Rent hus

Bokens titel: Rent hus
Originalets titel: Limpia
Författare: Alia Trabucco Zeràn
Översättare: Hanna Nordenhök
Förlag: Wahlström & Widstrand, 2025
Antal sidor: 226

På många vis är det här en väldigt bra bok - men slutresultatet är ändå en känsla av tomhet. Varför fick vi inte krypa närmare inpå huvudpersonen?

I bokens inledning börjar hembiträdet Estela berätta rakt ut i tomma luften om hur dottern i hennes arbetsgivares familj hittas död. Estela sitter ensam i en cell hos polisen och hoppas att hennes berättelse ska avlyssnas av dem, så att de förstår hur allt hänger ihop. 

Hon är drygt fyrtio och har hunnit vara med om en hel del i livet, men samtidigt kan jag tycka att hon är rätt oerfaren, naiv och lite begränsad. 

I läkarparets vackra hem finns flickan som Estela har sett sedan hon föddes, barnet som hon har tagit hand om när föräldrarna inte orkar, lekt med, underhållit, matat, klätt och skött. Men flickan är inte nöjd och glad. Även hennes mamma ser att något är fel. 

Vi får följa Estelas smått osammanhängande berättelse där hon beskriver det moderna slavarbetet hon utför, familjens sätt att ta henne för given, tanken att hon varken hör hemma där eller i sitt ursprungshem - och vad blev det egentligen av hennes liv?

Det är fantastiskt välskrivet, lättläst, spännande och jag sugs in i berättelsen. Men det är också som en hinna mellan mig och Estela, trots allt hon beskriver - jag kan inte riktigt leva mig in i hennes liv, får inte riktigt veta vem hon är och hur hon tänker, kan inte helt känna med henne utan sympatiserar delvis med familjen hon arbetar och bor hos. Hur som helst en bok värd att läsa.

Saltstigen

Bokens titel: Saltstigen
Originalet titel: The Salt Path
Författare: Raynor Winn
Översättare: Carla Wiberg
Förlag: Bokförlaget Nona, 2023
Antal sidor: 316

Jag är en friluftsmänniska som älskar att vistas i naturen; jag försöker ta mig ut i skogen minst någon gång i veckan året om, i alla väder. När det var min tur att välja bokklubbsbok så tog jag "Saltstigen" eftersom den utstrålade just den där stillsamma men starka kärleken till att vandra i naturen. 

Boken är i princip en dagboksskildring och uppfattas som helt autentisk (men har på senare tid kritiserats för att vara tillrättalagd och konstruerad). När jag läste den tolkade jag den dock som helt självupplevd, om än att författaren utelämnat massor. 

Raynor och hennes make Moth vräks ur sitt hus - detta är lite suspekt och känns som att vi bara får veta halva sanningen - där de bott i decennier. Nu har de oväntat blivit hemlösa exakt samtidigt som de får veta att Moth har drabbats av en livshotande sjukdom. Eländes elände. Vad ska de göra?

Eftersom de inte har några pengar, ingenstans att bo och tillråga på allt en framtid som ser dyster ut, väljer de att kasta sig ut i det okända. De packar varsin ryggsäck (med idiotiska grejer, säger jag som är "mullefröken") och ger sig av för att vandra South West Coast Path i England, genom landskapen Devon och Cornwall, ständigt med havet på sin ena sida. De bor i ett billigt tält, äter ingenting alls alternativt skräpmat, vandrar i dåliga kläder och med usla skor, är skitiga och hungriga och trötta och ledsna. 

Men så händer något. Deras kroppar transformeras: blir starkare, slankare, piggare. Deras sinnen blir lättare och ljusare. Moth behöver inte ta sina mediciner längre. Raynor kan koppla av och njuta av vandringen. De möter intressanta människor, ser vidunderliga utsikter, filosoferar och kontemplerar, njuter av det fria livet. Allt medan de knatar på i sakta tempo, men slutligen tillryggalägger alla de 100 milen. 

Vissa delar presenteras orimligt oproblematiskt, de är ju helt panka, har värdelös utrustning och dåliga kläder och en av dem är dödssjuk... De blir aldrig osams och far aldrig direkt illa. Men men. "Saltstigen" är en varm och fin liten berättelse om hur läkande det är att vistas i naturen.

Tre

Bokens titel: Tre
Originalets titel: Trois
Författare: Valérie Perrin

Översättare: Sara Gordan
Uppläsare: Charlotta Jonsson
Förlag: Éditions Albin Michel, 2025
Antal minuter: 22 tim 52 min

Antal sidor: 681

Det är för långt (för mig) att läsa 681 sidor eller lyssna i tjugotre timmar när Perrin babblar på utan att en lektör hugger en vass kockkniv genom luntan att säger "Skär bort hälften, Valérie! Du MÅSTE börja begränsa dig! Det är inte rimligt att du kastar in en okänd skolkamrat i sista kapitlen och insisterar på att berätta om hans liv bara för att du ska kunna knyta ihop en av alla trådar."

"Tre" är en synnerligen snacksalig bok om ingenting. Man skulle med god vilja kunna säga att den handlar om vänskap - men det är väldigt, väldigt svårt att känna med de tre huvudpersonerna och ännu svårare att leva sig in i deras vänskap. Tre barn växer upp tillsammans, går i samma klass, delar varje dag och nästan varje andetag. Men som unga vuxna bryter de upp och tar varsin egen väg, alltid med en längtan efter de andra.

Boken skulle också kunna handla om könsdysfori eller trans, det är en stor del av intrigen. Nu låter jag raljerande men jag får känslan av att backa hundra år i tiden och låta en homosexuell vara den okända mördaren i en Agatha Christie-deckare - typ en KVINNLIG läkare som är gift med doktorinnan... 

"Tre" kan sägas handla om skam, skuld och rädsla. Att man måste våga vara sig själv. Men vad vet jag? I mitt tycke finns ingen riktig historia eller sens moral eller ens en baktanke med berättandet.

Jag tuggade mig igenom närmare sjuhundra sidor (omväxlande lyssnade på de tjugo timmarnas ljudbok...) ord för ord, men jag kan inte säga att det berikade mitt liv. 

Sommaren 1985

Bokens titel: Sommaren 1985
Författare: John Ajvide Lindqvist
Uppläsare: John Ajvide Lindqvist
Förlag: Ordfront, 2023
Antal minuter: 10 tim 0 min

Sommaren 1985 sändes LiveAid-konserten på teve över hela världen exakt samtidigt och sågs av 400 miljoner tittare. Det var något alldeles enastående då - innan internet kopplade ihop världen - och jag minns exakt vad jag gjorde den dagen och kvällen.

På lilla Särsö i Roslagen har sommargästerna kommit för att stanna. Barnen som har växt upp tillsammans återses nere vid bryggan. Nu har de fyllt 14 år och varje sommar i deras liv har de lekt, badat, cyklat och delat hemligheter. Den här sommaren är annorlunda redan från start: de tre tjejerna och fyra killarna har tagit klivet från barn till tonåringar. De har vuxit på alla ledder, färgat håret, druckit folköl, hånglat, börjat lyssna på musik och fått rejäla humörsvängningar - nu lockar inte längre barnsliga lekar.

Någons föräldrar ska skiljas, någons mamma är svårt sjuk, någons pappa har inte hållt efter och renoverat huset han hyr av en annan förälder. Splittring uppstår, nya pakter bildas och det hela blir än värre av att tjejerna har blivit så söta, farligt sexiga, spännande och mystiska. Killarna behöver imponera på dem och det räcker inte med gitarrspel vid lägerelden och storebrorsans starköl...

En något äldre pojke har nyligen drunknat utanför Särsö och det sägs att en sjöjungfru ledde honom i döden. Kan det vara sant? När grabbarna olovligen snor en motorbåt och tar sig ut till en livsfarlig klippö, hittar de en sjöjungfru som trasslat in sig och sitter fast i ett rep. De måste rädda henne! Men vem är hon och varför har någon bundit fast henne?

Värst av allt: vad gör hon med dem?! Sjöjungfruns sång förhäxar tonåringarna och får dem att göra saker de aldrig annars skulle drömt om. Hon blir som ett gift för dem, de längtar efter henne och den ljuvliga sången samtidigt som hon är ett illasinnat monster.

Jag gillar ju allt av John Ajvide Lindqvist och det här är så otroligt bra att jag måste sätta etiketten "favorit" på boken (något jag sällan gör) och bara konstatera att han är så ruggigt skicklig på att berätta en historia där man sympatiserar med i stort sett alla personerna och känner igen sig i så mycket.

Jag orkar inte gissa vad boken ska förmedla. Vilka metaforer som finns där, vad det innebär att folk i generationer har både längtat efter och fruktat sjöjungfrun. För mig räcker det med att det här är en av årets bästa läsupplevelser.

Hembiträdet

Bokens titel: Hembiträdet
Författare: Freida McFadden
Originalets titel: The Housemaid
Översättare: Åsa Brolin
Förlag: Modernista, 2024
Antal minuter: 8 tim 43 min (jag läste dock ljudboken i mobilen, istället för att lyssna)

Det är vansinnigt underhållande att plöja folks kommentarer om "Hembiträdet" på Storytel, Bokus och Adlibris. "Höll mig på tårna", "Svårt att släppa den", "Tar vändningar du ej förutser", "Ville inte lägga ifrån mig den", "Oväntade twister hela tiden", "Smart och genomtänkt", "När du tror du har svaret så svänger det igen!". Så står det. Jag blir nyfiken på vad de personerna har läst tidigare och vad de räknar som spännande. 

Majoriteten älskar boken och tycker den är en "ruskigt spännande nagelbitare" - och att man inte kan gissa hur det ska gå. (Va?! tänker jag.) Boken har sålts i mångmiljonupplagor och fått två fortsättningar som verkar vara karbonkopior på denna första.

Själv instämmer jag i kommentarerna "Inte trovärdig", "Stereotypa människoskildringar", "Förutsägbart, passar en ung publik" och "Inte vidare intelligent".

Det är inte alls spännande. Om jag hade skrivit ett prov på "Hembiträdet", där jag i intervaller fått läsa 50 sidor och sedan berätta vad som skulle hända härnäst så skulle jag fått rätt på det mesta. 

För att inte sabba historien för er andra kan jag ta några oviktiga exempel. Hembiträdet - den vackra, unga kvinnan Millie - blir inneboende i en kolossalt rik familj som det är något uppenbart fel på. Mannen och dottern kan vi lämna därhän, men kvinnan är helt knäpp i huvudet. 

När Millie städar så häller Nina ut mjölk på golvet. När Millie kallar Nina för mrs Winchester blir hon tillsagd att säga "Nina", men när hon gör det så får hon en utskällning för att ha slopat titlarna. När Millie inte har några fina kläder så skänker Nina henne en hel kasse tjusiga designerklänningar (eftersom hon ändå är för tjock för att ha dem och Millie är som sagt otroligt smal och vacker). Det krävs väl ingen större thriller-erfarenhet för att begripa att Nina strax därpå kommer att säga att Millie har stulit kläderna av henne? 

Så håller det på hela tiden. Och eftersom vi redan i första kapitlet får veta att Millie är en dömd brottsling som just avtjänat ett tioårigt fängelsestraff så kan man ju gissa att hon inte kommer att vara timid och gullig hela boken igenom...

Det är meningen att läsaren ska bli överraskad av det rika paret, deras osnutna skitunge, familjens elaka farmor samt områdets sexige italienske hunk till trädgårdsmästare. Men jag har läst för mycket och genomskådar den platta historien direkt.

Din tid kommer

Bokens titel: Din tid kommer

Författare: Carl-Johan Vallgren
Uppläsare: Ludvig Josephson
Förlag: Albert Bonniers förlag, 2024
Antal minuter: 

Jag vet inte hur jag ska beskriva den här boken. Det är den spänningsroman, den innehåller mord och våldsamheter, tortyr och grova brott. Den är nominerad till Årets bästa kriminalroman 2024 av Svenska Deckarakademin - vi får veta om någon vecka om den vunnit. "Din tid kommer" har det välkända upplägget med en smart karriärist från Rikskrim som återvänder till sin hembygd för att utreda ett mord trots att hon som ung vuxen ville fly därifrån för att undkomma barndomens trauma, samt en av sorg nedbruten kommissarie som ska hantera sin hustrus död i cancer samtidigt som hans tonårsdotter försvinner efter en skogsutflykt och förmodas vara i fara. Så långt är det en dussindeckare.

Men egentligen är det ju en roman om existensen, om att älska någon som dör ifrån en, om att sakna någon som inte finns kvar. Om att på något vis hitta en gnutta hopp och dra sig upp till ytan för att själv överleva när de älskade är borta.

Vissa delar var rätt trista på det lite sega sättet, för att tempot saknades och mitt engagemang i polisen Johanna var svagt. Andra delar hade tvärtom actionfilmstempo och var oerhört obehagliga, där människor plågas. Men större delen av romanen var ren njutning, för Vallgren har ett så vackert språk, så poetiskt och fullständigt genomtänkt. Kanske njöt jag lite extra av att handlingen är förlagd till början av 90-talet, precis lagom långt bort i tiden. Det spelar också in att uppläsaren Ludvig Josephson har en så fin röst som perfekt förmedlar huvudpersonens sorg och smärta.

För mig var den stora behållningen att läsa om det vakuum som uppstår efter en hustrus plågsamma död i cancer och en dotters obegripliga försvinnande - hur orkar man med all den oro, längtan, ångest och sorg som gör livet nästan outhärdligt? Mitt i allt brutalt och hemskt så finns en stor glädje över att få leva och finnas kvar och en spirande känsla av "jag klarar det här".

Födelsedagen

Bokens titel: Födelsedagen
Författare: Sofie Sarenbrant och Carina Bergfeldt
Förlag: Bokförlaget Forum, 2023
Antal sidor: 405

Jag läste hela boken på min mobil, vilket kanske låter omöjligt men var helt okej. Tycker Sarenbrant skriver riktigt bra (har inte läst något av Bergfeldt så kan inte uttala mig om henne) och därför hade jag höga förväntningar på den här spänningsromanen. 

Upplägget är helt underbart! Frånskilda föräldrar som är snuskigt rika och självupptagna. Ett enda gemensamt barn, sonen Samuel som fyller sju år den dagen då boken börjar. Problemet är att han inte ligger i sin säng när föräldrarna - mamma, pappa och nya bonusmamman - kommer in för att gratulera. Älskar starten på den här historien!

Bra: Det är underhållande att läsa om mamma Frida som har en talkshow på teve och lägger ut Instagram-inlägg om sitt perfekta liv, pappa Ted som är stenrik men verkar olycklig och otrogen, bonusmamma Pernilla som är simpel medelklass och småmullig och höggravid och allmänt nedvärderar sig själv hela tiden. Hur ska de här tre egotrippade människorna kunna samarbeta i en så monumental kris som att deras barn försvinner?!

Bra: Det är spännande på ett rappt Da Vinci-koden-vis.

Dåligt: Det är tunt, blaskigt, osannolikt. Ytligt och klichéartat. 

Sammanfattningsvis: Extremt lättsmält underhållning för stunden.

Svalors flykt

Bokens titel: Svalors flykt
Författare: Majgull Axelsson
Uppläsare: Gunnel Fred
Förlag: Norstedts, 2023
Antal minuter: 11 tim 40 min (jag både lyssnade och läste)

Jag tycker otroligt mycket om Majgull Axelssons bokproduktion som helhet. Hon har en fantastisk förmåga att levandegöra alla möjliga, udda personer och deras skiftande livsöden. 

Norrköping i nutid. Psykologen Christel arbetar på stadens sjukhus - men eftersom hon nyss blivit diagnosticerad med Parkinsons måste hon överväga att snart gå i pension. Christel vill inte riktigt kännas vid sina svårigheter, hur knepigt det blivit med balansen och koordinationen. Undviker att berätta ens för bästa väninnan Lisbeth (som också är hennes kusin).

Christel lever ensam. Hon fick aldrig några barn och anledningen är fortfarande svår att tänka på, ett helt vuxenliv senare. Kusin Lisbeth däremot har en son och det är knappt att Christel orkar lyssna på pratet om denne begåvade unge man och allt han tar sig för. 

Lisbeth har varit överläkare på förlossningen och sett så mycket sorg och elände som man bara kan göra på en sådan avdelning. Bland annat förlöste hon en nerknarkad, alkoholiserad kvinna med en misshandlande partner; ett litet flickebarn som fick sämsta tänkbara start i livet med två riktiga pundare till föräldrar. Molly heter barnet och det är henne vi får följa något decennium senare, då hon kallar sig Zadie och tvingas gå till Christel för terapisessioner som ska ge henne chansen till en egen lägenhet. Föräldrarna avtjänar ett straff för Mollys lillebrors död och hon är trött på att valsa runt bland fosterhem, jourfamiljer och andra som ändå inte förstår sig på henne eller begriper vad hon varit med om.

Berättelsen om Zadie/Molly är otroligt välskriven och engagerande, den parallella historien om Christel och Lisbeth ger mig inte lika mycket. Det finns många beröringspunkter mellan terapeuten som ung och vår huvudperson Zadie.

"Svalors flykt" nominerades till Årets bok 2023. Jag sträckläste den och den har samma höga kvalitet som allt jag hittills läst av Axelsson.

Men! Författaren säger att hon blev "inspirerad" av fallet med Esmeralda, Lilla Hjärtat, som blev fosterhemsplacerad som bebis. När föräldrarna senare begärde att få sin dotter åter, flyttades hon till dem och vanvårdades och misshandlades där svårt under många månader innan hon slutligen avled i något som liknar en blandning av mord och total underlåtenhet. 

De bitarna som handlar om Mollys lillebror är så plågsamt lika vad som hände Lilla Hjärtat att jag tycker Axelsson har klivit långt över gränsen. För mig blir det alltför snaskigt. Det är som att ta ett rättegångsprotokoll och införliva det i en skönlitterär handling. Jag ogillar att Mollys lillebror i alltför mycket är av en kopia av Esmeralda. 

"Svalors flykt" är en angelägen bok, i ett ämne som man önskar inte existerade: barns utsatthet gentemot psykiskt instabila vuxna med drogproblem. Välskrivet såklart, men i mitt tycke var fiktionen för nära verkligheten och jag kunde inte bortse från det.

Levande och döda

Bokens titel: Levande och döda

Författare: Christoffer Carlsson
Albert Bonniers förlag, 2023

Antal sidor: 412

Som jag skrev i förra inlägget, så köpte jag denna bok i oktober 2023 då författaren var på besök i vårt förortsbibliotek tillsammans med Niklas Turner Olovzon. Jag har läst några böcker av Carlsson tidigare och tycker om hans sätt att berätta om de små halländska samhällena under 80-, 90-, 00-talet och med en parallell historia i nutid. 

Det handlar mer om människors känslor av att vara ensamma, utsatta, ofria, kvävda och osynliga än om de mord och våldsdåd som är själva grunden för romanerna. Känslan av skuld ligger tung över hela boken; både den som man bär själv inuti och den som andra vill att man ska känna.

Här är det en tonårsfest som spårar ur - många av grabbarna och tjejerna som är med på den visste redan från början att det skulle sluta illa; där finns folk som avskyr varann - ibland för något de själva varit med om, ibland för något deras föräldrar bråkar om. Utöver gamla såriga grannfejder finns de vanliga rivaliteterna mellan en söt tjej och två killar som vill ha henne. Men också vänner som vuxit upp tillsammans, delat allt, verkligen älskar varandra och ändå sviker på värsta sätt. 

En av killarna vill vidare, står inte ut i det lilla samhället längre. Han måste bort från det här. Men han hinner inte ens ut ur byn innan han möter döden. En olycka? Ett självmord? Eller någon annan som ville se honom död?

Nu har det gått ett år sedan jag läste boken men kan varmt rekommendera den ändå, för den är så mycket mer än en spännings- eller kriminalroman.