När jag var liten störde det mig enormt att många barn var så förbannat goda i de böcker mina föräldrar läste högt. Minns ännu obehagskänslan vid högläsningen av flera gamla barnböcker där jag inte hade vett att hålla tyst, utan sa högt "Men varför gjorde hon så?" när huvudpersonen var sällsynt god, ädelmodig och empatisk - medan mina föräldrar torrt konstaterade "För att hon ville vara SNÄLL!" (underförstått: "som inte du är").
3-lista nr 7: Vilka fiktiva ungar anser du vara äckligt präktiga, onaturligt goda eller allmänt lillgamla på ett störande vis?
Svara i egen blogg eller här i kommentarerna (ta illustrationen om ni vill) - allt är helt fritt. Jag är nyfiken på era mer eller mindre (o-)seriösa svar på dagens utmaning!
--
Jag vill här också inflika att jag hade en fin barndom, så ni inte tolkar mig fel.
--
Boktankens förslag:
Många av Astrid Lindgrens litterära ungar ligger farligt till. De astråkiga barnen i Bullerbyn, till exempel. Jag kommer ihåg deras klämkäcka namn men i övrigt har jag inga minnen alls av denna samling sällsynt trista och välartade ungar som springer barbenta genom blomsterängar, dricker hallonsaft i bersåer och flaskmatar lammungar.
Präktiga Kulla-Gulla, som dragit en riktig nitlott (föräldralös, fattighjon, allmänt elände) i livets lotteri men glatt trallande tar sig an alla slitsamma bestyr ändå, ständigt med ett leende på läpparna.
Visserligen gillade jag teve- och bokserien "Lilla huset på prärien", men ofta blev jag provocerad av den fantastiska sammanhållningen, kärleken, gemenskapen, lojaliteten i den där familjen. Föräldrarna skrek aldrig åt varann, barnen bråkade inte (gnabbades lite rart bara) och alla var så sanslöst duktiga, händiga, kapabla och jämt redo att hugga i.
En av mina klasskompisar tyckte jättemycket om Lilla huset på prärien men jag pallade verkligen inte med den serien. Och ska vi ta en till serie som gick på tv som höll på att få mig att spy var det 7th Heaven.
SvaraRaderaHmmm, jag fick googla "7th heaven"... Men när jag såg bilderna så kände jag genast igen den. Nä, såna serier har jag aldrig klarat av!
RaderaHaha! Jag älskade alla de du nämner när jag var liten! I tjugoårsåldern repriserade någon tv-kanal ”Lilla huset” och då insåg jag hur otroligt präktigt allt var. :) En figur jag hade svårt för av präktighetsskäl var dock Tjorven. Verkligen ingen favorit.
SvaraRaderaDär ser man! Jag har alltid trott att det är VUXNA som gillar Bullerby-böckerna och köper dem för att de har så fina illustrationer. Idyll och nostalgi - men urtrist för barnen.
Radera1. Tommy och Annika!
SvaraRadera2. Anne i femgänget
3. Kanske inte barn utan snarare ungdomar men DE FÖRFÄRLIGA flickeflarnen i Louisa May Alcotts pekoral "Unga kvinnor" får mig att vilja gå ut och bränna behåar på stört. Eventuellt medan Meg fortfarande är i den.
Tommy och Annika är det lite synd om, de är helt utlämnade till galna Pippi. Men visst - de är prototypen för präktiga, lillgamla barn.
RaderaStackars Meg, vilken död du önskar henne :-)