Har man en öppen blogg så är det väl klart att kommer att finnas många anonyma läsare, det får man räkna med. En del kanske bara googlat på en specifik bok, läser om den och hoppar vidare i cyberrymden. Det tycker jag man får respektera.
En del kanske är förlagsfolk eller författare som kollar in - inte för nöjes skull, privat, utan i jobbet. Då kanske man inte kan förvänta sig kommentarer heller. Jag har förstått att det kanske inte ens är önskvärt - men det kan man ha olika åsikter om.
Bilden har inget med något att göra. Förra årets körsbärsblom, bara.
Sedan är det väl massor av gånger man inte har något vettigt att säga. Åtminstone om jag ska döma efter hur jag själv är...
Kanske går jag in på en blogg som jag gillar, läser inlägget och inser att jag omöjligt kan tycka något alls: det kan vara en bok som ingår i en serie (händer exempelvis ofta när jag läser MsHisingen, en superbra blogg men där jag nästan aldrig kommenterar för jag har inget att säga).
Eller där jag känner mig allmänt obildad och icke-beläst (som när jag läser Ugglan & boken eller Hermia says - jag skäms för att erkänna att jag läser dem väldigt ofta men inte tycker att jag har något att tillföra). Jag passar på att be om ursäkt! Det är inte min mening att tassa in och förbättra er besöksstatistik men aldrig lämna en kommentar.
Det kan också vara så att jag tänker att jag alltid tenderar att vara ett halvår efter alla andra. Som Johannas deckarhörna och Just nu- just här som alltid har så bisarrt bra koll på vilka böcker som ska komma ut om 4-5 månader och som läser recensions-ex som jag knappt trodde var släppta än. Då är det inte lätt att skriva något annat än "Å, den här är jag också sugen på att läsa - om ett år när det kommit som pocketbok!". Jag ber härmed om ursäkt till er med, jag läser vartenda inlägg ni gör men det ser ni ju inte...
Jag ÄLSKAR att få kommentarer på min bokblogg! Och jag jobbar hårt på att vara givmild tillbaka, men som ni ser så är jag rätt dålig på det.
--
Mia undrar också vad vi läser just nu. Jag har just börjat på "Vi mot er" av Fredrik Backman samt "Ormen i Essex" av Sarah Perry. Båda är bra så här långt!
jo, världen är full av böcker man inte är intresserad av... stressad ska man inte känna sig, bloggen är ju ett nöje, inget arbete.
SvaraRaderaSant, det är ju en hobby, men på något vis förväntas man väl ändå vara lite social och interagera.
RaderaJag tycker absolut inte att man ska känna något måste att kommentera. Jag kommenterar bara om jag har något att säga, och det är ju inte alla gånger man har det :)
SvaraRaderaBra att du förstod vad jag försökte säga!
RaderaJo, så är det - ibland har jag inte ett smack att tillföra, fast jag tyckt att inlägget är bra. Då tänker jag ofta att jag tänker på saken och återkommer med en kommentar. Dumt, för det blir sällan av!
SvaraRaderaMargaretha
Precis så!
RaderaJag har sällan heller något vettigt att säga (som nu..) men det hindrar mig sällan från att kommentera ändå (som nu..). Jag brukar gärna VILJA kommentera mera men ibland hinner jag bara inte kommentera.
SvaraRaderaVad gulligt av dig, pepparkaks-Sara! Jag ska försöka tänka likadant.
RaderaÅh, Backmans Björnstad-serien måste jag verkligen påbörja snart.
SvaraRaderaFör mig som varit hockeymorsa är det mycket stor igenkänning på mängder av saker i de här böckerna. Gillar dem långt mycket mer än romanerna som kom ut mellan dem och "En man som heter Ove".
RaderaJag tror att även små kommentarer är välkomna!
SvaraRaderaJa, egentligen tror ju jag det också. Jag vet, jag borde resonera så lite oftare.
RaderaHaha, jag förstår det där med att känna sig obildad när man går in på vissa bloggar. Felet är givetvis inte deras, utan mitt, men det är svårt att kommentera när jag känner att de egna kunskaperna är alltför grunda för att jag ska kunna tillföra något.
SvaraRaderaBjörnstadsböckerna är riktigt bra!
Just det där med att man uttalar sig om något som man kanske inte till fullo behärskar... jag vill ju inte göra det, så jag censurerar mig själv i de sammanhangen. Egentligen borde jag kanske lämna en rad ändå, för att visa att jag tycker ämnet är intressant (men att jag inte är så insatt som skribenten själv).
RaderaOm man har kravet på sig att bara kommentera om man tillför något blir det förstås svårt - jag kommenterar nog alldeles otillförande på din blogg rätt ofta. Mea culpa! Fast jag tror inte att det är så du menar? För mig går det där med kommenterandet lite upp och ner. Ibland blir man engagerad eller inspirerad och ibland har man inte riktigt tid att lämna en hälsning. Men jag blir ju alltid glad av små hälsningar från andra på min blogg så borde nog bli bättre på att hälsa på hos andra också!
SvaraRaderaNja, jo, jag menar nog egentligen att jag inte riktigt vågar kommentera om jag inte tillför något. På din blogg kommenterar jag friskt ändå, men många gånger läser jag blogginlägg och tänker att jag har inget att säga mer än "läst och förstått" egentligen.
RaderaSamtidigt vet jag ju hur otroligt glad jag själv blir över kommentarer, hur enkla de än är, så jag borde nog sluta lägga band på mig själv.
Det är dock inte helt lätt att tycka något alls om man inte har läst författaren tidigare, inte känner till serien som boken ingår i eller vad det nu kan vara. Det är svårt att säga "själv föredrar jag XX, han skriver mycket mer inlevelsefullt än YY som gärna fastnar i klichéer" om jag inte vet mer än vad jag läst på kultursidorna i morgontidningen...
Ja, helt sant. Jag tycker det är svårt att kommentera på rena recensioner, det är ju bara om det är ngt man själv också har läst. Men din blogg är ju så bra, den har också en massa resonerande inlägg och annat som lockar till kommentarer!
RaderaMen åå, tack! Vad roligt att höra något sånt!
RaderaTack för omnämnandet :) Jag gör som du, läser men kommenterar inte alltid. När jag bloggade om andra saker, innan böckerna tog över, hade jag både fler läsare och fler kommentarer. Det kanske är så att texter om böcker inte väcker lika många tankar och engagemang som när man skriver om sin vardag, vad vet jag. Efter ett par år då jag bloggat om böcker har jag insett att det är så här bokbloggarvärlden är, vill jag få mer interaktion måste jag skriva om andra saker som kanske berör mer.
SvaraRaderaDär har du nog en poäng: när jag skriver om saker jag är arg på eller ledsen över eller allmänt funderar kring - DÅ får jag många fler kommentarer än om jag skriver om en bok.
RaderaDet får man räkna med. Samtidigt är kommentarer en viktig del.
SvaraRaderaDet blir ju onekligen bra mycket roligare att skriva om man vet att någon läser och har en åsikt om det.
Raderakommenterandet ska givetvis inte kännas som ett måste. men jag tycker inte att det känns betungande alls. ofta blir det inte läsare
SvaraRaderaDet är ju kul att få en kommentar, så då måste man bjussa på en också - tänker jag. Tyvärr lever jag inte upp till mitt eget motto alla gånger, även om jag periodvis anstränger mig.
RaderaJag gör också lite som du emellanåt. Jag läser många bloggar/inlägg men kommenterar inte alltid - mest för att jag inte tycker att jag har så mycket att säga, att det kan kännas lite som upprepning av vad någon annan skrivit just och ibland vill jag helt enkelt bara läsa texten och lite så måste det ju få vara. Jag är nog mycket bättre på att kommentera på andra bloggar när det gäller bloggaktiviteter som den här, men det händer att tiden/orken inte räcker till.
SvaraRaderaDet är kul med kommentarer, men ja ibland har väl alla svackor tänker jag. :)
Det känns som att vi är väldigt lika på den här punkten!
RaderaDet var hemskt roligt skrivit 😃. Man har inte samma smak som en del bloggare, mne brukar skriva något litet i alla fall.
SvaraRaderaTycker det var bra att du drog igång en diskussion, nu kanske många anstränger sig lite extra (ett tag!).
RaderaDet är alldeles för lätt att glömma att kommentera, känner jag. Särskilt när allt, även bokbloggsläsande blivit bråttom. Lovar bot och bättring.
SvaraRaderaNär kommer en back-lash, tänker jag ofta. Det är så mycket som ska stressas igenom, skyndas på. Inte bara bokläsande och bloggande - ALLT ska göras fort och helst simultant. Misstänker att det kommer en motrörelse...
RaderaVissa bloggar, som inte längre är aktiva, brukade jag kommentera på för många år sedan. De skrev aldrig något på mina kommentarer och då slutade jag skriva i många år. Det är lättare med bloggaktiviteter för då hittar en varandra. Kanske var det så att de inte tyckte jag tillförde något.
SvaraRaderaJag gillar också idén med att studsa runt hos olika bokbloggare och upptäcka nya! Måste se över min favvo-lista någon dag och lägga till fler, inser jag. Om någon kommenterar på min blogg, som du gjorde nu, så ska det mycket till om jag inte svarar - det är vanligt artighet, tycker jag.
RaderaJo, kanske är det så, att man bör ha något vettigt och avancerat att säga för att kommentera, inte tänkt på det. Skriver någon rad ändå ibland, och ibland ofta... möjligen gör jag helt fel, fast det känns rätt. Nu blev det svårt. Ha ha! Detta var ju ingen vettig kommentar alls förresten! Förlåt. ;)
SvaraRaderaNej, nej, nej! Du gör förstås HELT RÄTT som skriver något! Det är mig det är fel på. Jag tänker att jag ska skriva något som tillför något, som är intressant, som inte bara är "jag har inte läst boken XX som du skriver om och inte är jag suktad att läsa den nu heller..." :-). Jag måste sluta tänka att jag måste leverera skojiga eller belästa eller initierade kommentarer. Folk blir väl glada bara av att man visar att man läst!
RaderaNågonstans så tänker jag att man har lite för bråttom när man kör sin bloggrunda. Jag uppskattar alltid kommentarer på min blogg och försöker kommentera så ofta jag kan, men ibland har man mer tid och ork och ibland kommer livet emellan. Tror inte att man alltid måste vara insatt för att kommentera, en liten vink om att man läst och gillar räcker långt :-)
SvaraRaderaJag har nog för bråttom, det har du rätt i. Känner mig ofta stressad. Förra veckan fick jag obehagliga vakuum i tankarna, som om det inte fanns något alls i hjärnan (vet inte hur jag ska förklara) - misstänker att jag under för lång tid kört alldeles för hårt med mig själv. Sover för lite, oroar mig för mycket, grubblar massor, jobbar på tok för långa arbetsdagar. Bloggen hör till mina andhämtningspauser - men ibland hinner jag inte stanna så länge på varje sida eller läsa alla inlägg jag skulle önska.
RaderaÄr det något jag lärt mig av den här helgfrågan, så är det att en förkrossande majoritet blir glada för minsta kommentar och att man inte alls måste vara insatt eller ha något särskilt vettigt att säga :-) Jag ska ta till mig det.
Som jag känner igen mig i ditt resonemang,tycker sällan jag har något ens halvklokt att tillföra. Är det en recension om en bok som jag själv fallit för brukar det bli något i stil med "den här gillar jag med", vilket inte är den mest givande kommentaren, men blir alltid glad när jag ser att andra gillar samma, det händer förvånansvärt sällan :) Din kommentar om min blogg i inlägget kommer jag att leva på länge :D
SvaraRaderaJag skrattade nästan högt åt din kommentar här, det är PRECIS så jag känner - och precis så jag själv brukar svara. Så befriande att inse att även DU kan känna så här!
Radera😀
RaderaJag känner ofta som du beskriver och lämna tyvärr rätt sällan någon kommentar. Det är ju roligt om folk kommenterar ens blogg, men det är ibland svårt att komma på något att skriva när man läst andras inlägg. Men, man borde väl bli bättre på det.
SvaraRaderaJa, jag känner mig lite peppad efter den här helgfrågan för det verkar ju som att alla blir glada för kommentarer och inte alls kräver smarta analyser.
Radera