Medan tiden tänker på annat

Bokens titel: Medan tiden tänker på annat
Författare: Niklas Rådström
Förlag: Månpocket efter en överenskommelse med Gedins Förlag, 1993
Antal sidor: 298

När jag lyfter ut den här slitna pocketboken ur min bokhylla har jag inte tagit fram den på många, många år. Att jag gör det nu beror på att jag bestämt mig för att recensera så många Augustprisvinnare som möjligt - och "Medan tider tänker på annat" är en av dessa. Det gör lite ont bara att se omslaget. När jag öppnar pärmen ser jag en hälsning skriven i kulspets, till mig från min mormor på min 26-årsdag. Det är länge sedan. Mormor är död nu, har varit död länge. Jag saknar henne fortfarande.

Jag tänker att det här var en magisk bok, så fantastiskt bra, men jag minns inte mycket mer än att den handlade om lille Axel och hans morfar. Varför har jag inte läst om den (betoning på om), om jag nu tyckte så mycket om den? Förr kunde jag minsann läsa samma bok flera gånger, men den här romanen har hamnat i bokhyllan efter första läsningen.

Men så minns jag hur jag satt på tunnelbanan och läste med tårar i ögonen och hur jag klev av på Rådmansgatan varenda morgon på väg till jobbet alldeles gråtfärdig och samtidigt helt uppslukad av berättelsen.

Jag minns helt enkelt boken som sorglig, men ändå vacker och varm. Kanske var jag extra ömtålig den där gången för tjugo år sedan då jag läste boken? Kanske har det satt sina spår, som gör att jag nu associerar den med en stark känsla av förlust och vemod.

Jag tycker att ni ska läsa "Medan tiden tänker på annat". Det är en finstämd bok i långsamt tempo, fantastiska detaljer ur en barndom, oerhört välformulerat. Jag kan ha fel, men som jag minns det så handlar det om femårige Axel som bor hos sin mormor och morfar i södra Sverige en hel lång sommar. Föräldrarna är sjukliga, eller döende, minns inte vilket (eller om det gällde bara den ena av dem?) och är kvar i stan. Jag tror det utspelar sig på 1950-talet. Mellan Axel och morfar finns ett starkt band och jag uppskattar särskilt att Niklas Rådström har gjort Axels berättarröst så trovärdig.

Betyg: Så vackert och vemodigt.

Rekommenderas till: såna som vill försjunka i ett stycke utmärkt svensk litteratur.

Snackis: Jag tror att detta skulle vara en ypperlig bokklubbsbok!

Tyvärr verkar inte boken säljas längre. Låna på bibblan, där måste den finnas.

P.S. På Wikipedia står: "1989 kom Niklas Rådströms första roman "Månen vet inte", den första boken i en självbiografisk trilogi där även "Medan tiden tänker på annat", 1992, och "Spårvagn på Vintergatan", 1996, ingår." Jag visste inte alls att de här tre böckerna var självbiografiska. Är de verkligen det?! Men hursomhelst har jag läst alla tre och de är fantastiska! Har ni inte upptäckt Rådströms författarskap än, så föreslår jag att ni börjar med dessa tre i svit.