Bokens titel: Jorden vaknar
Författare: Madeleine Bäck
Förlag: Natur & Kultur, 2017
Antal sidor: 360
Jag har lite svårt att formulera mina tankar kring den här boken. Den är en direkt fortsättning på "Vattnet drar", i så hög grad att den fortsätter precis där den förra slutade som om de egentligen är samma roman styckad i två delar. Man kan inte läsa den ena utan den andra.
"Jorden vaknar" är rappt skriven, med så kallade cliffhangers hela tiden. Bra språk och trovärdiga dialoger, berättad ur flera människors perspektiv utan att det blir det minsta rörigt. Men våldet är bara för mycket för mig; det här får mig att tänka på Quentin Tarantino. Skulle inte sätta denna "Young Adult"-bok i händerna på en tonåring utan att tänka mig noga för.
Dels är det monstruösa urtidskrafter som slåss, stryper, slingrar sig, övermannar och dödar. Dels är det unga människor som beter sig som om de är både psykotiska och påtända - och deras våld är så besinningslöst (och detaljerat beskrivet...) att jag nästan inte klarar av det. Snabbläser och vill bläddra förbi. Jag mår inte alls bra av att se hur forna vänner slår ihjäl varann med knytnävarna - i utdragna scener dessutom.
Eftersom böckerna följs åt så tätt så är handlingen egentligen densamma - bara stegrad - och med samma huvudpersoner:
Viktor och Calle som tillsammans med två tvillingbröder och en flickvän stjäl en antik madonna från en kyrka. Det borde de inte gjort för i kyrkan har ortsbefolkningen gömt en magisk sten för många hundra år sedan... De här fem ungdomarna går bärsärkagång genom de två romanerna och jag tar mycket illa vid mig av allt våld de både utsätts för och själva utdelar.
Bästa kompisarna Beata och Celia, som bokstavligt talat håller på att slukas av de uråldriga krafter Viktor släpper lös.
Den vidriga spritlangaren Harta som har polare bland hårdföra mc-gäng (och en mamma som är kommunalråd!) och som säljer hembränt till traktens ungdomar.
En journalist och en ung fotograf som undersöker allt detta - och råkar illa ut. Många fler därtill, men det blir för tjatigt att rada upp. Det är inte alls svårt att hålla isär karaktärerna och alla fyller en roll. Pluspoäng för att det är såväl ungdomar som vuxna i alla åldrar och av båda könen samt att de inte så stereotypa som man skulle kunna föreställa sig.
Men tänk er en amerikansk långfilm som är spännande i över två timmar, det förtar på något vis slutstriden när precis hela filmen är action, action, action. Så känner jag med "Jorden vaknar"; den hämtar aldrig andan, tar det inte lugnt en sekund. Det är strider på liv och död genom hela boken - och för mig är det omöjligt att tycka att något är spännande om det är spännande hela tiden. Historien hade mått bra av passager där inte huvudpersonerna hotas av död och förintelse i varje andetag.
Mitt omdöme: Quentin Tarantino på roadtrip i Gästrikland? Ett besinningslöst våld och en spänningsnivå som är 10 av 10 hela tiden. En skicklig författare som jag är mycket imponerad av!
P.S. Min bokbloggarvän Sanna har ju ett "hundskadeindex" då hon recenserar böcker. I den här boken skulle det passa med ett kattskadeindex... Utan att avslöja allt för mycket kan jag ändå säga att katterna dör på löpande band och att vi får vara med om slakten och styckandet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar