Bokens titel: Blodlokan
Författare: Louise Boije av Gennäs
Förlag: Bookmark förlag, 2018
Antal sidor: 443
När man inte kan lita på sin gamla barndomsbästis men inte heller sin nya chica BFF-väninna (som ploppat upp från ingenstans), inte sina föräldrars allra äldsta vänner man känt hela sitt liv eller sina nya storstadsytliga arbetsgivare, inte sin komplett galna hyresvärdinna eller sin samtalsterapeut... vem ska man då lita på?
Man kan inte ens lita på sig själv, för uppenbarligen håller man på att bli galen! Det är den enda rimliga slutsatsen som Sara kan dra och det är fullt begripligt att hon tänker så.
Hur sannolikt är det att i hennes hemstad Örebro drabbas av maffia-inspirerade mord, mystiska våldtäktsmän, inbrottstjuvar som inte stjäl något? Sara flyr till Stockholm men allt blir bara ännu värre, överallt är hon avlyssnad och bevakad.
Av någon anledning manipulerar man hennes liv och omvärld. Sara lever i en sorts iscensatt, falsk, regisserad skräckfilm. Frågan är vem som ligger bakom spektaklet och varför någon vill utsätta henne för detta? (Man kan i och för sig också fråga sig: varför vill någon kosta på Sara en lägenhet på Storgatan, en lyxgarderob med märkeskläder och inträde till att hippa fester bara för att sedan skrämma livet ur henne, men sånt låter man bli för annars förstör man hela upplägget för en spänningsroman...)
"Blodlokan" är lätt att sträckläsa. Får mig att tänka på "Farlig förbindelse" med Michael Douglas och Glenn Close, där den lystne affärsmannen tänker sig ett sexuellt äventyr en helg då frun reser bort - men hamnar i klorna på en bindgalen kvinna. Blanda det med den underbart sorgliga Jim Carrey-filmen där han lever i en dygnet-runt-sänd teveshow ("The Truman show") och hela amerikanska folket följer allt han gör, medan han själv är totalt omedveten om att han levt hela sitt liv i direktsändning...
Boije af Gennäs varvar Saras spännande och extremt osannolika berättelse med autentiska svenska tidningsurklipp om både gamla och nya politiska skandaler. Jag tycker att de styckena är onödigt långa, de stoppar upp flytet i läsningen - i synnerhet som man faktiskt inte har den blekaste aning om varför Saras pappa sparat dessa tidningsurklipp och vad han ville med dem.
Som helhet gillar jag ändå att läsa om både gamla och nya oegentligheter som faktiskt hänt på riktigt och som inte alltid fått sin förklaring än.
Som helhet gillar jag ändå att läsa om både gamla och nya oegentligheter som faktiskt hänt på riktigt och som inte alltid fått sin förklaring än.
Vad jag däremot inte alls tycker om, är tidsmarkörerna som lagts in så övertydligt. "Sara, åk inte till Drottninggatan" ber mamman, för där har ju alldeles nyss några människor blivit nermejade av en galning i lastbil. Ingenting i handlingen är förlagt till Drottninggatan, utan detta är bara en passus för att vi ska känna att wow, det här hände ju igår! Fler exempel finns och de är ännu nyare, sånt som Metoo-kampanjen, som det refereras till på ett konstruerat sätt bara för att boken ska kännas rykande aktuell eller att prinsessan Madeleine är gravid igen.
Mitt omdöme: "Blodlokan" är första delen i en trilogi, vilket blir uppenbart ju närmare slutet man kommer. Den snarast kräver en fortsättning! En orealistisk historia som ändå är lättläst, spännande och en lyckad bladvändare.
Länk till boken på Adlibris: INBUNDEN
Tack till Bookmark förlag för recensions-exet! Tyvärr hade Postnord varit vårdslösa med paketet ("Denna försändelse har skadats i posthanteringen"), så kuvertet kom öppnat, boken höll på att trilla ur men hade fastnat i påsens limsträng.
Mitt omdöme: "Blodlokan" är första delen i en trilogi, vilket blir uppenbart ju närmare slutet man kommer. Den snarast kräver en fortsättning! En orealistisk historia som ändå är lättläst, spännande och en lyckad bladvändare.
Länk till boken på Adlibris: INBUNDEN
Tack till Bookmark förlag för recensions-exet! Tyvärr hade Postnord varit vårdslösa med paketet ("Denna försändelse har skadats i posthanteringen"), så kuvertet kom öppnat, boken höll på att trilla ur men hade fastnat i påsens limsträng.
dessa limsträng är hemska... man ska skydda böckerna tunt med papper.
SvaraRadera(allt är inte Postnords fel :)
RaderaNej, allt är inte Postnords fel men jag tycker att de har tappat i service och yrkesstolthet under en lång följd av år. Och i just det här fallet hade de satt på en etikett helt själva, så det är inte MIN bedömning att de slarvat.
Radera