Manhattan Transfer

Bokens titel: Manhattan Transfer
Författare: Katja Hvenmark Nilsson
Förlag: Hoi förlag, 2019
Antal sidor: 283

Jag är inte så van vid att läsa feelgood, så därför tar det en bit in i boken innan jag inser att man nog inte ska förvänta sig att lära känna personerna särskilt bra: de är bifigurer hela bunten i en varm, glad och färggrann historia.

Istället för djup är det högt tempo, mängder av myllrande människor, knasiga incidenter och högst osannolika händelser som svischar förbi. Jag ger upp ambitionerna att förstå huvudpersonen Vienna, en sällsynt naiv tjej i 20-årsåldern som flyr Linköping för New York, och fokuserar på att se boken som ren underhållning.

Vienna jobbar på en hemlarmsfirma och är en av deras absolut bästa operatörer där. Hon har ett förhållande med chefen, Axel, som dock inte är snäll mot henne. Efter att han gjort slut med henne, kastat ut henne ur sin lägenhet och avskedat henne från jobbet så skrapar Vienna ihop sina sparpengar och sticker till USA för att träffa en amerikansk fotograf hon mött på sin systers bröllop.

I storstaden är alla märkligt unika och udda varelser. Vienna själv är lättlurad och verkar ha svårt för rak och tydlig kommunikation, vilket gör att många utnyttjar henne och trampar på henne. Det är uppenbart att de svårigheter hon utsätts för tvingar henne att utveckla nya sidor hos sig själv och hitta ett mod som hon verkligen inte trodde att hon hade.

Jag gillar att boken är varm och okomplicerad och inte trasslar in sig i kärleksgull. Den handlar om många starka kvinnor, och de killar som figurerar i bakgrunden är generellt hjälpsamma, vänliga och varmhjärtade.

Däremot har jag otroligt svårt för kapitelindelningen. Vi är väl alla vana vid att författare varvar tillbakablickar med nutidsbeskrivningar - det är ju mer regel än undantag - men jag har sällan sett det så knepigt genomfört som i den här boken. Kapitlen inleds med veckodag, datum och klockslag. Just nu skulle det alltså stå "Onsdagen den 15 maj 2019 kl. 09:30". Alltså, jag orkar verkligen inte hålla reda på tiden på det viset när jag läser något lättviktigt som detta.

Mitt omdöme: "En rapp feelgood" står det på omslaget - och det sammanfattar nog det mesta: högt tempo, ytliga personbeskrivningar, varm känsla, osannolika förvecklingar och givetvis ett mysigt knyta-ihop-säcken-slut.

Mitt foto: Kritorna finns där av en anledning... De har en viktig koppling till Viennas liv i New York.

Länk till boken på Adlibris: DANSKT BAND

Tack till författaren för recensions-exet och den fina hälsningen inuti!