En lördag i juli när jag var sju år

Egen bild kommer senare, om och när jag hinner. Framsidan är ändå så där töntig så man helst vill ha ett skyddsomslag...


Bokens titel: En lördag i juli när jag var sju år
Författare: Mary Lawson
Originalet titel: Crow Lake
Översättare: Rebecca Alsberg
Förlag: Bonnier Pocket, 2004
Antal sidor: 299

Hur jag snubblade över den här boken, har jag ingen aning om. Det var 2004 och jag hade aldrig tidigare hört talas om Mary Lawson - och tror knappast jag hört något om henne senare heller. Den underliga titeln "En lördag i juli när jag var sju år" (på engelska heter den "Crow Lake", så det är ju en rimlig översättning...) är väl måttligt intresseväckande.

Nåväl, boken handlar om Katherine, kallad Kate, och hennes två betydligt äldre bröder Luke och Matthew samt lilla bebissystern Elizabeth, kallad Bo. De fyra barnen bor någonstans på landsbygden uppe i Kanada med sina föräldrar, som dock dör i en olycka alldeles i bokens inledning. Vem ska nu ta hand om barnen?

Kate och Bo får växa upp med sina storebröder som inte alltid är de bästa surrogatföräldrar man kan tänka sig. Vi får följa syskonens liv tillsammans - men också hur Kate tjugo år senare, som vuxen, gör en resa tillbaka till föräldrahemmet och en sorts uppgörelse med bröderna. Romanen är lite sorglig, men fin.

Betyg: Jag minns det här som en god bok, inte mer. Ibland räcker det ju så: en stunds fin läsning på kvällskvisten, men inget som gör ett stort avtryck i ens liv.

Rekommenderas till: dem som bara vill läsa en välskriven utan större ambitioner.

Snackis: nej.

Länk till boken på Adlibris: INBUNDEN.