tisdag 30 juni 2020

Hjärngympa för hundar


Bokens titel: Hjärngympa för hundar
Författare: Sophie Collins
Originalets titel. Fun and Games for a Smarter Dog
Översättare: Monika Andersson
Förlag: Lind & co, 2020
Antal sidor: 170 + faktasidor

Lindo & co är duktiga på det där med hundträningsböcker av bra kvalitet. Jag har både köpt och fått flera förut. Författaren Sophie Collins är skicklig på att skriva kortfattat - i punktform allt som oftast - så att det är lätt att ta till sig övningarna och hur de ska utföras.

Boken består mestadels av uppslag där ena sidan är tydliga studiofoton av en hund som utför de olika momenten och andra sidan är steg-för-steg-beskrivningar av hur man ska lägga upp träningen.

Texterna avslutas med "Vad hunden lär sig" och "Varför det är användbart", i mitt tycke väldigt bra information för att man ska kunna välja rätt övningar och även välja bort sånt som man inte tror är användbart. Ibland förekommer även rubriken "Säkerhet" där det påpekas om man bör vara extra vaksam om hunden är för ung eller för gammal, exempelvis.

Den stora nackdelen med den här boken är att den gapar över för mycket. Det är som om Sophie Collins tror att hundägare vill ha en komplett bok med precis allt man ska öva in med sin hund.
Det handlar om klickerträning, olika leksaker och vitsen med att överhuvudtaget leka. Sedan fortsätter det - inte med lekar som man skulle kunna tro, utan med de mest basala lydnadskommandona som tydligen ska lekas fram: sitt, ligg, stå, stanna kvar, se på mig, kom hit.

Efter det följer en salig blandning av allt från knepig hjärngympa blandat med hur hunden ska lära sig vila, hämta en boll eller gå slalom mellan agilitypinnar. För spretigt för min smak. Boken hade mått bra av att delas i tre delar, där en fokuserade på lek och bus och anknytning, en på tips och trix och hjärngympa och en tredje på det som kallas allmänlydnad på hundspråk (jisses, vad jag har lärt mig många nya termer på de tio år jag hunnit vara hundägare!).

Det är en fin bok och övningarna är bra. Men om man är ute efter hjärngympa så kanske man har en hund som passerat stadiet "lär dig vad sitt betyder", och är man nybörjare med en liten valp så kanske man kämpar med att få hunden att inte dra i kopplet eller kissa inomhus och då är det svårt att tänka sig att man någonsin ska komma till stadiet "stäng ytterdörren".

Mitt omdöme: En fin hundbok med informativ text och bra bilder, lättbegripliga övningar - och ett alltför omfångsrikt innehåll.

Tack till förlaget för recensions-exet!

måndag 29 juni 2020

Bergtagen


Bokens titel: Bergtagen
Författare: Camilla Sten
Förlag: Rabén & Sjögren, 2020
Antal sidor: 381

När jag ska försöka skriva något vettigt om denna nyutkomna ungdomsbok, vet jag inte hur jag ska sammanfatta den. Det är helt enkelt spännande och engagerande läsning! Att det skulle finnas något egentligt budskap eller några djupare tankar lyckas jag inte hitta - men måste det alltid finnas det? Ibland är det bara väldigt skönt att sjunka in i en underhållande roman.

Boken utspelar sig i Järvhöga, en fiktiv ort i ett i övrigt högst verkligt nutida Sverige. Ett sömnigt samhälle, där arbetstillfällena inte är många och alla känner alla i flera släktled. Efter att i många år stått igenbommat och orört har nu läroverket i Järvhöga öppnat igen, en internatskola för rika utsocknes gymnasieungdomar mitt ute i ingenstans. Ortens egna unga går på det kommunala gymnasiet och beblandar sig sällan med de jämnåriga på läroverket.

Men så försvinner en omtyckt kille från internatet - han tycks ha gått rakt ut i skogen trots snö och kyla - och Missing People arrangerar skallgång medan polisen letar febrilt. Det är inte den första grabben som försvinner här i bygden heller.

Julia och hennes väninna Astrid - som nästan är som en syster för henne - lär känna den försvunne pojkens rumskamrat Emil och drar igång en egen räddningsaktion, där de måste leta i historiska arkiv och fråga ut bygdens gamlingar för att begripa vad som egentligen har hänt.

Bokens styrka är den fina skildringen av miljön (läroverk är uppenbarligen en tacksam plats: tänk bara på Hogwarts och även Anna Ahlunds nya bok "Ganska nära sanningen") där överklassens barn vistas i tjusig internatskolemiljö som skiljer sig markant från samhället i övrigt.

Toppa det med hemska händelser som skapar spänning och lägg därtill ett uns av övernaturligheter i form av nordiska väsen; alla dessa oknytt, huldror, näckar, mylingar och annat som lockar folk i döden.

Jag skrev tidigare att jag trodde denna bok kunde vara lite som en blandning av Madeleine Bäcks trilogi från Bergslagen och Mats Strandbergs och Sara B. Elfgrens "Cirkeln"-trilogi - och faktiskt är det lite så, men ändå en helt egen berättelse. Längtar efter fortsättningen!




Mitt omdöme: Camilla Sten skriver lätt och har ett bra flyt i texten. Vi kanske inte kommer så nära de olika personerna i handlingen, men de är inte heller ytliga. Boken ska få två uppföljare där man antagligen lär känna Julia och hennes omgivning bättre. Sammantaget: en mycket spännande bok att avnjuta.

Tack för recensions-exet!

Göteborgs-Posten om bokbloggare


Emellanåt skriver jag ju ner mina tankar kring detta med att blogga och alla saker som jag inte kände till kring det innan jag började. Som hur man interagerar med andra bloggar för att synas mer, hur man arrangerar bokutmaningar eller utlottningar, hur man får recensions-ex från förlagen och hur man ser till att ständigt synas: på releasefester, på bokmässor, på Instagram.

Eller inte alls särskilt mycket av ovanstående, som jag. Min bokblogg är från början en sorts publik läsdagbok, där jag recenserar det jag läst och hoppas att det inspirerar någon annan.

Jag har ett jobb som är alltför krävande för att jag ska kunna lägga mer tid på bloggen, men det är inte heller så att den är obetydlig för mig. Jag har faktiskt fått nya vänner genom att skriva här och jag har blivit inbjuden till boksamtal, förlagsfrukostar och Augustpris som jag aldrig annars skulle fått chansen att vara med på.

Idag skriver Celia Svedhem en text om oss bokbloggare i Göteborgs-Posten, där hon bland annat citerar mig. Läs gärna: en kort och intressant text om ifall bokbloggare är förlagens reklampelare.

Jag är ärlig i mina tyckanden, men jag ska villigt erkänna att jag är extra noggrann med orden när jag skriver om en levande svensk författare som kan gå in här och se precis vad jag tycker om hans eller hennes bok.

Måste också säga, i ärlighetens namn, att det har varit fantastiskt kul att få direktkontakt med många svenska författare också. Hur häftigt är inte det, att man som totalt okänd och obetydlig läsare får en hälsning på bloggen eller en glad smiley på Instagram från de författare som läst ens recension och faktiskt tar den för vad den är.

onsdag 24 juni 2020

Blogger gör det ju inte direkt lätt för oss...



Jag lackar ur på Blogger nu. Har flera gånger försökt svara mina vänliga läsare som kommenterar här, men mina kommentarer försvinner.

Och värmen håller på att ta knäcken på mig, så jag orkar inte sitta vid datorn och skriva recensioner heller... 

En drös böcker ligger här i arbetsrummet och väntar på att jag ska orka. 
Bergtagen, till exempel, en väldigt bra ungdomsbok. 
En annan om att leva ihop länge.
En tredje om hunduppfostran.

Återkommer snart!

söndag 21 juni 2020

Bäst - detta första halvår



Det har varit knepigt för mig att hinna med bokbloggen. Den största anledningen är jobbet. Jag har inget fast jobb, utan frilansar. Det innebär att jag konstant måste jaga nya uppdrag, aldrig är säker på vad jag ska jobba med den kommande veckan, alltid oroar mig för att jobben tar slut eller att jag inte tjänar tillräckligt. Jag älskar mitt jobb, men det är svårt att någonsin riktigt vila ifrån det.

På fritiden är jag mest ute i skogen, antingen med hunden eller mina mullebarn - eller alldeles ensam. Det är återhämtning som jag absolut behöver, för att orka jobbtempot. Varje dag går jag väl en mil, oftast i skogen, i parker, på gångvägar vid vattnet eller andra ställen där jag slipper möta människor och bara får vara ifred med tankarna.

Den lilla tid som är kvar måste såklart gå till hushållsarbete, matlagning, tvätt och städning men även att umgås med familjen. Så återstår någon liten snutt varje dag som jag kan lägga på fotografering och att läsa böcker. 

Kan väl inte påstå att saker blev direkt lättare, när jag varit tvungen att operera vänsterögat två gånger sedan i vintras. Tack och lov har jag kunnat lyssna på ljudböcker en del.

Ni får gärna kolla in mitt Instagram-konto också, om ni föredrar korta recensioner framför att läsa här på bloggen. Boktanken heter jag där också.

Jag är väldigt nöjd med att det här första halvåret har bjudit på så många bra böcker. Här är de bästa, i mitt tycke:




Jag läser inte så många ungdomsböcker, men denna vår har jag läst två otroligt fina:

Korridorer av Esther Roxberg och Moa Eriksson Sandberg
Ganska nära sanningen av Anna Ahlund


En bok som passar alla åldrar och är en blandning av sägen och roman är den allmänbildande sagan om våra asagudar och deras äventyr:

Nordiska myter från Yggdrasil till Ragnarök av Neil Gaiman

Bland vanliga romaner gillade jag Nattugglor av Gabrielle Levy och Vuxna människor av Marie Aubert, väldigt finstämda båda två och lätta att leva sig in i. Var det bra så? av Lena Andersson högg verkligen tag i mig. Äldre dam med onda avsikter av Helene Tursten var oväntat komisk och underhållande, passar bra med feelgood-mord ibland!

Bästa romanerna detta halvår var dock:

Hunden av Kerstin Ekman
Svärmodern av Moa Herngren


Noveller har jag både lyssnat på och läst, men kvaliteten var mycket skiftande. En klassiker är Pälsen av Hjalmar Söderberg, den kan jag rekommendera. Välskriven och kortkort var Då i vårt mörka hus av Inger Frimansson. Jag skrattade högt åt mördaren i Jussi Adler-Olsens underbara novell Små pikanta dråp, nästan så man kan tänka sig att mörda för pengarna när man hör den. Bästa novellen tyckte jag var:

Ringen av Anna Jansson


Bland faktaböckerna har vi två höjdare, som dock inte liknar varandra det minsta. Båda är mycket läsvärda:
No waste, just taste av Karin Sundgren
Klubben av Matilda Gustavsson



P. S. Blogger verkar ha gjort om hela sitt gränssnitt och ballat ur totalt. Typsnittet skiftar mellan meningarna och bilderna hoppar. Dessutom verkar man inte kunna kolla på min blogg på mobilen. Jag orkar inte ta itu med det nu. Det får bli ett sommarprojekt!