En yxa i nacken

Bokens titel: En yxa i nacken
Författare: Hans Alfredson
Förlag: Wahlström & Widstrand, 1994
Antal sidor: 249

Plockade en gammal pocket ur bokhyllan, tänkte att det kunde vara trevlig julläsning: lite puttrigt trevlig Hasse Alfredson-anda. Vem gillar inte Hasse-å-Tage? Titeln är ju också lockande!

Ett litet mord någonstans i Sverige, en pensionerad polis och hans slaktare till son, en förmögen änka och hennes unga dotter som också är en förmögen änka. Lät ju lovande. Men hu, så dåligt det visade sig vara.

Boken berättas av en (manlig) vän till poliskommissarie Albin Winkelryd och det kunde nästan inte vara sämre upplagt. "Först gick vi hit och sedan gick vi dit och sedan sa jag hejdå och sedan gick det tre månader när jag inte hörde mer från Albin men sen så ringde han en dag och sa att han hade löst mordgåtan". Händelserna staplas på varann, ungefär som när skolbarn skriver uppsatser och får förmaningar av läraren att inte inleda varenda jämrans mening med ordet "sedan".

Persongalleriet är platt. Hon som blir mördad kunde lika gärna vara en pappkartong, så ointressant är hon. Jag bryr mig inte det minsta om att hon får en yxa i nacken.

Förlaget har dessutom mage att skriva "Med En yxa i nacken har Hans Alfredson skrivit en lika knepig som underhållande kriminalroman med en elegant och överraskande upplösning." Observera orden knepig (historien är tvärtom simpel), underhållande (inte för oss som vant oss vid moderna kriminalromaner med lite djup...), elegant (var fick de det ifrån?) och överraskande upplösning (jag listade ut i första kapitlet vem som var mördaren och det kommer även ni att göra).

Omdöme: Det enda som var överraskande med denna bok var hur enkel intrigen var samt hur torftigt den var uppbyggd.

Boken finns att köpa som e-bok, men vill man ha en pappersvariant trots min elaka recension får man bege sig till antikvariat.