Jag har funderat lite. Bloggen är ett sätt för mig att berätta för andra om de böcker jag läst, och för mig själv att minnas. Den är också en utmärkt väg att nå andra människor som älskar att läsa.
De första åren bloggade jag sporadiskt. Senare insåg jag att korta inlägg med korta mellanrum är bättre. Om jag vill behålla de där tusentals besöken per månad så kräver det en insats från min sida: att jag helst ska ha något vettigt att säga varenda dag, om nya böcker och gamla, om bokmässor och litteratursidor, om författare eller bokpriser. Eller att jag deltar i en massa utmaningar. Men jag har ju inget vettigt att säga om en massa kulturevenemang som jag aldrig hinner gå på - och jag är ju sällan med i utmaningarna!
Nu sedan skolan började, semestrarna tog slut och vardagen kastade sig över mig så har jag plötsligt inte tid alls. Boken jag läser känns som att den aldrig kommer att ta slut. Inte för att det på något vis är ett självändamål att läsa klart den fort, men ändå.
Jag vill betona det där sista. Hade en diskussion i familjen om det, när jag beklagade mig över att det känns som att jag hållit på med samma bok en evighet. "Men läser du för nöjes skull eller läser du för att kunna blogga om den?" undrade en familjemedlem - och han hade förstås rätt.
Jag har väl inte bråttom? Det spelar väl ingen roll för någon i hela universum om jag bara läser en enda bok på hela månaden?
Ett tips till den som känner för en bok som är svår att hänga med i om man är det minsta trött och disträ: "Yxmannen".
När jag för fyrtioelfte gången läste samma mening igår kväll (och detta är alltså samma bok som ramlat ner i huvudet på mig ett antal gånger eftersom jag somnar medan jag läser den...) så slog det mig att den är lite lik Leif G. W. Perssons böcker. Jag har visserligen bara läst en enda, ungefär "Mellan sommarens köld och Palmemordets hetta" - men den kryllade av personligheter som samtliga var män och samtliga titulerades med sitt efternamn.
"Yxmannen" är en orgie i manliga detektiver, poliser, maffiosos och trumpetspelare som omväxlande kallas vid förnamn eller efternamn vilket gör att det känns som att persongalleriet består av femtio pers när det sannolikt är tjugofem. Män, naturligtvis.
haha, ibland är man med i utmaningar och känner viss tvång... recensionsböcker måste man ju också blogga om, därför vill jag inte ha så mycket böcker....
SvaraRaderaJa, recensionsböcker måste prioriteras. Inget större problem tycker jag, för jag ber nästan aldrig om något utan det kommer som roliga överraskningar emellanåt. Skönt att du och andra ändå går in och kikar här, trots att jag inte lägger ut smarta inlägg varenda dag :)
RaderaDet kan vara svårt det där - att se att bloggandet är för ens egen skull och inget man borde känna sig pressad av. Har lagt ner de flesta utmaningar (förutom smakebit), mycket för att samma ämnen återkommer eller för att jag inte har något att säga om det som gäller för dagen. Dessvärre verkar jag ha lagt ner recensioner också (som ju är för min skull - gillar minneshjälpen), det tar emot att skriva för tillfället...
SvaraRaderaTack Helena, då är vi två som känner lika :-) Jag vill ju ha bloggen som en virtuell läsdagbok och ett sätt att hitta andra bokälskare att snacka med. Men utmaningarna har jag sällan något att bidra till - och uppenbarligen dröjer recensionerna, inte för att jag inte vill skriva utan för att jag inte blir klar med boken!
RaderaJag kikar i alla fall in hos dig ofta, så du vet det.
Kul att höra :) Hoppas att du snart får något att läsa där också...
RaderaDet är väl okej att ha en lite mindre flitig period ibland? Eller så får du "fuska" och bara lägga ut en bild och ett citat då och då - det är ju faktiskt också ett slags inlägg! Allt måste inte vara långt och genomtänkt om man inte orkar med det. Jag tror att jag låter Yxmannen vara... (ps. om du hela tiden somnar ifrån den - är den värd besväret?)
SvaraRaderaDet är helt underbara miljöbeskrivningar av träsk, karnevaler, voodoo, cajunkäk och kreolska traditioner, sydstatsengelska med fransk brytning, tarotkort - tja, allt möjligt som jag tycker är helt otroligt bra. Och så dessa machomän som jag blandar ihop hela tiden och inte orkar bry mig om heller... Suck. Ambivalens.
RaderaMan ska ju inte blogga som ett tvång, det ska ju vara något man blir glad av tycker jag :). Så skriv när du känner att du har något att skriva! Läs i din egen takt och njut av det :)
SvaraRaderaJag håller ju med dig! Men måste erkänna att det ändå är lite stressande att jag skriver så sporadiskt nu. Fråga mig inte varför, för jag begriper inte riktigt själv hur det här kan ha någon som helst betydelse :-)
RaderaJag läser Resa i månljus av Antal Szerb och det är en väldigt bra bok men den har ändå tagit mig flera månader nu. Somnar som en stock varje kväll, maximalt hinner jag ett par sidor. Men boken är så bra att jag tycker de förtjänar ett bättre öde så jag funderar på att lägga den åt sidan tills jag orkar njuta av den.
SvaraRadera