Bokens titel: Marshmallowtestet - att bemästra självkontroll
Författare: Walter Mischel
Originalets titel: The Marshmallow Test: Understanding Self-Control and How To Master It
Översättare: Stefan Lindgren
Förlag: Månpocket, 2015
Antal sidor: 309 + 38 (!) sidor noter och hänvisningar och tack
Psykologiprofessor Mischel har forskat i ämnet självkontroll i över ett halvt sekel. Drygt femtio år! Han har arbetat på de främsta universiteten i USA och tillsammans med sina assistenter satt upp otaliga experiment för att se vilka slutsatser man kan dra av att utsätta folk (barn, för det mesta) för lockelser.
Hans mest berömda forskning rör marshmallows, men han vill inte kalla det för ett test, för det finns inget rätt eller fel utan bara olika sätt att hantera en given situation. Barnet får en marshmallow och får höra "Ät den nu - eller vänta så får du två!". Kommer barnet att vänta? Hur länge isåfall? Hur beter sig det barn som väljer att vänta, för att bemästra sina impulser att mumsa i sig godiset direkt?
Samtliga experiment, utvärderingar, tester, vad-sjutton-forskare-vill-kalla-det, är spännande att följa och intressanta att dra slutsatser ifrån. Det gäller främst sånt som hur man klarar sig senare i livet, hur man tacklar livets besvikelser och framgångar. Ändå hände det fler än en gång att jag fick boken i ansiktet av att jag somnade medan jag läste. (Jo, på riktigt. Tur att det är en mjuk pocket!)
Varför tyckte jag läsningen var så sövande, om jag nu är nyfiken på ämnet? Svårt att säga, för det är en populärvetenskaplig text.
Var texten för svår, orden för krångliga, skrivsättet för akademiskt? Nej. Lite styltiga meningar, lite väl många korrekta termer kanske - men inte på något vis svår. Kanske inte mitt vardagsspråk alla gånger (men de värsta styckena får man väl skumma igenom).
Det är helheten som gör det. När man för fyrtioelfte gången läser termer som "den exekutiva funktionen", "kognitiv omprövning", "plasticitet", "diskonteringsekvationen" och "prefrontala cortex" så känner åtminstone jag att det liknar branschjargong, fast inom psykologivärlden.
Och alla människor som det refereras till i tid och otid; typ "doktor Lisa Lisensson på LIS-universitetet i Lissabon - hon var min forskningsassistent år 1936 i New York när vi arbetade med si-och-så-projektet och vi har fortfarande fin kontakt och jag högaktar hennes avhandling". Jag misstänker att inom forskningsvärlden är det fullständigt avgörande att klia varandras ryggar för annars får man ingen egen berömmelse.
Kontentan är: läs gärna en tankeväckande bok om självkontroll hos barn och dess följder hos vuxna - men se till att vara pigg och vaken.
Mitt foto: Vi hade marshmallows hemma, tror ungarna har tänkt grilla dem över öppen eld. Jag lade tio på bänken intill boken - och stoppade den elfte i munnen. Undrar vad professor Mischel skulle sagt om det? Jag som inte ens tycker att det är så himla gott med marshmallows...
Omdöme: Det är alltid roligt att få ta del av forskningsresultat kring människors beteende, tycker jag. Att boken är skriven av en amerikansk professor framgår med all önskvärd tydlighet (den är mycket amerikansk och mycket professor-aktig...) men jag lyckas ändå tillgodogöra mig en del ny kunskap.
Länk till boken på Adlibris: POCKET.
Intressant att läsa dina tankar kring hur boken är skriven. Jag skriver själv akademiska texter, och jag har fått uppfattningen att vissa yngre känner att texterna får högre status ju krångligare de är. Bland äldre, i Sverige i alla fall, har man försökt komma bort från det krångliga språket för att nå ut till fler än bara den lilla grupp som forskar om samma sak som man själv. Framför allt tror jag att det kan vara svårt att förklara begripligt på vanlig svenska om man är van att använda vissa branschspecifika ord, men det är något som man numera, i Sverige, jobbar mot.
SvaraRaderaJag har hört om den där forskningen om självkontroll. Intressanta resultat. Tråkigt att författaren inte lyckades skriva på ett sätt som passar den tänka läsare, en som inte själv forskar inom samma ämne. Det borde ju ligga i författarens intresse att skriva så att han når ut till så många som möjligt.
Ha en fin dag :)
Om du själv skriver akademiska texter så misstänker jag att du inte alls skulle tycka att boken är lite trälig, eftersom du antagligen är van vid att läsa ännu snårigare texter.
RaderaJag hoppas att jag fick fram i recensionen att jag EGENTLIGEN behärskar terminologin och egentligen fattar vad han skriver. Det är inte svårt, inte i den bemärkelsen. Jag begriper att det är en populärvetenskaplig text som vänder sig till lekmän, men ÄNDÅ stakar jag mig på att det är så många förklaringar, hänvisningar ("...som jag kommer att förklara mer ingående i kapitel 9", den sorten) och referenser (till hans forskarkollegor med namn, titel, universitet). Det blir aldrig någon riktig schwung i texten.
Om han på riktigt hade velat nå ut till alla oss som bara är intresserade av mänskligt beteende så kunde han ha tagit hjälp av en person utanför universitets- och forskningsvärlden för att formulera sig lite mer engagerande. Jag håller med dig, det ligger i hans intresse att skriva så han når ut! De andra professorerna når han ju med sina forskningsrapporter, förmodar jag.
Intressant! Kanske det också är ett US-amerikanskt sätt att skriva? Tycker ofta att en del amerikanska texter är längre än de kunde ha varit, misstänker att det är "finare" att skriva längre fast att läsaren kanske hade klarat sig med hälften av alla ord?
SvaraRaderaÅtminstone en redigerad och lite nedbantad version... Men å andra sidan skulle jag nog själv haft svårt att sammanfatta mitt eget liv i en tunn pocket om JAG hade forskat i ett halvt sekel!
Raderaså intressant! har just köpt Marshmallowtestet och förväntar mig en hel del av den.
SvaraRaderaDå måste jag ju kolla in hos dig när du har läst klart den, och se vad du tyckte. Ibland handlar det om timing också, kanske man blir helt fängslad av något vid ett tillfälle men uttråkad vid ett annat.
RaderaSer ut att vara en väldigt intressant bok! Men det kan vara svårt att få så vetenskapliga texter att bli lättillgängliga för en mer vanlig människa och läsare :)
SvaraRaderaJa, och då kan jag ändå inte påstå att han på något vis skriver svårbegripligt eller komplicerat. Det blir bara inte något bra flyt i texten, för mig. Den där "schwungen" som jag skrev i ett svar ovan - den saknas.
Radera