tisdag 25 oktober 2016

Vasadrottningen


Bokens titel: Vasadrottningen - En biografi över Katarina Stenbock 1535-1621
Författare: Karin Tegenborg Falkdalen
Förlag: Historiska Media, 2016
Antal sidor: 243 + referenser och källhänvisningar (28 sidor)

Det är snart fyrahundra år sedan Katarina Stenbock dog, hon som var Gustav Vasas unga brud - den tredje i ordningen - och överlevde honom med många decennier.

Katarina fick aldrig några barn med kungen utan blev istället styvmor till alla hans ungar från tidigare äktenskap: Erik (senare Erik XIV) som var två år äldre än henne, Johan (senare Johan III) och Karl (senare Karl IX) samt Magnus och de fem sessorna Katarina, Cecilia, Anna, Sofia och Elisabeth.

Hon var snarare som en storasyster än en mor eftersom det bara skilde några år mellan henne och dem, och det verkar som att hon kom att stå dem alla - utom gnidige Karl - väldigt nära.

Vi får följa hennes liv från det att hon som tonåring gifts bort med den gamle gubbe som då var Sveriges konung - Gustav Vasa - och hur hon successivt växer in i rollen som hela rikets moder under slutet av 1500-talet, lär sig ha hand om såväl hushåll och personal som egna gods, slott och herrgårdar och all handel som hör därtill.

Katarina blir med tiden en skicklig diplomat som medlar mellan kungens barn då de intrigerar om makten och mellan adeln och kungahuset där det ständigt gnisslar i samarbetet. Hon får ett långt och innehållsrikt liv och ser inte mindre än sex kungar passera: maken Gustav, hans söner Erik, Johan och Karl samt barnbarnen Sigismund och Gustav Adolf.


Jag läste "Vasadöttrarna" av samma författarinna för något år sedan och tyckte den var otroligt intressant och lärorik på många vis, men helt hopplös med sina hopp i tid och rum. Jag hade behövt se de fem prinsessornas liv utspelas i kronologisk ordning för att kunna hänga med i handlingen.

Den här boken är tipp-topp på den punkten: allt sker i den ordning det verkligen hände (och i de få fall det inte gör det, är Karin Tegenborg Falkdalen noga med att säga "ni minns, den där hertigen som..." eller "hon som senare skulle komma att bli...").

Jag tyckte väldigt mycket om boken om prinsessorna, men menade att författarens starka sida inte var att skriva levande om historia. Men jag tar tillbaka! Förlåt, förlåt! Det här är tvärtom fantastiskt levandegjort, från allra första stycket till det sista. Jag har levt i 1500-talet nu de senaste dagarna, suttit i dragiga slott och lyssnat på högadelns konspirerande, sett änkedrottning Katarina skriva brev till sina systrar, promenerat bredvid kungafamiljen genom Uppsala på väg till begravningar, varit med om makalösa bröllop mellan kungliga och adliga (och någon gång en opportunistisk uppstickare) och hört de gräsligaste beskrivningar av dödsdomar.

Det här är riktigt bra och nu väntar jag bara på en bok av samma författare där vi får följa den vanliga befolkningen under den här tiden, så blir historiebeskrivningen mer komplett.

Mitt foto: Röd sammet - vad passar väl bättre till en drottning?! Men Katarina fick mestadels gå i svart hela sitt liv, änkedrottning som hon var...

Omdöme: Underhållande, lärorik och lättläst sträckläsningsbok om de maktgalna bröderna (tillika kungarna) Erik, Johan och Karl och deras far Gustav Vasa - och allra främst om hans ytterligt kompetenta, aktade, omtyckta och strategiskt smarta hustru Katarina Stenbock. Rekommenderas till alla som gillar svensk historia sedd ur en kvinnas perspektiv.

Länk till boken på Adlibris: STORPOCKET.

HÄR kan ni läsa min alldeles för långa recension av Vasadöttrarna.

4 kommentarer:

  1. Gick in och reserverade den på bibliotekets sida efter att ha läst din recension. Tack för tipset :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul! Jag gillar historia och det här lyfter fram inte bara kungafamiljen utan hela adeln och all den makt som faktiskt kvinnorna ändå hade (annars är det lätt att tro att de inte hade något alls att säga till om).

      Radera
  2. Tack för tipset! Den vill jag också läsa. Roligt sammanträffande av din recension och att en av döttrarna hade prov om Vasaätten i onsdags, nu kunde jag kolla upp om de lär sig om kvinnorna i historien också, vilket de tydligen gör :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var glädjande att höra att kvinnor får ta mer plats i skolböckerna nu än vad de gjorde för några decennier sedan. Jag får sällan kolla i mina barns skolböcker så jag har inte lagt märke till det.

      Radera