Författare: Mathias Edvardsson
Uppläsare: Lo Kauppi, Viktor Åkerblom och Magnus Roosmann
Förlag: Bokförlaget Forum, 2020
Antal minuter: 10 tim 34 min
Jag hade gärna läst boken, men nu var jag tvungen att lyssna på den - och det fungerade långt mycket bättre än jag hade trott. De tre berättarrösterna ger liv och fart åt inläsningen.
Magnus Roosman är huvudpersonen Micke, en idrottslärare som flyttat till lilla Köpinge i Skåne tillsammans med sin hustru Bianca och sina två små barn. De bor i en villaidyll där husen ligger kring en allmänning, och gatorna är uppkallade efter Astrid Lindgrens ljuva barndomsskildringar: Bullerbyn och Saltkråkan och allt vad det är.
Alla ser alla och vet det mesta om varandra när man bor så där tätt och exponerat. Inte bara i bostadsområdet utan även i skolan är det påtagligt att småstaden innebär andra utmaningar än storstaden: eleverna på skolan är barn till dem som nu håller samhället uppe: framgångsrika företagare, starka makthavare, som själva är barndomsvänner sedan sin tid på samma skola.
Köpinge är förstås en underbar plats för små barn att växa upp i och en trygg hamn för de vuxna. Men det är inte bara fördelar med att bo och leva så nära inpå sina grannar; påtagligt ofta missförstår man varann, tolkar in sånt som inte är sant, uppförstorar händelser och drar slutsatser som är helt felaktiga.
Lo Kauppi är Jacqueline, en ensamstående mamma som bor granne med Micke och Bianca. Hon är före detta fotomodell, men nu hankar hon sig fram på ströjobb. Hennes tonårsson Fabian (strålande inläst av Viktor Åkerlund!) är en stökig unge som är smart men knepig på många vis; kanske har han en diagnos, kanske inte, men oavsett så har han svårt att få vänner och vet inte riktigt hur han ska bete sig med andra.
Bianca gillar inte alls att hennes barn leker med Fabian, hon tycker att han är för gammal. Hennes magkänsla säger henne att allt inte står riktigt rätt till. Dessutom har hon hört rykten om Fabian, otrevliga saker som gör henne rädd.
Ärligt talat vill inte Bianca att familjen ska umgås med Fabians mamma heller - hon är för snygg och inställsam, lägger helt klart an på Micke. Eller är det Bianca som är överkänslig och inbillar sig?
Boken inleds - nej, detta är ingen spoiler - med att Micke cyklar hem från skolan där han jobbar och möts av blåljus och sirener vid sin egen uppfart. På marken ligger hans älskade hustru, påkörd och allvarligt skadad. En olycka? Eller ett medvetet försök att skada henne?
Det "överraskande" slutet var inte överraskande alls, utan stod klart för mig väldigt tidigt. Däremot blev jag ständigt överraskad över hur många nya dörrar som öppnades in till de olika personerna: såväl Micke och Bianca som den skumme grannen Ola, det konservativa gamla paret, flirtiga Jacqueline och polisen hon dejtar och sonen Fabian som är ett konstant orosmoment.
Jag har sett att många bloggare skriver att de där grannarna skulle man minsann inte vilja ha, de verkar ju inte kloka - men jag måste säga att i mitt tycke är Micke och Bianca inkluderade i det hela. De är ju också en del av grannskapet! Man kan lugnt påstå att deras beteenden eldar på hatet och osämjan.
Det är den stora styrkan med Edvardssons bok: även om man begriper de stora dragen väldigt tidigt, så är det ohyggligt spännande att läsa om vägen dit. Människor är långt mer komplexa än de kan verka vid första anblicken. Varken goda eller onda eller ens mittemellan, utan ofta visar sig olika sidor i olika situationer. Kombinera dålig kommunikation med en massa lösa antaganden, så kan vilken villaidyll som helst förvandlas till den här soppan!
Mitt omdöme: Han är otrolig på att skriva spännande böcker, Mattias Edvardsson! Det här är en lysande psykologisk thriller som jag knappt kunde släppa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar