Enkelrum

Bokens titel: Enkelrum
Författare: Hans Gunnarsson
Förlag: Novellix, 2015
Antal sidor: 27

Hans Gunnarsson har jag läst en del av tidigare och tyckt mycket om, men när jag tittar på vad han gett ut och vad som står skrivet om honom på nätet så inser jag att jag tydligen läst de där romanerna som det inte har pratats så mycket om - och missat de andra som gjort honom känd. Så kan det bli.

Jag gillar hans krassa vardagsrealism som blandas med ganska osannolika händelser. Människorna i hans berättelser är inte särskilt trevliga, de har mängder av brister och beter sig illa mot varann. Så som människor faktiskt gör!

Novellen "Enkelrum" är rätt plågsam, för huvudpersonen är så ensam och kärlekstörstande men samtidigt så fruktansvärt osmidig och socialt handikappad att det är svårt att ha fördragsamhet med honom. Jag orkar inte med honom, och det gör inte heller människorna han interagerar med i boken.

Jag ska inte säga för mycket om intrigen, men den utspelar sig i dötrista lilla Finspång där enda nöjet är att dricka öl i en folktom bar eller strosa genom en ödslig och vacker slottspark eller mums snabbmat från korvkiosken i centrum. Så för att fördriva tiden kan man terrorisera sin före detta flickvän genom att skicka opassande mms och ringa henne stup i kvarten fast hon inte vill.

Omdöme: I typisk Gunnarsson-anda är det en svart, sorglig och skitig korthistoria om en människa som inte förmår anpassa sig och som inte riktigt kan reglerna i det sociala spelet.

Länk till boken på Adlibris: MINIPOCKET.