Late Bloomer

Bokens titel: Late Bloomer

Författare: Emma Hamberg
Uppläsare: Emma Hamberg
Förlag: Bonnier Bookery, 2018
Antal minuter: 2 tim 00 min

Jag gillar kortromaner och noveller, så det passade alldeles utmärkt att lyssna på Emma Hambergs två timmar långa "Late Bloomer", som hon läser själv. Det är en trevlig historia, lagom lång, bra inläst. För mig blir det dock till ett stort problem att huvudpersonen Ulla är så olidligt infantil. 

Det är inte roligt, helt enkelt. Jag skrattar inte åt sånt här. Andra gör det: boken har fått höga poäng och massor av supertrevliga recensioner på Storytel. Folk gillar upplägget; de skrattar, ler, kiknar, tycker det är så mysigt och kul och festligt. Jag bara ryser.

Ulla, kom igen, du är 68 år - skärp dig! Du kan inte sitta med otvättat hår och slitna mjukiskläder med ketchup- och flottfläckar. Du kan inte bara vägra svara när folk pratar med dig. Du kan inte bete dig så ohyggligt oförskämt mot grannar och andra vänliga människor som är schyssta mot dig. Du kan inte blunda när något är obehagligt, sånt gör 3-åringar som tror att det de inte ser inte heller finns! 

Att Ulla, som har varit änka i två år, skulle vara deprimerad känns osannolikt. Ja, det sjaviga utseendet skulle väl tala för den saken då - och det faktum att hon tänker ta livet av sig. Men samtidigt deklarerar hon att hon inte var så himla förtjust i sin (numera döde) man Ingemar, att hon kände sig fast i sitt äktenskap, att hon önskar att hon hade gjort andra val. 

Och hur troligt är det att någon människa med en hyfsat normal intelligenskvot skulle bestämma sig för att begå långsamt självmord genom att äta micromat med massor av E-nummerstillsatser, röka ohämmat, glufsa i sig sockerbitar och aldrig träna? Nej, jag köper inte det.

Ulla är rent olidlig. Hon har en hel del likheter med Agneta i "Je m´appelle Agneta" faktiskt: medelålders kvinna som får knasiga infall och agerar på impulser utan minsta eftertanke. I väntan på den långsamma döden köper Ulla en kikare och glor på grannarna i Östermalmsvåningen mittemot. Då börjar det hända saker i hennes liv! Kul idé och snyggt genomfört av Hamberg, men personligen skäms jag mest bara över hur huvudpersonen beter sig.