Jag har länge tänkt skriva ett inlägg om varför det är finare att ha många böcker än få, varför ett eget bibliotek är finare än ett eget datarum hemma, varför fler löpmeter böcker är högre status än att ha en enda Billybokhylla med några favoritböcker (och allt annat har man skänkt bort).
Likaså har jag flera gånger påbörjat ett inlägg om dagen då jag slängde sexton papperskassar med böcker rakt ner i en container och gick gråtandes därifrån. Och varför det är så oerhört laddat att göra sig av med böcker.
Men jag hinner aldrig riktigt finputsa på texten och har svårt att formulera mig utan att låta fördömande. Misstänker att jag skulle stöta mig med både nära vänner och ytligt bekanta om jag skrev det jag går och grubblar på, för det inkluderar ett stort mått av snobbism.
Häromdagen fick jag ett mejl från en av bokklubbsväninnorna, där hon skrev till oss alla att hon har läst en del här inne på min blogg den senaste tiden och att det är litegrann som att tjuvkika i någons bokhylla (en aktivitet som hon för övrigt tycker är mycket rolig att ägna sig åt). Visst är det lite så, det håller jag med om! Det fick mig att fundera på vad jag exponerar här - och vad som syns i min verkliga bokhylla hemma.
Finns det böcker som man inte låter stå framme för att de är för pinsamma? Sånt som man inte vill att andra ska se att man läser? Jag har inga undangömda böcker, men det finns bokryggar som jag hoppas att besökare skulle missa att lägga märke till.
Vilka böcker vill ni inte visa för era gäster att ni har? Jag har kommit fram till vad jag anser vara värre än att ha en komplett Harlequin-serie om kärlek på lasarettet eller en handbok i hur man utrotar envetna fotvårtor eller en viltköttskokbok av flottige Per Morberg. Nämligen: så här reparerar du din kärleksrelation.
Inte vill man väl stoltsera med familjegräl, impotens, otrohet, leda, kärlekstörst eller ruttna könsroller. Men jag har en hel drös böcker i den genren och imorgon tänkte jag recensera dem, trots att de är gamla och kanske inte går att få tag på längre. Sedan åker de i pappersinsamlingen, oavsett om de fyller ut en halvmeter till i min bokhylla eller inte. Hellre att jag inte verkar så beläst och så rikt utrustad med egna böcker än att jag avskyr att se de där titlarna varje gång jag rotar igenom pocketböckerna hemma. Man får faktiskt slänga böcker om man inte känner att de tillför ens liv något.
//Joelinda
Jag var också sådär ängslig kring mina bokhyllor förr. Jag försökte desperat gömma undan böcker men då var lite tvärtemot vad du är inne för det jag försökte gömma var alla mina älskade klassiker. Många av dom är ärvda av älskade familjemedlemmar. Där jag levde, dels omgivningen med alla personer och dels med den människa jag levde med då, då var man lite väl fin i kanten som läste massa gamla stofiler. Där man fick höra att "Fint ska det vara" med rynkad näsa för att jag föredrag Dn framför lokalblaskan.... Så när jag äntligen blev själv då åkte alla böcker fram! Högt som lågt! Nu samsas mina guiltypleasures i form av vampyrromaner och ungdomsdystopier med klassikerna tillsammans med skräckböckerna och allt däremellan! Men varje bok som finns i min och numera min sambos hylla finns där för att vi vill ha dom där. De böcker som vi inte trivs med de får åka till second-hand affären och få ett bättre hem. Jag skäms inte längre över mina bokhyllor och inte över antalet heller även om jag får många kommentarer kring dom. Jag är snarare stolt över alla mina böcker och även numera min tidigare ickeläsande sambos växande boksamling!
SvaraRaderaIntressant! Just den vinklingen hade jag inte tänkt på, att det var klassikerna man kunde skämmas över. Jag gömmer inga böcker - folk får väl se vad de ser - men det finns ju böcker som är mindre roliga att stoltsera med eftersom titlarna kanske antyder något slags snusk eller ohälsa eller missförhållanden.
RaderaDet där med många böcker får jag återkomma till. Min uppfattning i korthet är att det räknas som fint att ha många böcker, då är man beläst och bildad. Det tyder kanske också på att man har ett stort intresse av läsning (ingen har visserligen en aning om ifall man läst allting eller om det bara är ärvt eller köpt begagnat som en kuliss!) men att ha en bokhylla med glasprydnader i anses sämre.
Men som sagt, jag passar mig för att dra för långtgående slutsatser av hur många böcker folk har; man har inte en aning om varför någon sparar på varenda bok medan andra kanske slänger eller ger bort - eller om man bara lånar på biblioteket.
Jag har nästan slutat rensa min bokhylla (har bara en kvar till skönlitt), den har fått några hål och ser lite tom och ledsen ut på sina ställen. Min läsplatta, en flytt och googlande samt en känsla av befrielse i att inte ha så mycket prylar fick mig att gå lös ganska hårt, men trots hålen gillar jag min hylla nu - där finns nästan bara favoriter och ännu olästa så tittar jag närmare i den blir jag glad :) Ingen jag skäms över, även om en del rynkar på näsan åt mina vampyrer och Harry P.
SvaraRaderaSkönt att läsa att du kan stå upp för att du är en beläst boktok UTAN mängder av böcker. Många kan inte det. Jag har själv en del problem med det, som om ANTALET böcker skulle kunna bevisa något. Men efter flera stora flyttar har även jag lärt mig att slänga sånt som jag aldrig tyckte om ens första gången och därför aldrig kommer att läsa igen eller rekommendera till någon annan.
Radera