Korridorer

Bokens titel: Korridorer
Författare: Moa Eriksson Sandberg och Ester Roxberg
Förlag: Rabén & Sjögren, 2020
Antal sidor: 142

Sex korta noveller skrivna av Moa Eriksson Sandberg, och lika många av Ester Roxberg. Inte förrän jag läst ut boken ser jag att varannan av de tolv berättelserna är skriven av Moa och varannan av Ester - deras namn står inte i direkt anslutning till texterna, utan endast lite diskret på ett försättsblad. Ändå har jag redan under läsningen tänkt "det här måste vara samma författare som skrev den förrförra" om åtskilliga. Det lyser igenom.

Novellerna handlar om ungdomar i högstadieålder. De tycker själva att de är stora nu och de agerar förvånansvärt moget - även när de hittar på barnsliga saker är de väl medvetna om att de är just barnsliga. Men nu är livet i en brytningstid där man snart är ung vuxen och måste bete sig som en.

Viktiga beslut ska fattas. Ska man stanna kvar i småstaden eller ta sig vidare? Gymnasiet hägrar förstås, men för en del är det resor och arbete som lockar mer. Mest av allt handlar det ändå om att vara kär, känna sig behövd, tillhöra en grupp, ingå i en familj och en gemenskap.

Ungdomarna är förvånansvärt starka, eftertänksamma och kompetenta. Jag önskar att tonåringar oftare utmålades just som sådana. Inte alltid som flockdjur, som följer den starkaste. Inte alltid som om de bara är intresserade av att supa och hångla och positionera sig, utan lika gärna kan vilja mycket annat också.

Jag gillar varenda en av novellerna, just för att det är vettiga och verkliga unga tjejer och killar med massvis av känslor och tankar. Särskilt mycket tyckte jag om "Skejtarhoror" (Moa Eriksson Sandberg) om en missförstådd kärlek mellan två vänner och "Vänner" (Ester Roxberg) om tjejkompisarna som kommer från diametralt motsatta familjeförhållanden.

På baksidan står att detta är "tolv berättelser som vränger, kränger och skaver". Det är inte helt schysst, tycker jag, för det gav åtminstone mig intrycket att boken skulle vara ännu en tonårsbok där huvudpersonerna utsätts för sexuella övergrepp, är fulla på gränsen till medvetslöshet, sniffar lim, har föräldrar som inte bryr sig, skär sig i handlederna, hatar sina kroppar, gråter sig till sömns...

När mina barn var i den där åldern - tolv, tretton, fjorton - var jag skeptisk till att sätta tonårsböcker i händerna på dem av just den anledningen. Jag ville ge dem framtidstro och hopp! Inte få dem att känna att det är ett helvete att vara ung.

Men "Korridorer" är inte som andra. Här är det unga människor som visserligen konfronteras med svårigheter men som tar mod till sig, reser sig igen, torkar tårarna och går vidare. De tar plats. De går rakryggade med stolt blick. Jag gillar det. Framtiden ligger för er!

Mitt omdöme: Engagerande, lätta att ta till sig, välskrivna och varma berättelser om tonårstid.

Tack till förlaget för recensions-exet!