Sommarhuset

Bokens titel: Sommarhuset
Författare: Anna Fredriksson
Förlag: Månpocket, efter en överenskommelse med Bokförlaget Forum.
Antal sidor: 288

Så fort jag hörde talas om den här boken ville jag läsa den, men jag var för snål för att köpa den inbundna boken och fick därför vänta ett bra tag innan den kom på pocket. Jag hade verkligen sett fram emot att läsa den, så risken var ju rätt stor att jag skulle bli besviken när jag äntligen fick den.

Boken beskriver Eva som är 40+ och äldst av tre syskon. Hon är frånskild och har en son som är stor nog att i flytta hemifrån och börja ett eget liv med sin flickvän. Hon har få vänner och trivs inget vidare med sitt jobb som högstadielärare.

Eva har en bror, Anders, som kanske är i 35-årsåldern och en syster, Maja, som är i 30-årsåldern och yngst av dem alla. Eva har inte haft något med sina syskon att göra på över ett decennium, sedan en händelse inträffade där hon och Maja blev osams. Anders och Maja håller ihop i vått och torrt, medan Eva har tagit hand om deras mamma som pendlar ut och in mellan depressioner.

När mamman plötsligt dör - hon tar livet av sig (och det är ingen hemlighet, för det avslöjas direkt i första kapitlet) - får Anders och Maja bråttom att göra upp om arvet. Eva åker ut till skärgården för att tillbringa hela sommaren på mammans landställe. Hon planerar att rensa ur huset, börja om, fixa i ordning, ta tag i sitt liv och framför allt sörja förlusten av modern.

Vad hon inte alls räknar med är att Maja och hennes nye, mystiske pojkvän ska komma dit och börja snickra lusthus, elda mammans papper, städa ut huset och förbereda en försäljning. Anders kommer också dit med sin fru Katrin och deras tre barn - och kräver att få sova i det rum som Eva har gjort i ordning åt sig.

Boken är mycket spännande trots att jag egentligen inte kan sätta fingret på varför den är det. Spänningarna mellan syskonen, arvet som ska delas, bråken och osämjan, försöken till samtal. Eva vill inte sälja huset, Maja vill att det ska ut på marknaden direkt - men vad vill Anders?

Ibland blir jag förbannad på huvudpersonen Eva för att hon är så envis och bara går undan, tiger och tjurar, inte säger sin mening, bara är grinig och tvär. Kunde hon inte försöka prata med de andra? Nej, det verkar inte så.

Vissa passager är kanske lite overkliga och dem hade man kunnat stryka. Varför ska Eva ut och åka i en stulen motorbåt i ösregn och mörker, till exempel, utan mobiltelefon, utan flytväst, utan att ha sagt vart hon skulle? Det är ju så otroligt korkat.

Och varför, varför, varför reser sig alltid Eva upp och går - utan förvarning och utan förklaring! - så fort någon pratar med henne om något som hon inte vill tänka på eller prata om? Är det riktigt normalt? Att rusa ifrån en restaurang utan att betala bara för att grannen i all välmening säger något snällt om den saknade mamman? Nej, skärp dig, Eva! har jag lust att skrika.

Misstänker att det här är en bok som mängder av svenskar kan känna igen sig i. Det är inte alldeles lätt med arv - och sommarställen verkar vara ännu mer infekterade än pengar och andra värdesaker.

Mitt foto: Badlakan och solglasögon gör ingen sommar, men får symbolisera sommarstugan på ön.

Betyg: Gott betyg eftersom boken är så välskriven.

Rekommenderas: Till dem som någon gång varit inblandade i en tvist i släkten eller som varit med om att dela ett arv där alla inte är överens - eller som har ett sommarställe som funnits i familjen i årtionden.

Snackis: Det här är en otroligt bra bok att ha som diskussionsunderlag. En tvättäkta snackis!

Länk till boken på AdLibris: HÄR.