Expeditionen: Min kärlekshistoria

AUGUSTPRISET 2013

Expeditionen: Min kärlekshistoria
Bea Uusma
Norstedts, 2014
ca 259 sidor

Det här är "da Vinci-koden" för faktaböcker! Wow, vilken prestation Bea Uusma har gjort: att skriva så fängslande om rena fakta! Här är cliffhangers på var och varannan sida. "Hur ska det gå?!" undrar jag, trots att den alldeles sanna historien utspelade sig för över hundra år sedan.

Det är plågsamt att läsa om ingenjör Andrés luftfärd, så sorgligt och gripande samtidigt som det är spännande och alldeles olidligt att vi inte kan göra ett endaste dugg för att stoppa honom från galenskaperna.

Läs boken om du inte har gjort det. Det här är ett guldkorn bland Augustpristagarna, jag lovar. Det är en ynnest att kunna skriva en fackbok på det här medryckande sättet.

Låt dig sugas in i beskrivningen av hur polarfararna bar knickers och stickade strumpor, väst och yllekavaj på sina resa till ett av världens kallaste ställen. Hur de planerade att övervintra där, i väntan på nästa chans att ta sig hem som hyllade vetenskapsmän och moderna hjältar, och hur deras proviant bestod av portvin och champagne och festfina kläder - men att de glömde de livsvikta reservdelarna som de verkligen skulle behövt. Hur deltagarna var komplett outbildade i det de borde kunna och ovetandes om vad de skulle utsättas för. Arma själar! Jag står nästan inte ut med att läsa om idiotin och veta vad den ledde till.

Boken är formgiven så inbjudande att vilken skoltrött och bokhatande tonåring som helst borde bli lockad. För att inte tala om själva äventyret!

För mig blir det bestående minnet den hemska sekvensen där ballongen lyfter med ingenjör André och hans två unga medarbetare och stora mängder packning. Allt går katastrofalt fel redan i det ögonblicket. Ballasten måste dumpas, släplinorna lossar, man inser att ballongen aldrig kommer att nå hela vägen till målet. 

En kort sekund har man chansen att avsluta projektet. Om man skyndar sig att nödlanda på en halvö i närheten (utsedd i förväg för just det ändamålet!) kan expeditionens markpersonal ro ut för att rädda dem. Men om man väljer att flyga vidare så kommer man aldrig fram till Nordpolen utan måste överleva den farliga och långa polarvintern utan tillräckligt med mat, skydd och kunskap. De har en enda chans - och då väljer André att inte nödlanda...

#54 i Augustprisutmaningen