Ingen lever i samma familj

Bokens titel: Ingen lever i samma familj
Författare: Claes de Faire
Förlag: Wahlström & Widstrand, 2017
Antal sidor: 176

Jag brukar tycka om relationsromaner, i synnerhet nutida, och gillade själva ramberättelsen: man och kvinna åker från Sverige till Turkiet under sommarlovets sista vecka för att ha en veckas välförtjänt semester med sina två barn men blir osams om en struntsak och tappar totalt alla spärrar.

Tyvärr gillar jag nästan ingenting i den här boken. Jo, språket är fint och flyter på bra. I övrigt känner jag mest en irritation över två totalt dysfunktionella och omogna vuxna som beter sig fruktansvärt elakt mot varandra och indirekt mot barnen.

Man måste ju inte alltid sympatisera med huvudpersonerna i de böcker man läser eller de filmer man ser - men här går min initiala irritation över till att jag närmast blir äcklad av hur illa de beter sig.

Martin är så rar, gillar att ha ordning och reda, städar fint, pyntar och pysslar, jobbar som värderingsman på en auktionsfirma. Vilken mysig man! Överseende med sin frus illojala snack, överseende med vännernas hånfulla skratt, överseende med de odrägliga barnen (de beskrivs konsekvent som blodsockergriniga, tjuriga, initiativlösa och benägna att starta syskongräl).

Ja, tänk så gullig Martin är! Inte kan han rå för att han slår över totalt för en struntsak, rusar ifrån familjen under resan i Turkiet, super skallen av sig, kladdar på tonårstjejer, raglar omkring dyngrak på stranden, spyr kaskader, trycker sin erigerade penis mot unga kvinnor som inte kan freda sig - och vägrar svara på sms från sin fru för hon är ju "en jävla fitta".

Frun är inte bättre hon. Fullständigt självupptagen.

Nej. Om de var vuxna, betedde sig vuxet och var rasande arga - det vore en sak. Då skulle jag kunna leva mig in i det hela. Men en 40-åring som har en mental nivå som en femåring? Och när de båda två är lika omogna, egocentriska och elaka, då kan jag inte uppbåda någon sympati alls.

Dessutom konsumerar de kopiöst med alkohol rakt igenom boken: de dricker vin, tar en drink, köper en kall öl. Och så har de sex i de mest bisarra situationer med människor som de faktiskt borde låta bli (för att inte avslöja för mycket säger jag inte varför jag tycker detta). Inklusive någon sorts försoningssex som avslutas med att mannen blir så djupt klöst av kvinnan att han sticker ifrån familjen igen.

Jamen, för helskotta, Martin! Ta hand om dina barn som hamnar i kläm, ignorera kvinnan du är gift med, åk hem till Sverige och skilj dig - och boka in tio års terapisessioner för att reda ut varför du själv är så himla konstig.

Omdöme: Osannolik berättelse om ett par som verkligen inte borde leva ihop.

Länk till boken på Adlibris: INBUNDEN.

Tack till förlaget för recensions-exet! Jag måste ju vara ärlig...