Underdog

Bokens titel: Underdog
Författare: Torbjörn Flygt
Förlag: Månpocket, efter en överenskommelse med Norstedts, 2002
Antal sidor: 399

Torbjörn Flygt måste vara väldigt nöjd med inledningen:
"Det är nåt visst med att ha syskon. Det är som att alltid kunna dra upp två strumpor ur byrålådan och även om de inte är ett par så är det i varje fall bättre än att gå bar på ena foten." Snacka om att rivstarta en roman! Riktigt bra inledning, tycker jag, och den sätter tonen för hela boken.

Vi får lära känna berättaren, Johan, som är 10 år och hans syster (syrra, i boken) Monika som är 15 år. De bor med sin mamma (morsan) i en lägenhet någonstans i Malmö. Mamman jobbar på Malmö Strumpfabrik där hon sliter ut sig fullständigt och det har hon ingenting för, eftersom hon senare får sluta. Pappan minns jag inte var är han är - det är länge sedan jag läste boken, över ett decennium sedan, direkt då den kom ut och var så omtalad - men han är i alla fall frånvarande.

Det här är en bok för alla oss som växte upp på 1970-talet och den är späckad med referenser till den tiden. Som att grabbarna leker att de är Ronnie Hellström när de spelar fotboll, eller säger "Galaxer i mina braxer!" som Kapten Zoom. Barnen heter sånt som Monkan, Cissi, Åsa, Tompa och Micke. De vuxna "stressröker under köksfläkten". I skolan släpas tjocka teveapparater fram så man får se Stenmark vinna världscupen. Folk har hängselbyxor och stickade tröjor, är orakade både här och där. Sovjetunionen ställs mot USA, Östtyskland mot Västtyskland, överallt härskar rädslan för Kalla kriget. Man lyssnar på "Upp till tretton" med Ulf Elfving på radion och hoppas att man själv är den han ska ringa nästa gång.

Men framför allt är det hela uppväxtskildringen som är så magisk. Vi följer Johan från mellanstadiet och framför allt högstadiet fram till gymnasiet. Vi får hintar om vad som hände sedan, om hur fort det gick att glömma barndomen och hur skrämmande snabbt man blev medelålders.

Det här är en av mina favoritböcker. Jag vet inte om den är så givande för andra, som inte själva växte upp under de här åren. Så känner jag ju med Åsa Linderborgs "Mig äger ingen" och med Jonas Gardells "Ett ufo gör entré" också. De här tre böckerna ihop ger en så bra bild av hur det verkligen var för många av oss som föddes i Sverige på 1960-talet, gick på dagis och lekis (inte förskola eller sexårsverksamhet), släpade oss igenom nio år i den kommunala skolan (aldrig fritt val) och sedan trodde att livet började när vi kom till gymnasiet.

Observera att "Underdog" i ny pocketutgåva ser lite annorlunda ut än min från 2002 - nu har fokuset flyttats från bordet, lampan och mamman till nästan enbart den mjölkdrickande pojken. Dessutom har man ändrat själva rubriksättningen och tagit bort citaten (de behövdes väl inte när boken blev så omskriven).

Nu var inte min uppväxt tillnärmelsevis lika hård som Johans i "Underdog" eller som Åsas i "Mig äger ingen", men det är väldigt mycket jag känner igen och alla de här tre böckerna har kommit att betyda mycket för mig.

Boken belönades med Augustpriset 2001 och jag häpnar över att det åter igen är en bok från Norstedts - det verkar ju gälla för många av de böcker jag hittills läst bland Augustprisvinnarna.

Mitt foto: Jag tänker på mellanmålet när man kom hem från skolan: Kamratposten, Tintin-album, ostmackor och O´Boy. (Observera den underbara O´Boy-burken som jag har sparat ända sedan den tiden! 70-talsnostalgi...)

Betyg: Högsta betyg för såväl upplägg och språk som för den väl berättade historien.

Rekommenderas till: dem som gillar uppväxtskildringar.

Snackis: I allra högsta grad!

Länk till boken på Adlibris: POCKET.