Miniatyrmakaren

Bokens titel: Miniatyrmakaren
Författare: Jessie Burton
Originalets titel: The Miniaturist
Översättare: Charlotte Hjukström och Leif Janzon
Förlag: Modernista, 2016
Antal sidor: 378

Bara det att boken utspelar sig i Holland (förlåt, Nederländerna ska man ju säga) gör den speciell. Och att handlingen tilldrar sig på 1600-talet är väl ganska ovanligt också - våra svenska historiska romaner handlar ofta om vikingatiden eller om 1800-talet, tycker jag. Upplägget med en rafflande relationsroman i Amsterdam år 1687 är väldigt tilltalande, just för att jag aldrig läst något liknande förr.

Huvudpersonen är 18-åriga bondflickan Nella som gifts bort med en dubbelt så gammal man, Johannes, och flyttar alldeles ensam från sin avlägsna bondby till storstaden för att bli hans hustru.

När hon kommer fram möts hon av hans syster Marin, en genuint otrevlig kvinna som inte verkar kunna säga ett enda snällt ord, samt den unga pigan Cornelia - en mästarinna på att tjuvlyssna vid dörrar - och den svarte och exotiske allt-i-allon Otto som Johannes har köpt loss från en plantage. Men hennes make syns inte till utan förmodas vara ute på en resa i Ostindiska kompaniets tjänst.

Hur ska Nella klara sig bland de här personerna, där allting är främmande, nytt och ovant och där hon inte känner en själ? Hennes äkta man är märkligt frånvarande, låser in sig på sitt arbetsrum, talar knappt med henne. Hennes svägerska härskar över hushållet och har ett humör som man inte vill råka ut för. Otto och Cornelia tisslar och tasslar, men låter förstås inte unga husfrun Nella vara med i gemenskapen. Vilka hemligheter döljs i huset vid kanalen?

Miljöbeskrivningarna är fantastiska, jag älskar dem! Stinkande kanaler, flodbåtar, skepp som seglar mot fjärran länder. Packhusen vid kajen är fulla av kryddor, sidentyger, kinesiskt porslin, sockertoppar. Torgen där fiskmånglare säljer sina varor. Brödbodarna och konditorierna med mandelmassa och sötsaker. Fukten, kylan och det råa som stiger upp ur träskmarker och vattendrag. Husen som är byggda av sten och som vintertid kräver att man går fullt påklädd inomhus. Underbart levande beskrivet!

"Miniatyrmakaren" har slagit alla rekord, jag orkar inte ens räkna upp alla utmärkelser den fått och priser den vunnit och upplagor den sålts i. Jag sträckläste boken, men skulle inte säga att det är bland det bästa jag läst i år - för mycket var alltför förutsägbart, för mycket var för osannolikt. Däremot måste jag helt instämma i blurpen på baksidan: "Den sorts bok som påminner dig om varför du en gång blev förälskad i att läsa". Mitt i prick!

Mitt foto: Jag hade ett ärvt, handgjort dockskåp när jag var liten. Här är några av möblerna från det. De är min mammas, jag förmodar att de är från sent 1940-tal.

Länk till boken på Adlibris: STORPOCKET, POCKET och INBUNDEN