Trädens hemliga liv

Bokens titel: Trädens hemliga liv
Författare: Peter Wohlleben
Originalets titel: Das geheime Leben der Bäume. Was sie fühlen, wie sie kommunizieren - die Entdeckung einer verborgenen Welt
Översättare: Jim Jakobsson
Förlag: Norstedts, 2016
Antal sidor: 211

När jag ska sammanfatta mina fritidsintressen brukar jag säga att läsa, att fotografera och att vara i skogen. Jag älskar verkligen naturen och i synnerhet de härliga skogarna vi har här i Mälardalen. Jag har dessutom lagt ner ett decennium av mitt liv på att vara barnledare inom Friluftsfrämjandet. Jag är mullefröken och går ut i skogen med andra människors ungar för att lära dem om allemansrätten och om vår fantastiska natur.

Min inställning till träd är att de är mäktiga levande varelser som vi ska värna.

Nu har ni alla säkert redan läst hur denna tyska bok har blivit en försäljningssuccé och stor snackis. Ni vet säkert redan att träden pratar med varann, bildar familj, skriker om de får ont, gråter när de är ledsna, njuter av att dricka sig fulla och lapa solsken, att de bråkar med sina grannar, ammar sina barn och uppfostrar sina tonåringar.

Problemet för mig är inte Wohllebens "upptäckter" som sådana, de är tvärtom mycket intressanta. Problemet är hans infantila sätt att presentera dem.

Exakt allt ska dras paralleller till människorna (se exemplen ovan). Träden är mammor och pappor, de späda träden är barn, telningar och spolingar. Träden har känslor och beteenden som beskrivs med oss människor som referens. Deras bark kallas hud, deras sav kallas blod, de små porer som öppnas för att ta emot vätska är munnar.

Vet ni vad kambium är? Det är det tunna skiktet mellan den yttre barken och den inre veden i ett träd. Det är i kambium som de långa ledningarna (jag menar blodådrorna!) finns, som transporterar saven från rötterna upp genom stammen och ut i alla grenarna. Kan det inte räcka med att beskriva detta i första kapitlet eller behöver läsaren en upprepning i varje enskilt kapitel?

Möjligen är texten ursprungligen skriven som korta kåserier publicerade med långa uppehåll (eller så tror författaren att läsarna är gravt glömska).

Jag tycker det är mycket intressant att läsa om hur snö tynger sönder grenarna, hur stubbar kan fortsätta ge energi, hur unga träd får stå tillbaka och hålla till godo med mindre solljus. Det är massor av saker som är spännande om trädens liv i denna bok. Men tilltalet? Vi behandlas som dagisungar:

"Under sommaren och tidig höst lägger den (brunbjörnen, min anm.) på sig ett tjockt fettlager som den kan leva av under vintern. Precis så gör också våra trädarter. De äter förstås inte blåbär eller lax, men de tankar upp ordentligt med sol och bildar med dess hjälp socker och andra reserver som de lagrar i sin hud på samma sätt som björnen. Men eftersom de inte kan bli tjockare (det blir bara deras benstomme, alltså veden), kan de bara fylla sin vävnad med näringsämnen."

Sammanfattningsvis: Det bästa med boken är att massor av människor kommer att läsa den och känna större vördnad för våra vackra skogar och värdesätta de orörda skogarna mer. Men vill ni läsa en mer positiv recension av boken som sådan, så finns det andra som fallit pladask för den. I skrivande stund är det den tredje mest sålda boken på Adlibris...

Länk till boken på Adlibris: INBUNDEN.


---


En liten reflektion för den designintresserade, om hur olika man marknadsför samma bok i olika länder (jag tycker att den danska var överlägset bäst):