... och gråten är min när du gråter

Underbart omslag på den danska utgåvan!

 Religiöst omslag på den svenska dito.

Jag läser den där tyska succéboken om trädens hemliga liv just nu. Ska delta i ett boksnack om den nästa vecka, så det är väl bäst att jag faktiskt har läst den då jag kommer dit.

Känner dock en viss irritation redan vid anblicken av den. Kanske är det mitt yrke som slår igenom, men jag kan inte låta bli att tänka på detaljer i designen som syftar till att manipulera oss, få oss känslosamma, gråta med träden.

Bilden på omslaget, till exempel. Är det en gud som bor där i skogen? Hur ska man annars tolka det där solljuset som strilar ner genom trädkronorna som värsta Gustave Doré-illustrationen?

Gustave Doré, vars illustrationer fascinerade mig oerhört som barn.

Titeln likaså. Varför "Trädens HEMLIGA liv"? De har väl inte med flit hållit något hemligt för oss. Skulle inte "Trädens OKÄNDA liv" vara mer adekvat? Men "hemlig" låter förstås mer lockande och spännande, som om vi är en exklusiv skara som invigs i något dittills hemlighållet.

Boken är skriven så lättförståeligt att en dagisunge skulle begripa den, vilket ju inte borde vara negativt men ändå är det för mig när det gäller någon som aspirerar på att ha skrivit en faktabok. Om man dessutom kryddar sina faktauppgifter (eller ska jag säga "faktauppgifter") med exempel på hur träden gråter, skriker, får ont av skärsår, ber om hjälp, ammar sina bebisar, upphäver skrik då de törstar, ropar varningar till sina kompisar... tja, då blir boken så väldigt mycket mer engagerande och så väldigt mycket mer oseriös på samma gång.

Dessutom är den tryckt på (vad vi i branschen brukar kalla) dasspapper, men det är väl för att inte så många av vår vänner träden skulle behöva dö, föreställer jag mig.

Vill i sammanhanget påpeka att i min vänkrets är jag nog känd som en stor naturälskare och engagerad mullefröken så det är inget fel på mina känslor för skogen.