Bokens titel: Rabbit proof fence (även på svenska)
Författare: Doris Pilkington
Originalets titel: Rabbit proof fence
Översättare: ?
Förlag: Bra Böcker (men jag är rätt säker på att min är en Månpocket...), 2005
Antal sidor: ?
Här får ni en samling citat. Först min (möjligen något taffliga) översättning av den engelska baksidestexten:
"14 år gamla Molly och hennes kusiner Daisy och Gracie var till hälften aboriginer. År 1931 fördes de bort från sina familjer och skickades till ett läger för att uppfostras till att bli "goda, vita australiensare". De blev tillsagda att glömma sina mödrar, sitt språk, sina hem.
Men Molly vägrade att glömma. Hon och hennes kusiner rymde och vandrade tillbaka till Jigalong, 160 mil därifrån, genom att följa kaninstängslet norrut genom öknen. Det här är den sanna historien om den vandringen, berättad av Mollys dotter Doris."
Visst låter det spännande? Visst låter det hjärteknipande?
Jag läste boken för sju år sedan och mitt stora minne av den är att den var så ofattbart tråkigt skriven - i synnerhet som ämnet hade all potential i världen att bli en riktigt actionfylld och tårdrypande historia. Så här skrev jag i min läsdagbok i september 2006:
"Visst, det är gräsligt vad dessa aboriginflickor utsattes för - men jag orkar inte engagera mig i denna faktaspäckade och trist skrivna bok. Passar nog som tevefilm, men den är för talanglöst skriven för att läsas."
Mycket riktigt filmatiserades boken senare. Den kom antagligen mer till sin rätt då.
Några år senare läste två andra tjejer denna bok och skrev på hemsidan Boktipset följande:
"Hur lyckas man få en så intressant berättelse att bli så händelselös läsning? Baksidestexten var den mest spännande delen." Josefin Sivertsson, maj 2011.
"Säkert en fascinerande historia men ack så tråkigt författad." Fanny Gunnarsson, juni 2012.
Jag har ett exemplar av boken på svenska - även om man inte kan tro det med tanke på titeln - men nuförtiden verkar den endast gå att köpa på engelska. Om man inte föredrar tyska förstås, för då kan man köpa den under titeln "Long walk home". Pffft! Hur svårt kan det vara att hitta på andra boktitlar än "Rabbit proof fence" på svenska och "Long walk home" på tyska?!
Mitt foto: Denna gång får fotot utebli tyvärr och ni får se en faksimil av den inbundna utgåvan. Mitt ex ligger på landstället i en korg med struntlitteratur som våra sommargäster får plocka på sig av om de vill.
Mitt betyg: Doris borde ha överlåtit denna gripande berättelse på någon som kan skriva.
Rekommenderas till: ingen som jag kan komma på.
Snackis: Bra samtalsämne om ras och samhällets normer. Borde kanske ingå i en diskussion där man läser flera böcker på samma tema, så inte detta blir den enda boken att prata om.
Länk till boken på AdLibris: ENGELSK HÄFTAD
"14 år gamla Molly och hennes kusiner Daisy och Gracie var till hälften aboriginer. År 1931 fördes de bort från sina familjer och skickades till ett läger för att uppfostras till att bli "goda, vita australiensare". De blev tillsagda att glömma sina mödrar, sitt språk, sina hem.
Men Molly vägrade att glömma. Hon och hennes kusiner rymde och vandrade tillbaka till Jigalong, 160 mil därifrån, genom att följa kaninstängslet norrut genom öknen. Det här är den sanna historien om den vandringen, berättad av Mollys dotter Doris."
Visst låter det spännande? Visst låter det hjärteknipande?
Jag läste boken för sju år sedan och mitt stora minne av den är att den var så ofattbart tråkigt skriven - i synnerhet som ämnet hade all potential i världen att bli en riktigt actionfylld och tårdrypande historia. Så här skrev jag i min läsdagbok i september 2006:
"Visst, det är gräsligt vad dessa aboriginflickor utsattes för - men jag orkar inte engagera mig i denna faktaspäckade och trist skrivna bok. Passar nog som tevefilm, men den är för talanglöst skriven för att läsas."
Mycket riktigt filmatiserades boken senare. Den kom antagligen mer till sin rätt då.
Några år senare läste två andra tjejer denna bok och skrev på hemsidan Boktipset följande:
"Hur lyckas man få en så intressant berättelse att bli så händelselös läsning? Baksidestexten var den mest spännande delen." Josefin Sivertsson, maj 2011.
"Säkert en fascinerande historia men ack så tråkigt författad." Fanny Gunnarsson, juni 2012.
Jag har ett exemplar av boken på svenska - även om man inte kan tro det med tanke på titeln - men nuförtiden verkar den endast gå att köpa på engelska. Om man inte föredrar tyska förstås, för då kan man köpa den under titeln "Long walk home". Pffft! Hur svårt kan det vara att hitta på andra boktitlar än "Rabbit proof fence" på svenska och "Long walk home" på tyska?!
Mitt foto: Denna gång får fotot utebli tyvärr och ni får se en faksimil av den inbundna utgåvan. Mitt ex ligger på landstället i en korg med struntlitteratur som våra sommargäster får plocka på sig av om de vill.
Mitt betyg: Doris borde ha överlåtit denna gripande berättelse på någon som kan skriva.
Rekommenderas till: ingen som jag kan komma på.
Snackis: Bra samtalsämne om ras och samhällets normer. Borde kanske ingå i en diskussion där man läser flera böcker på samma tema, så inte detta blir den enda boken att prata om.
Länk till boken på AdLibris: ENGELSK HÄFTAD
vulnerable, and innocent. In this film, that stereotype is challenged with the main characters, three Indigenous young girls, putting faith in the land and struggling forth with determination to return home. aluminum fence panels
SvaraRadera