The taliban cricket club

Bokens titel: The Taliban Cricket Club
Författare: Timeri N. Murari 
Förlag: Allen & Unwin, 2013
Antal sidor: 325

På ett sätt skulle man kunna säga att det här är en feelgood-bok, en varm och vänlig historia om kärlek och vänskap och hur man tar sig igenom svårigheter tillsammans. Lite av Mma Ramotswe, tyckte vi alla i bokklubben, och på bokens omslag jämförs den med "Skruva den som Beckham". Ändå kan man inte säga att det är en bok som bara passerar eller som enbart kan betraktats som mysig.

Den unga Rukhsana bor sin yngre bror Jahan och sin döende mor i ett hus strax utanför Kabul i Afghanistan. Hennes farmor, farfar och pappa har dött då en vägmina exploderade under deras bil. Nu får Jahan och Rukhsana klara sig bäst de kan och vårda sin mor vars dagar är räknade. Jahan är lite för ung för arbete och kvinnor tillåts inte göra något alls mer än leva i det fördolda. För att överleva säljer de allt av värde som de har ärvt. Att Rukhsana är en lysande journalist och skribent är inte intressant, talibanerna har förbjudit kvinnor att arbeta. 

Rukhsana planerar att fly till USA där hennes trolovade Shaheen bor. Hon måste bara vänta tills dess att mamman har dött. Egentligen är hon inte kär i Shaheen, utan i den indiske Veer som hennes familj dock varken känner till eller skulle tillåta att hon gifter sig med. 

Det handlar om veckor innan Rukhsana kan skicka bud till USA om att hon behöver pengar till smugglare och flygplansbiljetter - snart är hon fri från talibanernas välde. Men under den korta tid som återstår av mammans liv (och därmed av hennes egen fångenskap i Kabul) hinner allt ställas på ända.

Den fruktade ministern Zorak Wahidi - som har många människors liv på sitt samvete - blir förälskad i Rukhsana och kräver att få gifta sig med henne. Hon vägrar. Även hennes överhuvud i familjen, den yngre Jahan, vägrar att ge sitt tillstånd. Då börjar ministerns klappjakt på den unga kvinnan och han är villig att göra allt för att fånga henne.

Samtidigt som Rukhsana måste försöka ta sig ut ur landet och bort från tvångsgiftet ska hon alltså vårda sin döende mor och göra sitt yttersta för att komma i kontakt med Shaheen därborta i Amerika. Varför svarar han inte i telefon?

Men så bestämmer sig Jahan och ett dussin av hans kusiner för att ställa upp i talibanregimens utlysta tävling om vilket lag som kan bli Afghanistans bästa - och officiella - cricketlag. Vinner man tävlingen får nämligen hela laget fri lejd ut ur landet för att öva cricket i Pakistan. 

Det är bara ett litet problem: varken Jahan eller hans många kusiner har någonsin spelat cricket. Den enda de känner som gjort det är.... Rukhsana!

Betyg: Mycket gott betyg till en tankeväckande berättelse som förvisso är förutsägbar, något av en skröna, självfallet rätt overklig och där huvudpersonen är närmast mytiskt smart, god och stark. Men för mig var det hemskt att läsa om talibanernas fruktansvärda förtryck av den afghanska befolkningen i allmänhet och av kvinnorna i synnerhet. Bara tanken på att leva isolerad och iklädd en burka ger mig rysningar...

Rekommenderas till: alla möjliga - här finns kärlek och spänning, saga och verklighet i en skön blandning.

Snackis: Vår bokklubb hade en helkväll kring den här boken, så nog finns det en hel del att säga! Bokförlaget själva har en lista med frågor som passar en bokklubb. De föreslår också att man parallellt läser "Hotellet i hörnet av Bitter och Ljuv" som jag recenserade för inte så länge sedan. HÄR kan du läsa vad jag tyckte om den boken. Håller med om att det helt klart finns många likheter.

Omslaget: Visst är det ett vackert omslag! Jag gillar det skarpt. Men den första utgåvan hade en lite annorlunda variant. Där ser man bilden i sin helhet - med staden i bakgrunden och många fler detaljer.

Märkligt nog hittar jag den i tre andra utföranden också, båda på engelska. Så här ser de ut:

Den sista i ordningen känns bara spekulativ på något vis. Det förekommer inga små barn i historien och bilden ska väl spela på ens känslor: kvinnor helt täckta i burkor och ett litet nyfiket barn...
Den där med cricketattiraljer och en handgranat känns som gjord för en mer manlig publik.
Den mellersta ska väl symbolisera frihet.
Jag gillar de två allra översta bäst: Rukhsana som övervakar sitt cricketlag i Kabul.

Länk till boken på Adlibris: HÄFTAD 2013 eller INBUNDEN eller HÄFTAD 2012