Kommer aldrig mer igen

Bokens titel: Kommer aldrig mer igen
Författare: Hans Koppel (pseudonym)
Förlag: Pocketförlaget, efter överenskommelse med Telegram Förlag.
Antal sidor: 256

Efter att ha läst "Vi i villa" och "Medicinen" tycker jag att Hans Koppel är en av de bästa svenska nutida författarna. När jag såg att han skulle ge ut en spänningsroman som hette "Kommer aldrig mer igen" blev jag eld och lågor.

Initialt blev jag förskräckligt besviken. Vad var det här för trams? Jag ska inte avslöja hur många som mördas eftersom det förstör en del av historien, men jag kan berätta att boken inleds med ett gruvligt mord. Det kan jag ta, trots att det är en våldsam skildring. Men därefter beskrivs en serie våldsamma övergrepp med sexuellt våld som känns så äckligt och utstuderat så jag undrar vad det är för bok jag egentligen har köpt. I synnerhet som det varvas med utdrag ur ett föredrag om hur misshandlande män successivt bryter ner sina kvinnliga offer.

När den rätt vidriga början av boken är över så tar en gripande historia sin början. Det här är bokens absoluta styrka och något som jag verkligen gillar: handlingen är beskriven ur alla inblandades synvinklar. Man har inga som helst problem att hålla isär vem som upplever vad - och det ger hela handlingen en större mening att man får följa alla som är involverade i den tragiska historien.

Man kan säga så här: fyra högstadieelever beter sig illa mot sina klasskamrater. Tjugo år passerar och någon är ute efter hämnd. Sedan följer korta stycken där man får veta hur de fyra elakingarna råkar ut för hämnden sett ur deras ögon och ur förövarens.

Man får veta hur bokens huvudperson Ylva hålls fången och hur hennes familj och omgivning upplever saknaden efter henne, men också hur de som tagit henne till fånga resonerar samt hur polisen och hennes grannar funderar på försvinnandet och vad som ligger bakom.

Boken handlar om sorgen efter någon som dör och saknaden efter någon som försvinner, om lusten att hämnas och om människors många ansikten - den goda har varit ond, den onde har många goda sidor, den bedragne bedrar och den otrogna är trogen, den som är oersättlig blir utbytt.

I bokens författarporträtt ser jag att Hans Koppel läst den amerikanske författaren Harlan Coben, som jag själv fullständigt avskyr. Jag kan tänka mig att de delarna av "Kommer aldrig mer igen" som jag inte tyckte om är ganska lika en av alla dessa massproducerade Coben-böcker som prånglas ut. Sammantaget måste jag ändå säga att boken är tankeväckande och stannar kvar efteråt.
Som vanligt är dialogerna lysande. Koppel är helt enkelt en stjärna på att skriva dialoger. De är så verklighetstrogna så man skulle kunna tro att han gått runt med bandspelare och fångat autentiska ordväxlingar.

Betyg: Velar fram och tillbaka, detta är en snaskig kriminalroman å ena sidan och en tankeväckande historia om hämnd å andra sidan. Betyget får hamna på "bra" men inte så mycket mer.

Rekommenderas: Till dem som gillar spänning!

Snackis: Deckare, skräck och kriminalromaner brukar inte gå att diskutera men det här är ett undantag eftersom boken bygger på ämnet skuld, hämnd och sorg - inte vem som har mördat vem.

Länk till boken på AdLibris: HÄR.