tag:blogger.com,1999:blog-59627383430123866832024-03-17T16:05:11.623+01:00BoktankenRecensioner av böcker.Joelindahttp://www.blogger.com/profile/17715753172195145842noreply@blogger.comBlogger1449125tag:blogger.com,1999:blog-5962738343012386683.post-35662737635587876012024-02-19T08:04:00.003+01:002024-02-19T10:46:02.065+01:00Landsvägarnas drottning<div style="text-align: left;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgjbU47d4lGjLOF7K_6LZs2hqsb6imief0q7-OHUJKaaN6Y2B_ltjnjEvyPigqbl2bl_FaRPn_1e9mTJvrt2o7PvYp8p9xZsiJ0pg79f2fPWpkj-C-Y68iFOvAya6XdlfH1aheqnyz2zYGwHU1MLA_B8Qo3nd-W6JeNuehO0KdYnRsCa5FsHGXTRuyPxgY/s3755/4O7A2713%20Landsv%C3%A4garnas%20drottning.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="3755" data-original-width="3755" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgjbU47d4lGjLOF7K_6LZs2hqsb6imief0q7-OHUJKaaN6Y2B_ltjnjEvyPigqbl2bl_FaRPn_1e9mTJvrt2o7PvYp8p9xZsiJ0pg79f2fPWpkj-C-Y68iFOvAya6XdlfH1aheqnyz2zYGwHU1MLA_B8Qo3nd-W6JeNuehO0KdYnRsCa5FsHGXTRuyPxgY/w400-h400/4O7A2713%20Landsv%C3%A4garnas%20drottning.jpg" width="400" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div></div><div style="text-align: left;">Bokens titel: <b>Landsvägarnas drottning</b><br />Författare: <b>Karin Janson</b><br />Förlag: Printz Publishing, 2023<br />Antal sidor: 327</div><div style="text-align: left;"><br />Vårt lilla förortsbibliotek hade författarbesök - Marie-Louise Marc och Karin Janson var där för att prata om sina böcker. Så himla trevliga att lyssna på och så fin stämning! Jag hade inte läst något av dem (trodde jag, men jag hade fel: bara veckan dessförinnan hade jag lyssnat på en ljudbok av Janson och dissat den, men ärligt talat begrep jag inte att det var samma författare) och blev väldigt nyfiken på deras böcker.</div><div style="text-align: left;"> </div><div style="text-align: left;">Jag köpte "Landsvägarnas drottning" av Karin Janson där på plats. Eftersom den har ett sånt omslag som 100% av alla feelgoodböcker har (stockfoton som klipps ihop till ett collage, vacker kvinna i förgrunden - i obligatorisk röd kappa eller blommig klänning - och vajande sädesfält/snöiga lundar/solroshav/lavendelodlingar, en taffligt inklippt katt och helst en röd damcykel också...) så hade jag kanske inte jättehöga förhoppningar om att det var en bok för mig. Jag är inte mycket för det här med feelgood, så är det bara. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Rubriken på baksidan lockade ännu mindre.<i> "Första delen i en charmig serie om uppbrott och nystarter - och underkläder!"</i>. Okej, så nu är man fast i en serie också? Och förlaget måste berätta för mig att det är charmigt? Och behåar?!?!</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Men sedan sträckläste jag boken och förundrades över hur det glättiga omslaget rymde en handling som är långt mer komplex än en "charmig" historia om underkläder. Ja, jag gillade den! Det här är varken för gulligt, slisksött, overkligt eller romantiskt. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Tvärtom har huvudpersonen Annie det rätt knepigt. Hennes man kanske inte älskar henne längre - och kanske älskar inte hon honom heller, när hon tänker efter. Tonårssonen är lite trulig och strulig, det går inte så bra i skolan och man får inte längre krama honom. Annie har haft bröstcancer och håller fortfarande på att återhämta sig efter behandlingarna. Taskigt också att kompisen Åsa ghostar henne efter alla år av vänskap!</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Vad ska Annie göra med sitt liv, nu när halva har passerat? Hon vill ha en annan frihet och ett annat lugn. Vändningen kommer när hon hittar en fantastisk buss från 60-talet och bestämmer sig för att turnera Hälsingland runt med den och sälja behåar. Frågan är bara hur lätt och lönsamt det är?</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Ja, jag gör en helomvändning. Jag gillar den här. Faktum är att jag har läst del två också, så förlaget fick rätt: jag fastnade!</div>Joelindahttp://www.blogger.com/profile/17715753172195145842noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5962738343012386683.post-3702613260819543182024-02-17T21:24:00.004+01:002024-02-17T21:24:57.289+01:00Brotten som glömdes - 10 kvinnliga offer och förövare i 1920-talets Stockholm<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhqWDe0YeJXDwp6CRle4EDEZsdlRIcn0Vogu0adKqWdL_-DIfUxVA2ivOVaMZBdF3EkBAMae-sg1popBYhl8XAod7Onevts9wpRj3nXkb49CmGbWdZ-NMFBy9sGQQPAeDkV4ZHlzI36mY1X6K4VoMwM2TkyReb9wxfHLAXNK_oN-INvUeYEpfzGRILUvAo/s640/Brotten%20som%20gl%C3%B6mdes.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="640" data-original-width="640" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhqWDe0YeJXDwp6CRle4EDEZsdlRIcn0Vogu0adKqWdL_-DIfUxVA2ivOVaMZBdF3EkBAMae-sg1popBYhl8XAod7Onevts9wpRj3nXkb49CmGbWdZ-NMFBy9sGQQPAeDkV4ZHlzI36mY1X6K4VoMwM2TkyReb9wxfHLAXNK_oN-INvUeYEpfzGRILUvAo/w400-h400/Brotten%20som%20gl%C3%B6mdes.jpg" width="400" /></a></div><br /><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Bokens titel: <b>Brotten som glömdes - 10 kvinnliga offer och förövare i 1920-talets Stockholm</b><br />Författare: <b>Gunilla Granqvist</b><br />Förlag: Storytel Original, 2021<br />Antal sidor/minuter: Jag läste e-boken, men ljudboken är 5 tim 32 min</div><div style="text-align: left;"><br />I tio korta kapitel får vi följa tio kvinnor i Stockholm under 1920-talet, i små fragment av deras liv baserade på vad som gått att finna i domar och underlag inför rättegångar. De flesta av dem är offer, men någon är förövare. De flesta är unga och kära - eller har varit kära men är det inte längre - och i ett förhållande med en man som hellre tar livet av dem än fortsätter utan dem. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Jag tyckte om att få en inblick i rättsväsendet för hundra år sedan men också i vanliga människors liv i Stockholm på den tiden. Vilka yrken de hade! Kläderna, maten, boendet, fritidsintressena. Gunilla Granqvist har levandegjort det hela på ett mycket bra sätt; jag kan verkligen se de trånga små lägenheterna framför mig, med möblemang och allt.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Till en början tänker jag att det är intressant att läsa hur samhället slätar över de manliga mördarnas fruktansvärda dåd, hur de slipper undan med mord för att de varit upprörda, förälskade, sjuka eller vad som helst som funkar som ursäkt. Men ju mer jag läser, desto mer tänker jag att det här är alltför likt dagens Sverige. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Det är en obehaglig tanke. Även om man tar mäns våld mot kvinnor på ett helt annat allvar numera och även om straffen är strängare (vilket jag inte vet om de är, men om), så har morden exakt samma fasansfulla konsekvens då som nu:</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">1. Det blir tidningsskriverier, skvaller och snack - men efter en kort tid faller de döda kvinnorna i glömska. Alla dessa Ester, Alma, Emilia, Agda - de finns i vår tid med. Kvällstidningsrubrikerna skriker ut deras namn då som nu och visar leende kvinnor från svartvita foton medan brödtexten intill handlar om blodbad och dödsångest.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">2. De unga kvinnor som dödades fick inte välja själva hur länge de skulle leva; sannolikt hade de helst velat bli många decennier äldre än de blev, sannolikt hade de velat ha familj och vänner och resor och upplevelser och allt det andra som förgyller livet - men de fick inte välja. Någon annan bestämde sig för att nu var det dags för den här människan att på ett plågsamt sätt sluta sina dagar. Horribelt.</div>Joelindahttp://www.blogger.com/profile/17715753172195145842noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5962738343012386683.post-7348459954780193962024-02-15T12:31:00.005+01:002024-02-15T12:31:57.705+01:001795<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEijaDrWjEYJjv1kdb5rxnNCvFiJCFboZi85ocVrOl6fib-LNf-qTgPslVf-RncNPbKviggOobjgiuUyuedwkTcaMV0Owzlgd-t5LBC5ClSjVHr_8jaHerRfrRN6Sjq8boqil2suzN_iOoTBwIXN-dq1E2Q6Ol9nfLGGySOAcKcft0zF6fjJ4HOv6_7Hr8g/s4640/4O7A0703%201795.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4640" data-original-width="4640" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEijaDrWjEYJjv1kdb5rxnNCvFiJCFboZi85ocVrOl6fib-LNf-qTgPslVf-RncNPbKviggOobjgiuUyuedwkTcaMV0Owzlgd-t5LBC5ClSjVHr_8jaHerRfrRN6Sjq8boqil2suzN_iOoTBwIXN-dq1E2Q6Ol9nfLGGySOAcKcft0zF6fjJ4HOv6_7Hr8g/w400-h400/4O7A0703%201795.JPG" width="400" /></a></div><br /><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Bokens titel: <b>1795</b><br />Författare: <b>Niklas Natt och Dag</b><br />Förlag: Bokförlaget Forum, 2022<br />Antal sidor: 459</div><div style="text-align: left;"><br />De unga männen Albrecht och Wilhelm, hantverkare och djupt kristna, har sökt sig till Stockholm för att komma bort från sin släkt i Tyskland (om jag minns rätt, det är nästan ett år sedan jag läste boken). De älskar varann på ett sätt som de knappt vill erkänna för sig själva och definitivt inte för sina familjer. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Albrecht och Wilhelm blir lätta byten för rovdjuret Tycho Ceton, de vidrige mannen som vi mött tidigare i romanserien. Ceton är utstött och utfattig, men ser sin chans att återfå statusen bland Stockholms adel och borgare om han bara åstadkommer något alldeles spektakulärt. Han bokar Nya Dramatiska Teatern, slottet Makalös i Kungsträdgården, där han ska uppföra en så ohygglig scen så jag orkar inte ens skriva om den. De rika fyllbultarna i hans ordenssällskap måste inse att han är enastående som... tja, eventkoordinator kanske man skulle säga idag? Det är vidrigt.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Mycket i serien är vidrigt. Jag brukar kunna formulera mig utan upprepningar, men när jag ska beskriva 1793, 1794 och 1795 så är ordet "vidrig" det jag tänker på mest hela tiden. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">I den första boken var det lemlästade kroppar som torterats, i den andra är det en nygift brud som massakreras på ett sätt som nästan får mig att kräkas, i den här tredje boken är det de homosexuella pojkarna som plågas fasansfullt. Jag står faktiskt nästan inte ut.</div><div style="text-align: left;"> </div><div style="text-align: left;">I övrigt är den avslutande delen i trilogin på många vis tilltalande, trots att barn rostas levande, flickor tvingas prostituera sig, lättledda förståndshandikappade begår fruktansvärda övergrepp, ädlingar hängs och halshuggs, krymplingar misshandlas och mammor som mist sina barn blir som galna av sorg. Det är misär och elände på en nivå som inga andra böcker jag läst når upp till. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Men! Här finns också spännande kopplingar till den svenska historien och underbara skildringar av staden Stockholm strax innan 1800-talet. Det är fascinerande att få en inblick i hur staden såg ut och fungerade, vilka yrken befolkningen hade och hur landets styre påverkade hela deras liv. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Jag äcklas och älskar böckerna på samma gång. Tror aldrig jag kommer att läsa om dem igen, men är samtidigt så glad att jag har läst dem.</div>Joelindahttp://www.blogger.com/profile/17715753172195145842noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5962738343012386683.post-53146741513963381802024-02-14T15:18:00.004+01:002024-02-14T15:23:15.388+01:00Dagen är kommen<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgv6NCdwi9h_wLJBjHcGi_1WPn8BbzS_x115no53BSFYQW_zKEmKV-EjQcw691HlA1NJ2aRY1eI2irLq07c2lHAahBoOvXnFjHgRboKjtNKO4cvR9sFi6LYTIHUhIZSSxshWWCgtBX7eJoTuQf8Vpnfgo2deAThMrmB4htgZ8WIzS-LdBgQ8a4FdLKqDyI/s4640/4O7A2660%20Dagen%20%C3%A4r%20kommen.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4640" data-original-width="4640" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgv6NCdwi9h_wLJBjHcGi_1WPn8BbzS_x115no53BSFYQW_zKEmKV-EjQcw691HlA1NJ2aRY1eI2irLq07c2lHAahBoOvXnFjHgRboKjtNKO4cvR9sFi6LYTIHUhIZSSxshWWCgtBX7eJoTuQf8Vpnfgo2deAThMrmB4htgZ8WIzS-LdBgQ8a4FdLKqDyI/w400-h400/4O7A2660%20Dagen%20%C3%A4r%20kommen.jpg" width="400" /></a></div><br /><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Bokens titel: <b>Dagen är kommen</b><br />Författare: <b>Ninni Schulman</b><br />Förlag: Bokförlaget Forum, 2022<br />Antal sidor: 563</div><div style="text-align: left;"><br />Blev så himla imponerad av Ninni Schulmans deckare "Som vi lekte", så jag tänkte att jag nog borde läsa något mer av henne. Valde "Dagen är kommen", helt omedveten om att det är del sju i en serie - och den avslutande boken, till råga på allt. Det spelade dock ingen större roll, även om jag begriper att många av hänvisningarna handlade om relationsdramer och jobbförhållanden som utspelat sig i tidigare böcker.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">En trevlig liten deckare som inte gjorde något större intryck på mig, men var god förströelse - och det duger gott. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">I huvudrollerna finns en våghalsig och fattig journalist, en polis som ska bli pappa vilken dag som helst, en annan polis som försöker börja ett nytt liv utan ex-make och ex-älskare, en tonårsmamma med en relation till en halvkriminell - och mordgåtans alla inblandade, såklart. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Intrigen kretsar kring ett mördat, äldre par ute på värmländska landsbygden och parets tre vuxna barn. De ska fira jul tillsammans, men när de kommer hem till föräldrarna möts de av en fruktansvärd syn. Resten av jul- och nyårshelgen lever de under stor press att förstå vem som har mördat deras föräldrar och av vilken anledning.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Liiiite bättre korrläsning hade jag väntat mig av ett stort förlag. Min gissning är att exempelvis den yngsta dottern till det mördade paret fördes in i handlingen rätt sent - åldrarna stämmer ingenstans och ändras gång på gång - och det stör mig kopiöst att en släktgård värd fyra miljoner skulle ge barnen två miljoner vardera, vilket måste innebära att de är TVÅ, inte tre. Likaså att en person säger i ett telefonsamtal mitt i natten den 25 december (alltså strax innan den 26:e) att hen inte är tillbaka i civilisationen förrän "på annandagen". Okej? Annandagen är några minuter bort, är det inte rimligt att säga "Ja, jag fixar det - jag är tillbaka imorgon bitti!"?</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Jag längtar efter fortsättningen på "Som vi lekte" men skippar resten av den här så kallade Hagforsserien.</div>Joelindahttp://www.blogger.com/profile/17715753172195145842noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5962738343012386683.post-42068821181657947972024-02-13T13:45:00.003+01:002024-02-13T13:45:20.401+01:00En resa till Doggerland väntar<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEikqDqlKabnavCTWOjnt1Yx4W0mVui51t1Z-7ybZEu47J6D_cCx5uj0yl_6l8nRwdyD_D2A7DLtqKt8GIx2NL1wi0kNlL4NwZAqrSnCGkesz2t_nchM3iAwgK2Y4P_cWp-WYCEupRVmAQuAcMM8M9ffGxSPXDm9rFwxb1t9can5JoGQsC9HonHTkWyEkLE/s4511/Doggerland%20biljett.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4511" data-original-width="4511" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEikqDqlKabnavCTWOjnt1Yx4W0mVui51t1Z-7ybZEu47J6D_cCx5uj0yl_6l8nRwdyD_D2A7DLtqKt8GIx2NL1wi0kNlL4NwZAqrSnCGkesz2t_nchM3iAwgK2Y4P_cWp-WYCEupRVmAQuAcMM8M9ffGxSPXDm9rFwxb1t9can5JoGQsC9HonHTkWyEkLE/w400-h400/Doggerland%20biljett.jpg" width="400" /></a></div><br /><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Nu har jag något att verkligen se fram emot! En ny bok om Doggerland! "Tiga som muren" heter den senaste romanen om Karen Eiken Friis, kriminalinspektör på Doggerland, som har fått så många av oss att önska att den där underbara ögruppen kunde resa sig ur havet och bli verklig.<br /><br /></div><div style="text-align: left;">En flygbiljett till Dunker skulle vara toppen, men nu får jag nöja mig med en fejkad flygbiljett därifrån - och god läsning lite senare i veckan.</div>Joelindahttp://www.blogger.com/profile/17715753172195145842noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5962738343012386683.post-59889734828355852842024-02-12T12:36:00.004+01:002024-02-12T12:36:53.675+01:00Raka vägen hem<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj1eXm-MvOmQ38mCadAWOX2P9x7BR4vrvngny3limERdkBUUjermBeXrWmbiTL3VZOOF_n1zvqMQ_FY24yAJ7wDV7QAmvQlT6PfzKpOGHfnmQIrnfmTR1rJoJIodLa1FwWRkUpTC2MSMVUFn3rFTuq50N9BR4dk0XloQdL9erWIsaiBSXMe16x4rDpV1ZU/s1594/9789100801908.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1594" data-original-width="1594" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj1eXm-MvOmQ38mCadAWOX2P9x7BR4vrvngny3limERdkBUUjermBeXrWmbiTL3VZOOF_n1zvqMQ_FY24yAJ7wDV7QAmvQlT6PfzKpOGHfnmQIrnfmTR1rJoJIodLa1FwWRkUpTC2MSMVUFn3rFTuq50N9BR4dk0XloQdL9erWIsaiBSXMe16x4rDpV1ZU/w400-h400/9789100801908.jpg" width="400" /></a></div><br /><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Bokens titel: <b>Raka vägen hem</b><br />Författare: <b>Klara Grede</b><br />Uppläsare: <b>Emma Peters</b><br />Förlag: Albert Bonniers förlag, 2023<br />Antal minuter: 8 tim 0 min</div><div style="text-align: left;"><br />Dysfunktionell ursprungsfamilj, olycklig kärleksrelation, strulig bonusdotter i tonåren, vuxna syskon som nöter på varann och som huvudperson en överpresterande kvinna som håller känslorna långt ifrån sig. Låter lite överlastat, men romanen känns inte alls så. Snarare verkar det rimligt att många av reaktionerna är följder av en trasig uppväxt.</div><div style="text-align: left;"><br />Det handlar om duktiga, vackra, kontrollerade Isa som åker till sitt barndomshem för att planera sin fars begravning, vilket är absolut nödvändigt eftersom hennes mamma plötsligt har stuckit iväg utan att berätta vart. Isas otroligt självcentrerade och barnsliga lillebror Robin skuttar omkring och bakar sockerkaka och leker med ungarna och löjlar sig, vilket stör både Isa och Robins sambo. Storebrorsan Jack tar första flyget från USA där han bor och verkar som misslyckad manusförfattare, men egentligen har han inte tid för snart ska hans och makens första barn födas av en surrogatmamma. Isa är kylan själv och försöker styra, planera och hantera kaoset men lyckas inte så bra eftersom hela hon är ett enda stort virrvarr av känslor.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Det finns ett fjärde syskon, den strålande storasystern Indra, som dog ung och som ingen vill nämna vid namn eller någonsin prata om. Trots att hela familjen kraschade när hon dog och aldrig har återhämtat sig efter förlusten.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Isa tar med sig sin bonusdotter till släktgården, men funderar hela tiden på om hon alls vill vara ihop med flickans far - eller om hon ska satsa på sin förra kärlek istället, han som bor kvar i det lilla samhället och är lika charmerande som alltid.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Lysande uppläst av Emma Peters, hon är som vanligt en stjärna. Jag uppskattade romanen mycket medan jag lyssnade på den, men ska erkänna att jag alldeles hann glömma den mellan lästillfället i höstas och denna recension ett kvartal senare. Välskrivet och fint och inte alltför skruvat, får bli min sammanfattning.</div>Joelindahttp://www.blogger.com/profile/17715753172195145842noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5962738343012386683.post-89358177793309213872024-02-10T14:10:00.003+01:002024-02-10T14:12:12.398+01:00Saffransdoft och längtan<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjjYeIgjBhuTfBKtr302Rthts-SfnuNj012tW9kGihEOQAdHErspCE7iDqfoB_0sOKTb-QjVx2iAv-SsqMPNpeNAZhKtEywT1UFPUtADMz2gnTl3rSqIAGrmhekMJT2RjIcCqcF_EC-1AjBpgSk38Z20MNrQ46cIrp85Tdxi6oqdFKOGJh4t2M7JnutVPg/s640/Saffransdoft%20och%20l%C3%A4ngtan.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="640" data-original-width="640" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjjYeIgjBhuTfBKtr302Rthts-SfnuNj012tW9kGihEOQAdHErspCE7iDqfoB_0sOKTb-QjVx2iAv-SsqMPNpeNAZhKtEywT1UFPUtADMz2gnTl3rSqIAGrmhekMJT2RjIcCqcF_EC-1AjBpgSk38Z20MNrQ46cIrp85Tdxi6oqdFKOGJh4t2M7JnutVPg/w400-h400/Saffransdoft%20och%20l%C3%A4ngtan.jpg" width="400" /></a></div><br /><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Bokens titel: <b>Saffransdoft och längtan</b><br />Författare: <b>Siri Gustafsson</b><br />Uppläsare: <b>EvaMaria Oria</b><br />Förlag: Saga Egmont, 2021<br />Antal minuter: 3 tim 38 min</div><div style="text-align: left;"><br />Jag kunde inte sova. Låg vaken och stirrade i mörkret. Bestämde mig för att lyssna på en ljudbok och kollade vad som såg gulligast ut på Storytel och som helst hade med julen att göra, eftersom detta var i juldagarna. Fastnade för "Saffransdoft och längtan" utan att ha någon som helst koll på vare sig boken eller författaren.</div><div style="text-align: left;"><br />Det här är extremt förutsägbart och mycket rart och en fantastiskt skön historia att lyssna till. (Bra människa som läser dessutom, sånt är viktigt.) Ung kvinna som har olidligt självupptagen pojkvän bestämmer sig för att hyra ett litet torp i Småland för att komma undan skånsk slaskvinter och en deppig jul. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Tar med sig alla julprydnader och pyntar hyrstugan till tänderna. Bakar ohyggliga mängder kakor, godisar och lussebullar. Går promenader i snön, dricker varm choklad utomhus, njuter av tystnaden, blickar mot stjärnorna, tänder brasor i öppna spisen. Hyresvärden är en grinig äldre kvinna som minsann ska klara allt själv (fast hon inte gör det). Hennes snygge, tyste, charmige son råkar vara i bullbakande tjejens ålder och gillar romantiska filmer på teve...</div><div style="text-align: left;"><br />Alldeles utmärkt när man faktiskt inte vill bli överraskad eller höra en enda twist till, utan fattar redan efter fem minuter att allt kommer att sluta lyckligt samtidigt som hela ljudboken doftar kanel, kardemumma, granbarr, tända stearinljus och nybakat vörtbröd.</div>Joelindahttp://www.blogger.com/profile/17715753172195145842noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-5962738343012386683.post-32181597463169395642024-02-09T09:52:00.001+01:002024-02-09T09:52:00.137+01:00They Both Die at the End<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiRBiUoe1eF3nd_D-nSsUJNx14nbs3hXovnuXQBeGztSoxJ8p9GD5gkgbM_it2U0vqnTg_C06sL1G2tUUpIEGU5MYGS-aF-SAEgG9Q5uk2Pq2PxtPa5HHu4S_9oUphSJHvR3FAmjYALM0YiQBD4rEv4iKvEpcbJ0Le513HzF-K0f0Phn0UeTNjYsLFO_vs/s303/they-both-die-at-the-end.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="303" data-original-width="200" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiRBiUoe1eF3nd_D-nSsUJNx14nbs3hXovnuXQBeGztSoxJ8p9GD5gkgbM_it2U0vqnTg_C06sL1G2tUUpIEGU5MYGS-aF-SAEgG9Q5uk2Pq2PxtPa5HHu4S_9oUphSJHvR3FAmjYALM0YiQBD4rEv4iKvEpcbJ0Le513HzF-K0f0Phn0UeTNjYsLFO_vs/w264-h400/they-both-die-at-the-end.jpg" width="264" /></a></div><br /><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Bokens titel: <b>They Both Die at the End</b><br />Författare: <b>Adam Silvera</b><br />Uppläsare: <b>Bahni Turpin, Michael Crouch, Robbie Daymond</b><br />Förlag: Quill Tree Books, 2017<br />Antal minuter: 8 tim 31 min</div><div style="text-align: left;"><br />Vi är i New York någon gång i närtid, men en avgörande sak har hänt i denna framtid: Death Cast har lanserats. Det är en tjänst som innebär att den dag du ska dö blir du uppringd av en person som är anställd på Death Cast. Döden är inte resultatet av ålder eller sjukdom, utan av misstag, mord eller självmord. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Du får veta att detta är ditt sista dygn och att du har maximalt 24 timmar på dig. Ingen kan säga när du ska dö eller av vad eller varför. Du kan inte förhindra det och inte köpa dig fri eller smita undan på något vis. Det enda beskedet gör, är egentligen att det förbereder dig på att du har mindre än ett dygn kvar att leva. Vad vill du göra med den tiden; de sista timmarna i ditt liv? Vad gör dina föräldrar? Hur ställer sig dina bästa vänner till beskedet - om du alls berättar för dem, vill säga?</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Berättelsen utspelar sig under drygt ett dygn, då vi möter några unga människor i slutet av tonåren men början av vuxenlivet. De - eller deras älskade - kommer att dö. Det här är berättelsen om deras sista timmar och vad de valde att göra av sin utmätta tid.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Det här är en "unga vuxna"-bok, men jag tycker den funkar lika bra för oss som är mer än fullvuxna. Under värsta julstöket lyssnade jag på den och älskade den. Lite otippat! Det är tre olika uppläsare, alla väldigt bra, som iscensätter berättelsen och ansvarar för varsin huvudperson. Jag lyssnade på en engelska ljudboken och det var inga som helst problem att hänga med, tvärtom.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Gillade verkligen. Hade svårt att slita mig från boken. Läs!</div><p><br /></p>Joelindahttp://www.blogger.com/profile/17715753172195145842noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5962738343012386683.post-31523773377055445482024-02-08T08:32:00.000+01:002024-02-08T08:32:00.141+01:00Ödet och hoppet<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg6A7VdLPHMGCHf9QHYoQUBOGkyQ7YwI_Q4pFhznolgFvoEwQQ9_CNTvWZvYx5MT0gC_MxdVX3SrWTfBK9nH4chuX2SazIRoRsT4q8-wpiO32Mdu389gdnXUwW8EKG3lm6NLpiWV3_1_d1jpgkXGSAmoHaDVO6UIRqjsmm6KMKm8qplTKnN6D8Uz3oxufI/s5833/%C3%96det%20och%20hoppet.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="5833" data-original-width="5833" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg6A7VdLPHMGCHf9QHYoQUBOGkyQ7YwI_Q4pFhznolgFvoEwQQ9_CNTvWZvYx5MT0gC_MxdVX3SrWTfBK9nH4chuX2SazIRoRsT4q8-wpiO32Mdu389gdnXUwW8EKG3lm6NLpiWV3_1_d1jpgkXGSAmoHaDVO6UIRqjsmm6KMKm8qplTKnN6D8Uz3oxufI/w400-h400/%C3%96det%20och%20hoppet.jpg" width="400" /></a></div><br /><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Bokens titel: <b>Ödet och hoppet</b><br />Författare: <b>Niklas Natt och Dag</b><br />Uppläsare: <b>Martin Wallström</b><br />Förlag: Bokförlaget Forum, 2023<br />Antal minuter: 17 tim 48 min</div><div style="text-align: left;"><br />För min del hade den här ljudboken kunnat få vara 27 timmar istället för 17. Jag älskade den! Språket, handlingen, historiebeskrivningen. Allt! </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Om du har läst någon av Natt och Dags 1700-talsböcker och tänker att du aldrig mer vill konfronteras med allt äckel, övervåld, tortyr, skräck och fasa - då kan du ändå läsa "Ödet och hoppet" för den liknar inte alls de tre Stockholm Noir-böckerna. Här förflyttas vi ännu längre bak i tiden, ända till början av 1400-talet.</div><div style="text-align: left;"><br />Det handlar om unge ädlingen Måns Bengtsson som inte vill sitta och ruttna på familjen slott, utan lämnar sina curlingföräldrar för att dra ut på äventyr. Han träffar den beryktade Engelbrekt som leder ett (spännande) uppror och som tar Måns som sin stalledräng - väl medveten om att det är en ung adelsman han behandlar så. Dessa två blir oskiljaktiga. Hemma väntar föräldrarna oroligt och undrar varför inte Måns kommer hem, utan är ute i åratal på sina strategiska resor genom Sverige. </div><div style="text-align: left;"><br />Jag fastnar totalt i det här, sugs helt in i berättelsen, känner kylan från borgarnas stenväggar och doften av de varma hästarna, hör de sprakande lägereldarna och skäms över de maktgalna männens tölpaktiga beteenden. Och så gillar jag att kvinnorna lyfts fram som starka individer, inte bara något vackert att se på eller göra barn med.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Att så många av namnen är personer jag redan känner och så många av händelserna är bekanta i vår svenska historia borde kanske göra romanen mindre spännande; det är bara att googla så får vi veta slutet. Men nej, det är helt egalt för mig. Snarare är det än mer tilltalande att de här personerna som bevisligen har levt och satt sitt avtryck i historien, får liv igen genom Niklas Natt och Dag. Han broderar ut historiska fakta så mästerligt så man kan tro att han hittat någons dagbok från 1400-talet. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Hurra, vilken bok! Toppbetyg för "Ödet och hoppet" från mig.</div>Joelindahttp://www.blogger.com/profile/17715753172195145842noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-5962738343012386683.post-68642342490762818502024-02-07T09:18:00.009+01:002024-02-07T09:18:00.264+01:00Jag kommer att hitta nyckeln<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEie_LpKsNmGCm57vh8d8d-sGZHMTYY81yKpGYXrcFt60_hnpDWPcl3vZ6y0MYmLuVGw_TxzFo3vZ2ITCVsPklgRQT_F4L-N9G7qPnedbWXNlmePxe9VyjDj_6lb3mxulXo-aPtoGaIcbCPnEdqse6u3bQijA3oVkRnq4l1Cy80omxN5qExftGivfeotNLo/s1400/Jag%20kommer%20att%20hitta%20nyckeln.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1400" data-original-width="1400" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEie_LpKsNmGCm57vh8d8d-sGZHMTYY81yKpGYXrcFt60_hnpDWPcl3vZ6y0MYmLuVGw_TxzFo3vZ2ITCVsPklgRQT_F4L-N9G7qPnedbWXNlmePxe9VyjDj_6lb3mxulXo-aPtoGaIcbCPnEdqse6u3bQijA3oVkRnq4l1Cy80omxN5qExftGivfeotNLo/w400-h400/Jag%20kommer%20att%20hitta%20nyckeln.jpg" width="400" /></a></div><br /><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Bokens titel: <b>Jag kommer att hitta nyckeln</b><br />Författare: <b>Alex Ahndoril </b><br />Uppläsare: <b>Julia Dufvenius</b><br />Förlag: Albert Bonniers förlag, 2023<br />Antal minuter: 6 tim 45 min</div><div style="text-align: left;"><br />Eftersom jag läst varenda bok paret Ahndoril skrivit hittills - under pseudonymen Lars Kepler - så ville jag ju höra den här. En klassisk pusseldeckare i Agatha Christie-anda utlovades, och det är precis vad man får! Eleganta damer, bryska herrar, vacker herrgård, hembiträden och trädgårdsmästare, dyra bilar och klirrande konjakskupor. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Det är snyggt ihopvävt, en riktigt bra mordgåta, inget blod utan bara finess. Till och med den obligatoriska samlingen i biblioteket, där de inblandade serveras gåtans lösning! Tyvärr är det också ganska stelt, korrekt - och blodfattigt i den andra bemärkelsen: här finns inget liv i bokens huvudpersoner. Det är rätt och slätt en snyggt producerad Christie-deckare från 2020-talet.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Handlingen är enkel: En godsherre kommer till privatdetektiven Julia och visar en bild han har i sin mobil. Den är minst sagt något som han istället borde visa polisen... Det är godsherren villig att göra, men först vill han fatta hur bilden har hamnat i hans mobiltelefon för det är banne mig inte han som tagit den! </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Vem är mannen på den skrämmande bilden? Vilket hemskt öde har han råkat ut för? Vem vill honom illa? Och varför jävlas någon med godsherren och vill klämma dit honom för något han - kanske - inte gjort?</div><p><br /></p>Joelindahttp://www.blogger.com/profile/17715753172195145842noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-5962738343012386683.post-68561709878079310022024-02-06T10:00:00.000+01:002024-02-06T10:00:00.137+01:00Bakvatten<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEidsPAXU7VYRqV2gy-hmyHO8EouTZsULT7lkg6zQSaZiadg4H8DDtu1OnbFSNpTGIKarYfwNom9_RPcSn_cDxrvD_s3iACzsOrqhVBZPDb0Tls0G3F5GetXxLRaPzWSYThlkVO04nFjtvzH68ggjls9kw4mGSVjlvHO-KsucXJTbgZUB7QmPM1AbioI9o4/s500/Bakvatten%20ljudbok.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="500" data-original-width="500" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEidsPAXU7VYRqV2gy-hmyHO8EouTZsULT7lkg6zQSaZiadg4H8DDtu1OnbFSNpTGIKarYfwNom9_RPcSn_cDxrvD_s3iACzsOrqhVBZPDb0Tls0G3F5GetXxLRaPzWSYThlkVO04nFjtvzH68ggjls9kw4mGSVjlvHO-KsucXJTbgZUB7QmPM1AbioI9o4/w400-h400/Bakvatten%20ljudbok.jpg" width="400" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><br /><div style="text-align: left;">Bokens titel: <b>Bakvatten</b></div><div style="text-align: left;">Författare: <b>Maria Broberg</b><br />Uppläsare: <b>Elias Dahlgren</b><br />Förlag: Norstedts, 2020<br />Antal minuter: 8 tim 13 min</div><div style="text-align: left;"><br />Kan redan nu säga, att detta kommer att vara en av mina bästa läsupplevelser 2024! Till er som inte läst än: lyssna hellre än läs - för Elias Dahlgren är fenomenal som berättare!</div><div style="text-align: left;"><br />Det här är en roman som jag sett fladdra förbi i flödet, men aldrig brytt mig om tills jag såg att Stina Jackson sagt att "Västerbotten har fått ännu en stjärna på sin författarhimmel. Vad ni än gör så missa den inte." Håller med: missa inte den här finstämda, vackra romanen om längtan och familjeband. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Det är lite rörigt med händelsernas kronologiska ordning, eftersom berättandet hoppar i tiden. Sånt brukar lossna efter ett tag, men i den här boken är det faktiskt rörigt rakt igenom. Eftersom tidsmarkörerna inte är särskilt tydliga så blir det svårt att veta var vi är i handlingen. Ibland placeras vi i historien efter att något skett men får inte veta det inträffade förrän i kapitlet därpå. Känns lite konstlat, som om författaren vill göra det lite mer "arbetat" på det där sättet som ofelbart får mig att tänka folkhögskolekurs...</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Men historien! Den är otrolig! Här är vackra Margareta i en liten by i Västerbotten, gift med en äldre enstöring och mor till ett litet barn, Håkan. Varken hennes grannar i byn eller vi läsare får först veta vem som är far till honom. I närheten finns även Assar, förälskad upp över öronen i Margareta, men utan chans. Håkan får sent omsider en bror, Nilas, som har en annan far - en man som sällan är hemma eftersom han måste ut och sköta sina renar. Margareta är ensam hemma med sönerna - och hon är verkligen just ensam. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Kring Margareta cirklar Håkan och Nilas, de udda bröderna som det skiljer många år mellan, men även hennes make, hennes sambo, hennes älskare och flera andra. Det som händer där under 1960-talet påverkar hela Håkans barndom men lika mycket hans liv som vuxen.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Det är en vemodig berättelse om människor som längtar efter att bli sedda, älskade, bekräftade och omhändertagna men som sällan möter den värmen - och som sårar varann gång på gång, med flit eller av misstag. Mycket läsvärd!</div><p><br /></p>Joelindahttp://www.blogger.com/profile/17715753172195145842noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-5962738343012386683.post-41013571903843719702024-02-05T15:33:00.004+01:002024-02-05T15:33:53.079+01:00Mord i falsett<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjt74vzKoZvW9hPCRHsnCxspD986mqL0hH8iI-UUqnmq8uPH4loJgBkjmRTpjGhRvtWjHRTPeukTC29OL17vLOLu7CDtZVlJ4Bl2FKn3ycaFI60HCvLi27oOBNWjvtx_QSU1qx_9EZZm_6t_XEpMVtftk8gTUcuzGjwoXVatg25D28A5eVFb4Z595TFZmg/s460/Mord%20i%20falsett.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="451" data-original-width="460" height="393" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjt74vzKoZvW9hPCRHsnCxspD986mqL0hH8iI-UUqnmq8uPH4loJgBkjmRTpjGhRvtWjHRTPeukTC29OL17vLOLu7CDtZVlJ4Bl2FKn3ycaFI60HCvLi27oOBNWjvtx_QSU1qx_9EZZm_6t_XEpMVtftk8gTUcuzGjwoXVatg25D28A5eVFb4Z595TFZmg/w400-h393/Mord%20i%20falsett.jpg" width="400" /></a></div><br /><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Bokens titel: <b>Mord i falsett</b><br />Författare: <b>Madeleine Gustafsson</b><br />Uppläsare: <b>Katarina Ewerlöf</b><br />Förlag: Storytel Original, 2023<br />Antal minuter: 8 tim 47 min</div><div style="text-align: left;"><br />Jag önskar jag kunde recensera så att ingen inblandad tar illa upp, men ändå så att mina läsare fattar när jag inte gillar en bok. Svårt.</div><div style="text-align: left;"><br />"Mord i falsett" handlar om bitchiga tonårstjejen Tilda som intrigerar och saboterar för en klasskompis när det visar sig att Tilda inte valts till Lucia, utan en annan tjej i klassen får den rollen. Hoppsan: Tilda försvinner strax därpå. Några år går men hon hittas inte.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Föräldrarna är förtvivlade. Storasystern är bortglömd och deprimerad. Pojkvännens liv faller i spillror eftersom han misstänks ha mördat Tilda. Hela samhället letar. Alla är misstänkta. Ingen vet något, men alla har ändå varsin pusselbit. Inkompetenta poliser lyckas inte lösa mysteriet. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Så långt är allt okej. Sedan kommer deckarförfattaren Henny till byn och plötsligt händer allt på en och samma gång, hela tiden med "Scream"-vibbar à la "ung dum tjej går ensam in i stort mörkt hus trots blodspår i snön". Precis varenda en av karaktärerna beter sig skumt. De är snyggt uppdelade i perfekta fack där det finns lika många av varje: tant och farbror, kvinna och man, flicka och pojke. Snygg och ful. Dum och schysst. Smart och korkad. Bitter och förlåtande. Otrogen och extremt lojal. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">När jag tänker på det, är det faktiskt som i sällskapsspelet Cluedo.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Passar nog bra om man sitter i bilen under en långresa och måste kunna koncentrera sig på körningen och trafiken, men ändå vill lyssna på något som snuddar vid spännande.</div>Joelindahttp://www.blogger.com/profile/17715753172195145842noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5962738343012386683.post-74011521507441733532024-02-04T18:15:00.002+01:002024-02-04T18:15:11.832+01:00Dra på trissor! Bloggen lever.<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgUnBrB0GU993xZhyBkrD7nq-Cnndi9IgCPnOVU2sUw4bkdXYNlDsChlW-YKXDyOSrl9NqPianlRC4GdC_BolcCtTyRzGRFsl6AvigrvhxmSjA_-3XefJHHIbqtRoLCwbqYGmTMp9jU8Nm55mADy0ef0X6-wzlN9rkH6XlaLJZ88LtWCGiIQphTdecJz1A/s6120/4O7A2550%20J%C3%B6nk%C3%B6ping%20retusch.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="6120" data-original-width="4640" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgUnBrB0GU993xZhyBkrD7nq-Cnndi9IgCPnOVU2sUw4bkdXYNlDsChlW-YKXDyOSrl9NqPianlRC4GdC_BolcCtTyRzGRFsl6AvigrvhxmSjA_-3XefJHHIbqtRoLCwbqYGmTMp9jU8Nm55mADy0ef0X6-wzlN9rkH6XlaLJZ88LtWCGiIQphTdecJz1A/w486-h640/4O7A2550%20J%C3%B6nk%C3%B6ping%20retusch.jpg" width="486" /></a></div><p style="text-align: center;"><i>Jönköping förrförra veckan.</i></p><p style="text-align: center;"><br /></p><p style="text-align: justify;">Nä, jag finns kvar här. Antagligen utan följare men ändå. I viss mån har jag prioriterat Instagram-kontot, för det är helt enkelt så mycket smidigare än det här bloggandet. Men till stor del kan jag inte skylla på det, utan helt andra grejer. Jobbet, som vanligt. Det tidskonsumerande jobbet. I alla år jag har bloggat, så är det hela tiden jobbet som sätter krokben för mig. </p><p style="text-align: justify;">Men jag fortsätter för det är så fantastiskt kul att få respons på de små recensioner jag knåpar ihop. Eller tyckanden, ska jag väl säga, så ingen utbildad litteraturvetare och äkta recensent på kultursidorna tar illa upp. Mina små obildade men ärliga åsikter, är väl vad det är.</p><p>Tolv boktyckanden ligger nu färdiga och väntar på att slussas ut på bloggen. Ska bara fixa bilder till dem först! Ses snart.</p>Joelindahttp://www.blogger.com/profile/17715753172195145842noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-5962738343012386683.post-1594260032238641652023-10-10T13:16:00.017+02:002023-10-10T13:16:00.141+02:00Det fallna imperiet<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjx9qJLOnpi3AfFap4mNQAdgR9Rweoj_CIMvlODxKpm-9EhrWaCGnRmH65msW7DHG_cyJ8mxi63GlDSUT1edoSr-viY9a52H5bElcXFCFMCm8qBxzfG0MHJzbFg1OaMwaH7LR9kVTUByMR-bpJh4SSt80yumqK1qRIRkr35lYIt-dDiT5JnDMs8I0Vv1KY/s4174/4O7A0711%20Det%20fallna%20imperiet.JPG" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4174" data-original-width="4159" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjx9qJLOnpi3AfFap4mNQAdgR9Rweoj_CIMvlODxKpm-9EhrWaCGnRmH65msW7DHG_cyJ8mxi63GlDSUT1edoSr-viY9a52H5bElcXFCFMCm8qBxzfG0MHJzbFg1OaMwaH7LR9kVTUByMR-bpJh4SSt80yumqK1qRIRkr35lYIt-dDiT5JnDMs8I0Vv1KY/w399-h400/4O7A0711%20Det%20fallna%20imperiet.JPG" width="399" /></a></div><br /><div style="text-align: left;">Bokens titel: <b>Det fallna imperiet - Ryssland och väst under Vladimir Putin</b></div><div style="text-align: left;">Författare: <b>Martin Kragh</b><br />Förlag: Fri Tanke, 2022<br />Antal sidor: 295 + omfattande källhänvisningar</div><div style="text-align: left;"><br />Nu har det gått mycket lång tid sedan bokklubben läste "Det fallna imperiet", vad jag minns var den nyutkommen då. Vill ändå skriva om den, för den förtjänar att uppmärksammas.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Jag är mycket imponerad av Martin Kraghs enorma kunskap kring rysk politik och jag har lärt mig en hel del av den här boken. Dock! Det fantastiska språkbruket, som lovordats av många, är så avancerat och akademiskt att det är exkluderande. Helt okej, alla böcker kan inte vara för alla! Och "Det fallna imperiet" är knappast något för genomsnittssvensken. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Göteborgs-Postens recensent (Mattias Hagberg, han måste rimligen ha plöjt forskningsrapporter och doktorsavhandlingar sedan spädbarnsåren) anser att boken har "ett språk som är lättillgängligt och lätt att följa". </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Skämtar du med mig?!</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Jag, som är uppvuxen i en storläsande akademikerfamilj och slukar såväl skönlitteratur som dagstidningar varenda dag, tycker att det här är ett språk som är lite trögt att följa med i. Begripligt, javisst. Adekvat. Precist formulerat. Visst fattar jag allt vad där står, men inte kan man påstå att det är en lättsmält text!</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Jag kan slå upp vilken sida som helst av trehundra och hitta gammalmodiga meningsbyggnader, extremt sällsynta ord, underliga facktermer, bildade referenser och udda uttryck överallt. Lägg till det en massa ryska personnamn, ortsnamn och begrepp för reformer! Att plocka ut ett enda citat är inte rättvisande, för det är snarare att översköljas av tiotusentals sådana meningar som gör att boken måste läsas långsamt och eftertänksamt. (För min del, åtminstone.)</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">I gengäld får man en unik inblick i rysk politik som få förutom Martin Kragh lär ha kunnat bjuda på. Här avhandlas tiden från tsarriket via kommunistiska Sovjet till dagens Putin-styre. Mycket lärorikt, insatt och ofta spännande och skrämmande. Extra aktuellt såklart med Ukraina-kriget. Väl värd att läsa för den som orkar.</div><p><br /></p>Joelindahttp://www.blogger.com/profile/17715753172195145842noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-5962738343012386683.post-27956145728414349622023-10-09T11:11:00.019+02:002023-10-09T11:11:00.142+02:00Sarek<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiQsUVv0-VA5PDOk_fDdPxxrAkNakO6Okwq40zZ7SpQQXdhHyReC2OqrBmPNNApcpuUw2N9RUF9Uqr5-IT4CZxuQzKQiwKKBF_-aErLi4wTnRJoCXgV3qqSsRM_gSHCZgI20lV9G7QTMtilZZZMA3XzSvuO7ZbRNxxu7W1MykwLYJUqrM4umyCW5JnkJ-0/s4640/4O7A0648%20Sarek.JPG" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4640" data-original-width="4640" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiQsUVv0-VA5PDOk_fDdPxxrAkNakO6Okwq40zZ7SpQQXdhHyReC2OqrBmPNNApcpuUw2N9RUF9Uqr5-IT4CZxuQzKQiwKKBF_-aErLi4wTnRJoCXgV3qqSsRM_gSHCZgI20lV9G7QTMtilZZZMA3XzSvuO7ZbRNxxu7W1MykwLYJUqrM4umyCW5JnkJ-0/s320/4O7A0648%20Sarek.JPG" width="320" /></a></div><br /><div style="text-align: left;">Bokens titel: <b>Sarek</b></div><div style="text-align: left;">Författare: <b>Ulf Kvensler</b><br />Förlag: Albert Bonniers förlag, 2023<br />Antal sidor: 433</div><div style="text-align: left;"><br />Jag har inte varit i Sarek någon gång. Inte fjällvandrat i hela mitt liv, vare sig där eller på beskedligare ställen. Ändå är jag helt säker på att det är precis så vackert, storslaget - och livsfarligt! - som Ulf Kvensler beskriver. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Sträckläste denna pocket på en resa och sjönk helt in i den stämning som författaren målar upp. Fyra vältränade och välutbildade stockholmare som närmar sig 40-årsåldern sätter sig på nattåget mot Abisko för en efterlängtad fjälltur. De bär med sig noga utvald märkesutrustning och har mångårig fjällvana. Stugor är bokade, en helikoptertur likaså. Allt är förberett - men när de tre forna studiekompisarna Henrik, Anna och Milena får sällskap av Milenas helt nye pojkvän Jacob är han fräck nog att ändra planerna då de fyra redan sitter på tåget.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Sedan går ju ingenting bra. Jag blir så förbannad på Jacob, jag stör mig på Anna, jag har lust att skrika åt den mesiga Milena och jag vill helst bara krama stackars Henrik som blir så överkörd. Visst är det lätt att förutse en del av händelseförloppet, men mycket är också oväntat spännande. Det är en tät psykologisk thriller, som det brukar heta i baksidestexter! </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Svårt att lägga ifrån sig den. Och längtan efter att någon gång vandra i fjällen blev bara större efter att ha läst "Sarek", trots allt hemskt som händer. Man får helt enkelt se till att inte ta med sig någon Jacob, eller för den delen Henrik, Anna eller Milena...</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Rekommenderas!</div>Joelindahttp://www.blogger.com/profile/17715753172195145842noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-5962738343012386683.post-53814655936353948502023-10-07T07:30:00.015+02:002023-10-07T07:30:00.143+02:00Värma händer<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhX1x3byjZemNP3K_1UUU8wuFOoUWTVwk4-Kc5w5b2YpqC6KAAgouJ7D28xLASxJiC-s4XkmvUB1Y8_YdbGcmGJa7f6uqefYOQVtRlBhuaLLJrCGp4AAraqcXBjvLmv1a1g3Yl9oJqtbldkFIe5L_TiQ_EG8jaMp8e4bwrswMXA6mXNfcCk3L-ezU-rCQQ/s3941/4O7A0641%20V%C3%A4rma%20h%C3%A4nder.JPG" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="3941" data-original-width="3941" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhX1x3byjZemNP3K_1UUU8wuFOoUWTVwk4-Kc5w5b2YpqC6KAAgouJ7D28xLASxJiC-s4XkmvUB1Y8_YdbGcmGJa7f6uqefYOQVtRlBhuaLLJrCGp4AAraqcXBjvLmv1a1g3Yl9oJqtbldkFIe5L_TiQ_EG8jaMp8e4bwrswMXA6mXNfcCk3L-ezU-rCQQ/w400-h400/4O7A0641%20V%C3%A4rma%20h%C3%A4nder.JPG" width="400" /></a></div><br /><div style="text-align: left;">Bokens titel: <b>Värma händer</b></div><div style="text-align: left;">Författare: <b>Katarina Widholm</b><br />Förlag: Historiska media, 2023<br />Antal sidor: 426</div><div style="text-align: left;"><br />Det är lätt att förstå varför böckerna om hembiträdet Betty har blivit så kolossalt populära! Jag fastnade direkt för den första boken i serien, "Räkna hjärtslag", framför allt för att Stockholmsmiljöerna och vardagslivet var så fantastiskt väl beskrivna. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Handlingen kretsar alltså kring den unga Betty som kommer till huvudstaden för att tjäna som hembiträde men råkar ut för giriga män och griniga kvinnor. Ingen tar hänsyn till vad en ung, fattig och outbildad kvinna från landet tycker. Lite väl naiv och oerfaren är hon också, så det är lätt att utnyttja henne. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Om vi snabbt hoppar till handlingen i bok två utan att avslöja för mycket, så är Betty numera rikt men olyckligt gift. Lilla dottern Martina har ännu inte fått träffa sin riktige far - och mycket av Bettys liv kretsar kring hur hon ska kunna nå den mannen. Förutsatt att han alls är vid liv, vill säga! Att andra män uppvaktar henne, bryr hon sig inte mycket om. Hoppet om en framtid ihop med Martinas pappa är vad som ständigt snurrar i hennes tankar. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Det är mer kärleksbekymmer i denna bok än den förra, där även maktstrukturer och klasskamp spelade en stor roll. Nog för att vi fattar hur det hela kommer att utveckla sig, men vägen dit är lagom kringelikrokig och underhållande för läsaren. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Jag tror att väldigt många av oss har en mormor, farmor, gammal faster eller bekant som var hårt arbetande, underbetald arbeterska och småbarnsmor i ett myllrande Stockholm under 1930-, 40-, och 50-talen. Den stora behållningen för mig är att läsa om hur det kunde vara att leva som en av dem. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Jag vet att jag och många andra sagt det förut, men jag säger det igen: Katarina Widholm har gjort ett fantastiskt arbete med research och det märks!</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><b>Mitt foto: </b>Min mormor - som inte var hembiträde men växte upp i ett hem där det faktiskt fanns en jungfru! - har sparat de fina plåtburkarna. Det är fortfarande kvar underbart doftande vanilj i den ena burken.</div>Joelindahttp://www.blogger.com/profile/17715753172195145842noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5962738343012386683.post-29341597491299636972023-10-06T17:09:00.000+02:002023-10-06T17:09:01.319+02:00Skaffa dig en personlighet!!!<p> </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhe6lSn8PRrgBxcLb38gBpnVoqsRfXPGS5HWQYeMqdaIvcGmzlnMsAKI0Hglrvo1mpMsj6vjB29GPZeW_59IzYB-fu-8XRvjtjpZNeWcB-xenpIMJPGuCM5UMr4eD8JQRBJ-dJMLCb1gJ_0Ki4p-gVwo96IekgOKNO8EpVBkYxQT01CL9I33A5_PH6JaaA" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img alt="" data-original-height="126" data-original-width="289" height="175" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhe6lSn8PRrgBxcLb38gBpnVoqsRfXPGS5HWQYeMqdaIvcGmzlnMsAKI0Hglrvo1mpMsj6vjB29GPZeW_59IzYB-fu-8XRvjtjpZNeWcB-xenpIMJPGuCM5UMr4eD8JQRBJ-dJMLCb1gJ_0Ki4p-gVwo96IekgOKNO8EpVBkYxQT01CL9I33A5_PH6JaaA=w400-h175" width="400" /></a></div><br /><p></p><p><br /></p><div style="text-align: left;">Jag har funderat en del på det här. Någon har lämnat en kommentar på min oansenliga och sällan besökta blogg. Det är vanligen mycket trevliga bokbloggare som kommenterar här - och i enstaka fall några av mina (lika trevliga) vänner. Ytterst sällan är det personer jag inte känner till. I stort sett ALDRIG är det anonymt eller otrevligt. </div><div style="text-align: left;"><br />Det här är anonymt. Kanske väldigt otrevligt, det är svårt att säga, eller kanske ett råd i all vänskaplighet? <i>"Skaffa en personlighet"</i>. Inget utropstecken. Inget kommatecken efter mitt alias "Joelinda". VEM lämnar ett sånt här meddelande?! </div><div style="text-align: left;"><br />Om det är någon som händelsevis läser här, kan inte den personen bara skriva och berätta vad den menade? Snälla? Jag undrar uppriktigt. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Vad handlar det här om, egentligen? Knappast böcker. Snarare att jag borde skaffa mig en personlighet, för jag har tydligen ingen. Betyder det att jag är en härm-apa? Ett vitt, blankt papper? En dussinmänniska? </div><div style="text-align: left;"><br />Om svar anhålles.</div>Joelindahttp://www.blogger.com/profile/17715753172195145842noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5962738343012386683.post-91893225995082636782023-10-06T15:15:00.001+02:002023-10-06T15:15:00.142+02:00Undervattensgåtan<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhHrUdczwanSssLh5azTg3s3ktu-rbU_sQ_n_2G7YlyEfbgxkbPZxDNitM2vltOHRkDU9qf9wAcvw5AVsoIosAnt3OaNdETpk-bDRnsUG9b8-sPXCYIeh_QWbHXERvjyiwM0WYcxIBmzgDeMQxOlvZiFVvL_YDVq8N3jRfpk9mtaoRSM5uxBUjQyeQqYjI/s4640/4O7A0643%20Undervattensg%C3%A5tan.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4640" data-original-width="4640" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhHrUdczwanSssLh5azTg3s3ktu-rbU_sQ_n_2G7YlyEfbgxkbPZxDNitM2vltOHRkDU9qf9wAcvw5AVsoIosAnt3OaNdETpk-bDRnsUG9b8-sPXCYIeh_QWbHXERvjyiwM0WYcxIBmzgDeMQxOlvZiFVvL_YDVq8N3jRfpk9mtaoRSM5uxBUjQyeQqYjI/w400-h400/4O7A0643%20Undervattensg%C3%A5tan.JPG" width="400" /></a></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Bokens titel: <b>Undervattensgåtan</b><br />Författare: <b>Jörn Lier Horst</b><br />Originalets titel: Undervannsgåten<br />Översättare: Barbro Lagergren<br />Förlag: Bonnier Carlsen, 2021<br />Antal sidor: 133</div><div style="text-align: left;"><br />Eftersom jag gillar William Wisting-deckarna av denna författare, passade jag på att låna barndeckaren "Undervattensgåtan" till min bokklubb för barn. De skiljer sig mycket åt, det finns inga större likheter med vuxenböckerna. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Texten är onödigt repetitiv i mina ögon: något som slås fast i en mening behöver inte upprepas ett par stycken senare. Orimligt frånvarande vuxna också, ungefär som i gamla Fem-böckerna eller alla andra detektivromaner där barn är huvudpersoner. Fasen, jag skulle gå bärsärkagång om något av mina barn fridök ute i havet och letade skelett! </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">De tre barnen som löser kriminalfall i Norge är tämligen platta figurer, jag tycker inte att man lära känna dem alls. Exempelvis har det ena barnet mist sin mamma i en hemsk olycka nyligen, men det betraktas mer med nyfikna deckarögon än med existentiell sorg. Utan att säga något mer om bokens slut, vill jag bara nämna att det sista kapitlet är rätt magstarkt...</div><div style="text-align: left;"><br />Med det sagt så är boken riktigt spännande och väjer inte för äckliga detaljer som skelettbitar i gympaskor eller vrickade fågelskådare och inkompetenta poliser. Det rivstartar med en actionspäckad inledningsscen och fortsätter i allt högre tempo.</div><div style="text-align: left;"><br />Jag tror jag skulle ha sträckläst boken om jag var åtta-nio år! </div>Joelindahttp://www.blogger.com/profile/17715753172195145842noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5962738343012386683.post-85506749185478269262023-10-06T08:00:00.001+02:002023-10-06T08:00:00.145+02:00Kompassens hjärta<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhent8DE5npAgFDs_MfZDb5W09dyR63t9qF7M1jcRGbpksYdRCN3JyEiY_epRWgDwvtYw15vohe0Qms8EsaKpClPJ2b7Cb4T-_yF5ky2CZ_biqTDdYjT8KODc4W6ptUFJ8X0SSkC5IAawLsYJSieoWdQIaguq6rvHlx0GmR7CagYTXfTkIXHx0Y8WARcBA/s4348/4O7A0655%20Kompassens%20hj%C3%A4rta.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4348" data-original-width="4348" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhent8DE5npAgFDs_MfZDb5W09dyR63t9qF7M1jcRGbpksYdRCN3JyEiY_epRWgDwvtYw15vohe0Qms8EsaKpClPJ2b7Cb4T-_yF5ky2CZ_biqTDdYjT8KODc4W6ptUFJ8X0SSkC5IAawLsYJSieoWdQIaguq6rvHlx0GmR7CagYTXfTkIXHx0Y8WARcBA/w400-h400/4O7A0655%20Kompassens%20hj%C3%A4rta.JPG" width="400" /></a></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Bokens titel: <b>Kompassens hjärta</b><br />Författare: <b>Anna Thulin</b><br />Förlag: Natur & Kultur, 2023<br />Antal sidor. 150</div><div style="text-align: left;"><br />En finstämd bok för barn (9-11 år kanske?), om att vara udda och utanför, att sakna en vän trots att flera försöker vara ens kompis, att ha en konstig pappa och att avvärja jobbiga situationer genom att gå därifrån istället för att stanna och berätta hur det känns.</div><div style="text-align: left;"><br />Hugo har en kompis, Agnes, men nobbar henne totalt efter att hon sagt att hans pappa är konstig. (Nu är ju Hugos pappa de facto en väldigt konstig person, så det är synd att Hugo inte förstår att Agnes snarare säger detta med stor medkänsla.) Pappan är den sorten som är översvallande glad ett tag, men sedan försvinner i dagar utan att berätta vart han tar vägen. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">I Hugos och Agnes klass har nyss en ny pojke börjat: Mohammed, kallad Momo, en smart och empatisk liten kille. Han försöker också bli Hugos vän, men Hugo vägrar ta emot kramar, omtanke och vänskap. Han har svårt att lita på någon.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Jag läste den här boken ihop med min nya, rara bokklubb: Läseklubben Bokskogen. Ett litet gäng med barn i lågstadieålder - och jag. Vi ses vid en lägereld ute i skogen, och pratar böcker i närmast kolmörker samtidigt som vi dricker läsk och äter popcorn.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Det här var den första boken vi läste, men jag hoppas det blir fler. Dock var inte barnen överförtjusta i "Kompassens hjärta" - den var lite för sorglig och oroande. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Språket är vackert, ämnet seriöst, handlingen full av känslor. Mycket lämnas outtalat och författaren kan verkligen inte anklagas för att vara övertydlig. Men med barn i 8-9-årsåldern visade det sig att just den aspekten inte var helt önskvärd. Varför är pappan konstig? Varför är barnen ute i skogen egentligen? Är de dumma? Någon avbröt och sa att den föredrog Lasse-Majas detektivbyrå.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">"Vad hände med Momo i en ranglig båt i stormen ute på Medelhavet?" undrade jag bekymrat, samtidigt som jag funderade på hur mycket man egentligen kan berätta för barn om drunkningsdöd och fruktlösa flyktförsök. "Jag har också badat i Medelhavet!" utbrast ett barn glatt, varpå andra instämde. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Jag fick släppa det. Nu har barnen fått varsin fin bok och de kan läsa om den när de är lite äldre. Den håller för garanterat för det!</div><p><br /></p>Joelindahttp://www.blogger.com/profile/17715753172195145842noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5962738343012386683.post-1162052500987327212023-10-05T08:50:00.003+02:002023-10-05T08:50:00.135+02:00Trådarna i väven<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgxZkWQ5w6rVdwnZFiK-BZNmhT4pDghcRJF6n_dyN9ykWEDALNw85WUefnmXKVIqTqayDenJsWxn8Y-GOclzSMGstXlnZyUSfVIsLaO-JzyPeufCa1nVoreeCNOi8wGuO0AzkTxknVt6iIkH2uYY1Bko-SanUBKbkEkhR1udRLPbZv0z_7Iih2hZPZzhas/s4640/4O7A0718%20Tr%C3%A5darna%20i%20v%C3%A4ven.JPG" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4640" data-original-width="4640" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgxZkWQ5w6rVdwnZFiK-BZNmhT4pDghcRJF6n_dyN9ykWEDALNw85WUefnmXKVIqTqayDenJsWxn8Y-GOclzSMGstXlnZyUSfVIsLaO-JzyPeufCa1nVoreeCNOi8wGuO0AzkTxknVt6iIkH2uYY1Bko-SanUBKbkEkhR1udRLPbZv0z_7Iih2hZPZzhas/w400-h400/4O7A0718%20Tr%C3%A5darna%20i%20v%C3%A4ven.JPG" width="400" /></a></div><br /><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Bokens titel: <b>Trådarna i väven - På spaning bland minnen och kulturarv i Sverige</b><br />Författare: <b>Maja Hagerman</b><br />Förlag: Norstedts, 2019<br />Antal sidor: 312</div><div style="text-align: left;"><br />En spretigt kåserande bok som jag tyckte mycket om! Undertiteln är mer korrekt än den tjusigare "Trådarna i väven", för detta är verkligen en spaning och det handlar om hembygdsföreningar, hällristningar, rasbiologer, kommunpolitiker, samer, vikingahövdingar, nazister, de fattigaste arbetarna och de rikaste maktmänniskorna. Det handlar om att vi alla är en del av en lång kedja. Att vi är de där trådarna i väven där vi kan se ett mönster men kanske inte helheten och definitivt inte det fullbordade. Vi är de vi är på grund av hur andra varit före oss. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Det är en löst sammanhållen, ganska pladdrig bok där det är svårt att veta vad Maja Hagerman egentligen hade för uppdrag när hon skrev den; det känns som att hon mest fångat sina egna tankar och iakttagelser medan hon rest Sverige runt för biblioteksframträdanden och bokprat. Det genomgående temat är väl att vi är en parentes i historien, att vårt agerande påverkar kommande generationer och att våra förfäders handlingar har betydelse för oss än idag. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">"Jag hänger i en kedja av tid. Rent konkret kan jag själv överblicka fem generationer. Två bakåt, min mormors och min mors och så min egen, och två generationer framåt, mina barns och mina eventuella barnbarns." </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Jag gillar den här boken. Det spelar ingen roll att den hoppar hejvilt mellan platser, tider och händelser - det intresserar mig, helt enkelt, och det är välformulerat och tänkvärt.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><b>Mitt foto: </b>Yllegarnet på bilden har jag färgat själv! Det är fläderbär som gett den fina färgen.</div>Joelindahttp://www.blogger.com/profile/17715753172195145842noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5962738343012386683.post-91525278526817612632023-10-04T12:21:00.000+02:002023-10-04T12:21:01.649+02:00Sista säkra<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgRRli71UXt_HGLQvb2h5hScHT15uw-CQXxohgz0kPsw0ldt1vGJTmgZ32Nv3UjHPctVYX21hGFmaN9hOUUssQNdq70yN37I_xEXIU9cZ-nJjDNwsKSCqm6FrCw0nm1kquyR8n6KIXqhK45raovySSmQyJqaH0IjkabLr2UIFedX6LHm91QpO_GKKni24o/s4514/4O7A0658%20Sista%20s%C3%A4kra.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4514" data-original-width="4514" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgRRli71UXt_HGLQvb2h5hScHT15uw-CQXxohgz0kPsw0ldt1vGJTmgZ32Nv3UjHPctVYX21hGFmaN9hOUUssQNdq70yN37I_xEXIU9cZ-nJjDNwsKSCqm6FrCw0nm1kquyR8n6KIXqhK45raovySSmQyJqaH0IjkabLr2UIFedX6LHm91QpO_GKKni24o/w400-h400/4O7A0658%20Sista%20s%C3%A4kra.JPG" width="400" /></a></div><br /><div style="text-align: left;">Bokens titel: <b>Sista säkra</b></div><div style="text-align: left;">Författare: <b>Lisa Christensen</b><br />Förlag: Louise Bäckelin förlag, 2022<br />Antal sidor: 357</div><div style="text-align: left;"><br />Omslaget måste vara det snyggaste jag sett på hur länge som helst. Mycket passande dessutom, med porträttet av en kvinna utan ansikte applicerat på en karta av New York.</div><div style="text-align: left;"><br />"Sista säkra" inleder vansinnigt spännande med att World Trade Center faller efter att terrorister tvingat flygplan att köra rätt in i de båda tvillingtornen. Många dör i branden och raset, andra överlever med svåra skador och minnesförluster. Här finns möjligheten att byta identitet, starta ett nytt liv eller helt ge upp. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Vi får följa den svenska au pairen Leina från Gotland som bor med en framgångsrik, amerikansk familj på Manhattan 2001 - strax innan "nine eleven" - varvat med den medelålders amerikanska psykologen Audrey i nutid (2018) som bär på tunga tankar om sina egna hemligheter och svek.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">I vissa delar är det lite av actionspäckad och osannolik tevethriller över det hela, men jag har överseende med det. Som helhet är det en tankeväckande spänningsroman och god underhållning när man vill försvinna in i läsningen. Jag avslöjar inte mer om handlingen här, för då saboterar jag för andra läsare. Vem är vem? Kan man leva någon annans liv? Vet jag själv vem jag är? Och ska man verkligen avslöja alla hemligheter; är det inte bäst att hålla tyst om man ändå burit på hemligheten väldigt länge?</div>Joelindahttp://www.blogger.com/profile/17715753172195145842noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-5962738343012386683.post-48868668030280577622023-07-03T10:54:00.001+02:002023-07-03T10:54:07.525+02:00Spindeln<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgSys6c_HSrXujo0xfq8IrsOwCOqWK4bhneWuHxCmItogurBVd-Hw8h5MUkSUEwuT_UZYyeLX85A7EWW4Zgx_Ap_PG5yreo3SRbOg2LqpMuanGJyu4EZAsuUkhxX2U-7dhjMmLKRGJQco1tTbF8R5mTzZg3cxQloHLuHQ4fuXaL7YZEjV4vdV-vOOnefwM/s3648/Spindeln.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="3648" data-original-width="3648" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgSys6c_HSrXujo0xfq8IrsOwCOqWK4bhneWuHxCmItogurBVd-Hw8h5MUkSUEwuT_UZYyeLX85A7EWW4Zgx_Ap_PG5yreo3SRbOg2LqpMuanGJyu4EZAsuUkhxX2U-7dhjMmLKRGJQco1tTbF8R5mTzZg3cxQloHLuHQ4fuXaL7YZEjV4vdV-vOOnefwM/w400-h400/Spindeln.JPG" width="400" /></a></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Bokens titel: <b>Spindeln</b><br />Författare: <b>Lars Kepler</b><br />Förlag: Albert Bonniers förlag, 2022<br />Antal sidor: 543</div><div style="text-align: left;"><br />Man vet precis vad man får när man öppnar en bok av Kepler! De "levererar", som det brukar heta. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Hemliga Säpo-agenter, genialiska kriminalkommissarier och nördiga hobbydetektiver. Biljakter och en kamp mot klockan. Eldhav, explosioner och skjutningar. Det är alltid förlagt till Stockholm och "mina" förorter, vilket jag har extra nöje av. Och varenda kotte har som vanligt så konstiga namn att det nästan förstör läsningen.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Framför allt är det alltid übersmarta mördare som inte nöjer sig med att skjuta någon kriminell knarkare i en sunkig miljonprogramslägenhet, utan som givetvis måste mörda på bestialiska sätt och enligt ett intrikat mönster som övergår normala människors förstånd. Helst med kluriga ledtrådar som utmanar polisen! Helst också genom att "förgifta" och manipulera någons tankar, för de här mördarna är skickliga psykologer till råga på allt. Och ingenjörer, det glömde jag nästan! </div><div style="text-align: left;"><br />När jag öppnar boken så vet jag det här. Jag vet också att jag tyckte så mycket om de första böckerna att jag fastnade för serien, men att jag har suckat djupt över de senaste som varit för snaskiga, för tillkrånglade och innehållit för lite av Joona Linna. Varför köper jag de här böckerna, för surt förvärvade egna pengar?! </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Men den här gången blir jag inte besviken. "Spindeln" hör till de bästa i serien, som numera består av nio tjocka romaner. Det är action och spänning, det är skoningslösa mord och våldsamheter, det är galningar bland såväl poliser som läkare och mördare. Och det är snyggt ihopvävt och mycket underhållande! </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Den som säger "jag gillar deckare men inte om det är en massa blod" ska nog låta bli att läsa Kepler. Vi andra kan förfasas och roas av hur smarta mördarna alltid är i den här serien. </div>Joelindahttp://www.blogger.com/profile/17715753172195145842noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5962738343012386683.post-48098737539332257102023-07-02T12:49:00.005+02:002023-07-02T12:49:59.100+02:00Djävulens advokat<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjEx97sbj46hoGcNh88X3Em3n4wlQZZRP3lrofP9jb6WZ5ySeTU30hPgp_Y01gtuNZO6HR7UZ-PaoCpwpX9uNFZt-9ru7UXCdlGh53EhqSOM_m4xBKrjn3D9p4gLe168NUNcRcE29klYGzcvKCV6hrzOmWnZQGGvv17Czt6fmOWg5nmUAUMW70M5LYN_XQ/s3648/Dj%C3%A4vulens%20advokat.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="3648" data-original-width="3648" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjEx97sbj46hoGcNh88X3Em3n4wlQZZRP3lrofP9jb6WZ5ySeTU30hPgp_Y01gtuNZO6HR7UZ-PaoCpwpX9uNFZt-9ru7UXCdlGh53EhqSOM_m4xBKrjn3D9p4gLe168NUNcRcE29klYGzcvKCV6hrzOmWnZQGGvv17Czt6fmOWg5nmUAUMW70M5LYN_XQ/w400-h400/Dj%C3%A4vulens%20advokat.JPG" width="400" /></a></div><br /><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Bokens titel: <b>Djävulens advokat</b></div><div style="text-align: left;">Författare: <b>Katarina Wennstam</b><br />Förlag: Albert Bonniers förlag, 2022<br />Antal sidor: 364</div><div style="text-align: left;"><br />Alexandra är en ny bekantskap i den här (numera långa) bokserien, men det visar sig att den unga journalisten inte är vem som helst utan dotter till åklagaren Madeleine som vi känner sedan förut. Det gör också att Alexandra har en stor insyn i hur rättsväsendet fungerar, och hur jurister resonerar kring straff och bevisbörda.</div><div style="text-align: left;"><br />"Djävulens advokat" handlar om ett styckmord där förövaren Thomas bara döms för brott mot griftefriden då han påstår att hans sambo Annika "ramlat och slagit huvudet i ett bord". Och det vet ju alla, att om ens älskade olyckligtvis dör av att slå sönder huvudet mot ett bord, så får man ta fram sågen och dela liket i tio bitar och slänga ut dessa i skogen.</div><div style="text-align: left;"><br />Många år senare möts den unga journalisten slash åklagardottern Alexandra och Annikas nu vuxna dotter Matilda på en privat fest. Det har varit svårt för Matilda att tackla mammans ouppklarade död samtidigt som hon skulle växa upp med en pappa som kanske var mördare. När nu ytterligare en kvinna försvinner, som har koppling till pappan, är det många som blir oroliga för att historien upprepar sig.</div><div style="text-align: left;"><br />Det är mycket tydligt att detta snarast är ett brandtal från Katarina Wennstam, om idiotin med de ålderdomliga lagarna kring griftefrid. Hon skriver även detta i efterordet - men det hade hon inte behövt, för det lyser igenom så starkt ändå. </div><div style="text-align: left;"><br />På många vis tycker jag att det här är en av de svagaste böckerna i serien om kriminalkommissarie Charlotta Lugn och advokaten Shirin Nouri. Den är lite platt och oengagerad själva berättandet, även om ämnet är ytterst angeläget. Däremot har jag alltid tyckt att det är intressant att, som Wennstam gör, lyfta en specifik samhällsfråga eller propagera för något som är orättvist eller diskriminerande. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">För mig är den här elfte boken en av de mindre drabbande, även om jag uppskattar själva intentionen.</div>Joelindahttp://www.blogger.com/profile/17715753172195145842noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-5962738343012386683.post-7301403262258030492023-06-30T08:27:00.005+02:002023-06-30T08:51:16.240+02:00Saving the Day<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhn02NN2IqWnIAY1cV4wevR01TA3ytOnUT667kEG3Zt8w_Ti9bXCcbT6pbv4MmGX2SiJDfuhcXRep5QtIDDfo3ASmWP0JL-LHs3NsOy144DS752vZw1CjJVHgYY6lMuQGnsbhgrGOhDbTR9yFB3pOjWZOGTbfmMLFTm9oa16H6LQ4KoANIJjRwD1JCn050/s3262/Saving%20the%20Day.JPG" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="3262" data-original-width="3262" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhn02NN2IqWnIAY1cV4wevR01TA3ytOnUT667kEG3Zt8w_Ti9bXCcbT6pbv4MmGX2SiJDfuhcXRep5QtIDDfo3ASmWP0JL-LHs3NsOy144DS752vZw1CjJVHgYY6lMuQGnsbhgrGOhDbTR9yFB3pOjWZOGTbfmMLFTm9oa16H6LQ4KoANIJjRwD1JCn050/w400-h400/Saving%20the%20Day.JPG" width="400" /></a></div><br /><div><br /></div><div>Bokens titel: <b>Saving the Day</b></div><div>Författare: <b>Katie Fforde</b><br />Förlag: Arrow Books (Penguin Random House), 2021</div><div>Antal sidor: 92 (inkluderar även sidorna med recept på scones...)</div><div><br /></div><div>Det finns såklart massor av fina, tänkvärda, underhållande och välskrivna feelgood-böcker om människor som hittar den stora kärleken bland äppelmusterier, kattpensionat, ärvda sommarhus, söta caféer, charmiga små butiker och rullande biblioteksbussar.</div><div><br /></div><div>Det här är dock inte en sån bok. Det här är tunt, blodfattigt, förutsägbart, simpelt och rätt tråkigt. </div><div><br /></div><div>"Saving the Day" ingår i Quick Reads, en serie jag är väldigt förtjust i. Det är organisationen The Reading Agency som strävar efter att få fler engelsmän att läsa, eftersom var sjätte vuxen i Storbritannien har svårigheter med det och var tredje aldrig läser för nöjes skull. The Reading Agency gör ett fantastiskt jobb med att ge ut kortromaner i stor stil och enkelt språk men skrivna av de främsta författarna.</div><div><br /></div><div>Jag gillar de där böckerna, de är en bra introduktion till författare jag inte tidigare läst, de är lätta att sluka under en tågresa eller lunchrast. Dessutom måste jag lyfta fram Jojo Moyes, drottningen av mysig feelgood, som så generöst skänk enorma summor till detta projekt och numera betalar en bok för varje bok vi andra köper. Dessa ges bort till folk som behöver stöttas i sin läsning. Fin grej, va?</div><div><br /></div><div>Katie Fforde är en bästsäljande författare, en kvinna i 70-årsåldern som sedan 1995 massproducerar gulliga romaner: över fyrtio stycken, räknade jag till. De heter sånt som "Recipe for Love", "Highland Fling", "Practically Perfect" och "Christmas by the Fire". Hon har nu alltså specialskrivit en liten trudelutt till Quick Reads-projektet: "Saving the Day". Det är så platt så jag häpnar.</div><div><br /></div><div>Allie jobbar på lagret i en matbutik. Hon vill jobba i ett gulligt café istället. Oj, ett jobb blir ledigt i det gulliga caféet! Men för att bli anställd så måste man kunna baka. Det kan inte Allie. Så deppigt för Allie. Granntanten tröstar; hon kan lära Allie baka scones! Mums, vad goda sconesen blev, alla vill ha dem. Allie kanske får ett jobb på caféet ändå? Men hur ska hennes elaka pojkvän ta det? Han kommer inte att bli glad. (Observera att "elak" förstärks av såna hemskheter som att han är arbetslös och har tjock mage.) Det löser sig garanterat.</div><div><br /></div><div>Hoppa över den här. Däremot tipsar jag gärna om andra bra böcker i läsprojektet.</div>Joelindahttp://www.blogger.com/profile/17715753172195145842noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5962738343012386683.post-78306087342350967902023-06-29T10:44:00.001+02:002023-06-29T10:44:23.917+02:00Verkligheten<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgyQ9BPp7bJnpBVp3NBq2_0ucHv6X16PeYJ8-oGatc66n-cjryNo5iUY1CBeWcIojsQxpy2BOXjUsdG-X0UU7mdofHbBgna3jpw9b2Gdic1gx6mRak0weGL49NdenlE-l-fEZPCxlzHgmd8_IVIsKcZfm1nuYBzKGydUugYIChWa2uavPPN3USGRmT77nE/s3648/Verkligheten.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="3648" data-original-width="3648" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgyQ9BPp7bJnpBVp3NBq2_0ucHv6X16PeYJ8-oGatc66n-cjryNo5iUY1CBeWcIojsQxpy2BOXjUsdG-X0UU7mdofHbBgna3jpw9b2Gdic1gx6mRak0weGL49NdenlE-l-fEZPCxlzHgmd8_IVIsKcZfm1nuYBzKGydUugYIChWa2uavPPN3USGRmT77nE/w400-h400/Verkligheten.JPG" width="400" /></a></div><br /><div style="text-align: left;">Bokens titel: <b>Verkligheten</b></div><div style="text-align: left;">Författare: <b>John Ajvide Lindqvist</b><br />Förlag: Ordfront förlag, 2023<br />Antal sidor: 157</div><div style="text-align: left;"><br />Jag har inte sett ett enda avsnitt av realityserien om Pernilla Wahlgren och hennes familj, men tillräckligt många trailers (och kvällstidningsrubriker!) för att fatta precis vad den går ut på. Och det skrämmer mig. Både hur man kan ställa upp på att bli filmad i sitt hem, men också hur någon kan vilja följa det hela. Att vara övervakad som i "Big Brother"-utmaningen men inte inlåst i en bunker utan i sitt eget hem och fri att röra sig ute om bara kameramännen får följa med.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">I "Verkligheten" möter vi en liknande kändisfamilj: mamma Heidi och pappa Totte med tonårsdotter och två små skolbarn, som övervakas av kameror och filmas varenda dag i "Hemma med Hallbergs". Ingenting är spontant utan allt har ett manus. Även det som ser ut som infall, misslyckanden och tokigheter är hårt regisserat och förberett. Kamerateamen följer familjen överallt och svenska folket får se deras privatliv, men allt är bestämt in i minsta detalj. Ner till nivån hur kaffekoppen ska vridas mot tittarna eller vilken tröja Heidi får bära för att göra sponsorerna glada.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Har ni sett "The Truman Show" med Jim Carrey? Jag måste ha sett den tre-fyra gånger. En komplett fejkvärld har byggts upp kring huvudpersonen Truman, där han - själv helt ovetandes - spelar huvudrollen i dygnet-runt-serien om sitt liv. Ingenting i hans tillvaro är äkta och sant, allt är fasader och skådespeleri. Det är en fruktansvärd film och jag älskar den.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">"Verkligheten" ger samma känsla. Vem är Heidi när hon inte ens får dricka kaffe ur sin favoritmugg med Nikes swooosh-logga på? Vad gör det med en människa att säsong efter säsong exponeras för andra, så länge att hon till slut undrar om hon ens lever, om hennes tankar är hennes egna, om hon har en fri vilja. Heidi misstänker att hon inte har några känslor, att hennes inre egentligen är alldeles tomt. Lever familjen verkligen riktiga liv eller är allt regisserat och bara på låtsas?</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Läs! Denna lilla kortroman är bland det bästa jag läst i år. Vad gör det med oss att vara ständigt sedda, ständigt påpassade, aldrig kunna fly undan? När man till slut undrar över sina egna känslor och tankar - och ifrågasätter att man känt och tänkt dem själv. Mycket, mycket bra.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Mitt foto: Jag har försökt efterlikna den känsla av en glimrande hinna som Heidi upplever mellan sig själv och världen.</div>Joelindahttp://www.blogger.com/profile/17715753172195145842noreply@blogger.com4