När jag ser en författare som vräker ur sig böcker på löpande band enligt något vinnarkoncept, blir jag alltid lite cynisk och tänker att hen bara skriver för att dra in pengar. Jenny Colgan tänker jag på just nu.
Hon har skrivit en hel serie om en tjej som heter Polly, som har ett bageri på en engelsk strandpromenad. Hon har skrivit om en tjej som heter Nina som har en gullig bokhandel i Skottland - det blir säkert en serie, det med. Och hon har skrivit en serie om en tjej som heter Flora som har ett café på en ö utanför skotska kusten.
Alla omslagen ser likadana ut och förlagets beskrivningar av innehållet är förvillande snarlika. Samtliga verkar kretsa kring kvinnor i 30-årsåldern och deras kärlekshistorier mixat med lite vardagsproblem.
Jag har inte läst en enda av dem, så jag ska inte uttala mig om kvaliteten. Antar att det är skönt att läsa en serie sådär - jag tycker ju själv det när det gäller vissa deckare: gillar att man träffar samma personer i bok efter bok, nästan som om de fanns på riktigt. Ändå är jag lite fascinerad över att det nästan känns som en industri.
Man talar om "deckarundret" och "deckardrottningar" men nog gäller det här i lika hög grad för de kvinnliga feelgoodböckerna?
För övrigt verkar uttrycket chick-lit helt ha försvunnit. Eller hur? Allting är olika varianter på feelgood och romance nu. Har det en bättre klang? Vill man inte kategorisera böcker som chick-lit längre?
chick-lit har inte försvunnit
SvaraRaderaman kan säga comfort reads, eller liknande... det finns en benämning snart för varje bok
Raderaklim-lit för medelålders kvinnor :)
RaderaJo, jo, jag har sett att det finns massor av genrer nu. Läste en sammanställning på en amerikansk sajt, där ungdomsböckerna var uppdelade i så många subgenrer att det var nästan löjligt.
SvaraRaderaMen jag menade: är det så att man inte gärna benämner chick-lit just chick-lit längre, för att det har en dålig klang? Jag tycker aldrig jag ser det ordet nuförtiden.
Jag har läst den om Nina och bokhandeln men tyckte verkligen inte om den. Den håller jag med om att uttrycket chick-lit verkar ha tagit ett stort steg bakåt. Jag hör och ser det jättesällan nu och det känns som det varit en ändring som gått ganska fort!
SvaraRaderaJa, det har hänt mycket på några få år! Likaså med romance, som förr var Harlekin-böcker men nu är alla möjliga kärlekshistorier och med en helt annan kvalitetsstämpel än vad kiosklitteraturen hade. Man ser sällan förlagen marknadsföra "den nya chick-liten", utan mest "en underbar feelgood för dig som gillade XX:s böcker - du kommer att älska den här!".
RaderaAaaargh, det där snirkliga typsnittet som får tarmarna att krulla sig i magen...
SvaraRaderaJag gillar inte heller det där typsnittet, men förmodar att det är formgivning som det anstår en söt feelgood. Alltså: rätt typsnitt i sammanhanget. Det är ändå ett sätt för oss läsare att snabbt rata eller välja en bok. En deckare eller faktabok skulle ju ALDRIG kunna se ut så där! Vilken ger mig en idé om ett nytt inlägg här på bloggen...
RaderaHaha, nej det är väl en slags konsumentupplysning! Så en inte råkar gå och läsa en feelgood när en egentligen var ute efter en zombie-noir. Men å tredje sidan så skulle jag vara potentiellt intresserad av en cross-over-genre med zombie-feelgood, det skulle kunna bli väldigt skojigt. Typ "Lilla slakteriet på strandpromenaden", i krulligt typsnitt och rosa bokstäver.
Radera