Expeditionen: Min kärlekshistoria

Bokens titel: Expeditionen: Min kärlekshistoria
Författare: Bea Uusma
Förlag: Norstedts, 2014
Antal sidor: 259 om jag räknat rätt (inte paginerat hela vägen)

Det här är "da Vinci-koden" för faktaböcker! Wow, vilken prestation, Bea Uusma - jag avundas dig som kan skriva så fantastiskt spännande om rena fakta (och dessutom om en händelse som ligger över hundra år tillbaka i tiden). Här är cliffhangers på var och varannan sida. Hur ska det gå?!

Det är olidligt att ta sig igenom texten, rent plågsamt - men inte för att det här är en tråkig bok utan för att jag vill rusa rakt in i historien och ropa åt ballongfararna "Ge er inte iväg! Stanna här. Ni kommer aldrig mer tillbaka om ni lyfter nu!"

Nog för att jag har hört talas om ingenjör Andrés luftfärd redan som barn och nog för att jag kände till vad som hade hänt (trodde jag, ja!) men det här är något helt annat. Så sorgligt och gripande samtidigt som det är fruktansvärt spännande. Helt rätt att ge författaren Augustpriset för denna bok, för det är en sällsynt gåva att kunna skriva på detta vis.

Det där med att en svensk ingenjör flyger luftballong till Nordpolen och dör av blyförgiftning från konservburkarna, det hade jag hört mina föräldrar berätta. Men det var ju tydligen inte så. Att de bar knickers och stickade sockor, väst och yllekavaj som mundering för en övervintring så långt norrut det går att komma, det hade jag också hört. Men allt det andra; de tunga slädarna de släpade på, den onödiga provianten, portvinet och champagnen, festkläderna och den utländska valutan avsedd för ett glamouröst firande, reservdelarna som glömdes bort trots att de hade behövts, de trasiga sakerna som aldrig testats och inte ens fungerade från början, den gravt outbildade besättningen som inte kunde något alls om det de skulle utsättas för...

Det är helt otroligt att de ens gav sig av.

Boken är formgiven nästan som om vi kikar in i Uusmas egen anteckningsbok, typsnitten varierar och punktstorlekarna likaså. Hennes reflektioner och faktaletande varvas med utdrag ur polarfararnas dagböcker. Det gör det hela ännu mer intressant att läsa. Jag tror faktiskt att själva upplägget är så inbjudande att även en uttråkad, lästrött och ovillig tonåring skulle sluka boken.

För mig blir det bestående minnet den hemska sekvensen där André äntligen får lyfta med ballongen från fast mark tillsammans med sina två unga medarbetare och massor av packning. Redan i det första ögonblicket går precis allt fel. Katastrofalt fel, bokstavligt talat! Ballasten måste dumpas, släplinorna lossnar, ballongen kommer aldrig någonsin att kunna nå hela vägen fram till Nordpolen.
Man har en enda chans att avsluta projektet. En enda. Om man skyndar sig att nödlanda på en halvö i närheten - den som man i förväg valt ut för ändamålet - kan expeditionens markpersonal ro ut och rädda dem. Om man väljer att flyga vidare kommer man aldrig fram till Nordpolen och man måste överleva en hel lång polarvinter utan tillräckligt med mat, skydd och kunskap.

Och man väljer att inte nödlanda...

Mitt foto: Vad glad jag blev över att det snöade lite i natt, så jag kunde få en fin bakgrund till den snyggt formgivna boken.

Betyg: Så värd all uppmärksamhet och det fina Augustpriset för facklitteratur!

Rekommenderas till: alla äventyrare - och alla fegisar som gillar att läsa om äventyrare.

Snackis: En bra bok att prata om, intressant även ur ett historiskt perspektiv.

Länk till boken på Adlibris: POCKET och INBUNDEN ILLUSTRERAD