Produktbild från nätet. Inte vårt rum, men samma sorts hylla.
(Jag skulle aldrig offra tre hyllplan på att ställa torrt gräs i konstiga vaser...)
Idag är jag på fantastiskt humör för nu har jag äntligen, äntligen, äntligen fått min bokhylla som jag längtat efter i flera år!
Jag brukar avhålla mig från att skriva annat än recensioner och möjligen bloggutmaningar här, men just den här bokhyllan kan jag inte låta bli att skriva om. Andra människor suktar efter nya märkeshandväskor, tjusiga designerkläder, dyra slalomskidor eller en nyårsresa till Thailand, men jag är så muppig så jag längtar efter en bokhylla.
Jag har redan en Lundqvist Klassika-bokhylla som jag fick när jag flyttade hemifrån, den står numera i mitt arbetsrum och är proppfull med faktaböcker och de finaste, ärvda böckerna. Allt annat - alla våra skönlitterära böcker - har trängts i IKEA:s Billybokhyllor som blivit över från barnens rum; olika höjder, olika bredder, med klistermärken och skrapsår och felande hyllplan.
Men nu. Igår kom min hett efterlängtade Lundqvist Klassika-hylla som banne mig ska finnas kvar resten av mitt liv. Vilken underbar känsla att börja ställa upp böckerna och ser hur vårt lilla "bibliotek" växer fram.
När jag kom tillbaka några timmar senare hade det äldsta barnet - för övrigt i lagens mening numera vuxen - plockat fram småsyskonens gamla LEGO-figurer och pyntat min rena, fina, nya bokhylla.
Bland de gula böckerna satt en gul incaindian.
Bland de röda böckerna stod en rödklädd kvinna.
Ovanpå de vita böckerna satt en indian med vit fjäderskrud.
Några svartklädda herrar stod och snackade bland de svarta böckerna.
En gentleman med revolver hade tagit skydd bakom den utstickande "Låt vargarna komma"...
... men han anade inte att ovanför honom låg krypskyttar och väntade!
Ett par grönklädda jobbare bland de få gröna pocketböckerna.
Tydligen har man inte följt med så bra på historielektionerna, för man tyckte att det passade bra
med amerikanska inbördeskriget tillsammans med Mobergs utvandrarserie.
Roligast hade jag åt denna varulv, som mycket fyndigt hade placerats intill
John Ajvide Lindqvist-skräckisarna.
Extra härligt att jag faktiskt har några hyllplan som gapar tomma, för en gångs skull. Det var länge sedan vi hade plats över för nya böcker.
//Joelinda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar