Oscar Levertin, hela familjen Wallenberg, familjen Sachs, familjen Bonnier och många, många fler. Bara det gör boken värd att läsa.
Jag ska inte rabbla upp allt han åstadkommer i sitt liv, men det är fascinerande att se hur mycket en enda människa kan åstadkomma och hur mycket pengar man kan tjäna om man är både slug och smart, passionerad och med ett visst mått av speldjävul i sig.
Edvard Munchs porträtt av Thiel - han gjorde tydligen tre och lät Ernest välja den han gillade bäst.
Familjen har en sällskapsdam, Signe Maria, som förlorat både man och son och en enorm förmögenhet och som nu tvingas leva på andras godhet. Ernest blir våldsamt förälskad i Signe Maria och tar henne som sin älskarinna medan hustrun Anna ligger på sanatorium för sin tuberkulos. Hans fyra barn - jag räknar bort stackars Margit - tycker inte om den unga kvinnan som kommit in i deras liv och deras hem. En dag bara reser sig fadern från matbordet och deklarerar att han kommer att flytta hemifrån och leva med Signe Maria istället. Kvar står stackars Anna med krossat hjärta och en stor sorg och skam över att ha blivit övergiven.
Vad jag inte gillar med boken? Att man släppt igenom förkortningar som "bl.a., etc, mm, el., dyl., osv." i löpande text. Eller Facebook-svenska som "l-å-n-g" istället för "mycket lång". Att man inkonsekvent växlar mellan att ange datum som 20/9 eller 20 september. Att det på några ställen står "min anm" och på andra "förf. anm". Det är ju samma sak men olika formulerat. För att vara riktigt inkonsekvent har förklaringen ibland bara skjutits in i en parentes.
Min största invändning mot boken är att väldigt mycket är citerat från andra biografier och faktaböcker. Det är ett ständigt refererande till författare, forskare och Thiels efterlevande som skrivit ner sina hågkomster. "Ernest Thiel - Pengar & Passion" blir i mångt och mycket en sammanställning baserad på andra källor, som ett gigantiskt reportage. Jag har inget emot det egentligen, för boken täcker varje tänkbart område och är fantastiskt välskriven, men just referenserna stoppar läsflödet.
Jag känner själv igen åtskilligt från böcker jag läst i ämnet, till och med beskrivningarna av staden känns som hämtade ur Fogelströms böcker. Forssbergs egna tankar och åsikter syns inte tillräckligt ofta. Jag skulle velat veta mer om hans egna slutsatser, eftersom han läst så mycket! Ibland ramlar man över formuleringar som måste vara hans egna, som att kung Oscar II var "en gammal stöt som plitar på sina poem" och i slutet av boken kommer många fler reflektioner kring hur Ernest och hans närmaste kände, tänkte, reagerade. Jag hade gärna sett mer av det.
Carl Larssons makalösa porträtt av nära vännen Ernest Thiel.
Jag får ett stort behov av att rusa iväg till Thielska galleriet redan nu i helgen! Måste ju se alla de här målningarna igen, nu när jag vet mer om dem. Ja, jag kanske är väldigt nördig men jag tycker det är så fascinerande att läsa om dessa familjer som säkert brutalt trampade på de fattiga, hänsynslöst utnyttjade arbetarklassen och aldrig förstod armodet hos stora delar av befolkningen - men som också på många vis bidrog till ekonomisk tillväxt, industrialisering och ett modernare Sverige.
Ursäkta min långa recension, men jag kunde inte korta ner den. Det här var en härlig läsupplevelse!
Omdöme: Boken handlar förvisso om Ernest Thiel och hans familj - men mer övergripande är det som ett heltäckande reportage om de inflytelserika, framgångsrika och rika släkter som dominerade Sverige kring förra sekelskiftet.
Länk till boken på Adlibris: INBUNDEN.
Tack till Leopard förlag för recensions-exet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar