Bokbloggsjerka: Favviskaraktärer!

Tulpaner i mitt köksfönster. Tyvärr är bilden exakt ett år gammal - nu lyser det minsann ingen vitkall marssol och inte har jag fått några tulpaner på väldigt länge heller, bergis inte sedan den där gången förra året.

Det har definitivt inte funnits en halv sekund över för att skriva bokrecensioner de senaste veckorna. Känns lite trist, i synnerhet som jag började få lite flyt på bloggandet och en kontinuitet som jag inte hade förr. Men idag ska jag unna mig en kort paus i allt korrekturläsande, formgivande och bildredigerande. Jag tror jag ska vara lite "wild and crazy" och prova något nytt - testa att delta i bokbloggsjerkan, till exempel!

Det är Annikas litteratur- och kulturblogg som drar igång en bokbloggsjerka varje fredag, där man hoppar runt mellan olika bloggar och läser deras (underhållande och lärorika) svar. Tycks vara en välbesökt begivenhet! Själv har jag inte varit med tidigare, men jag har många gånger tyckt att hon väljer så roliga och genomtänkta ämnen.

Veckans ämne är "Är det bara jag som är sjukligt förtjust i en karaktär i en bok?". Nejmen, såklart inte, Annika! Vi är nog många. Du nämner också teveserier och biofilmer, men jag tycker det är lite skillnad på just en figur som lever sitt liv inne i bok och en karaktär i en spelfilm, så jag väljer att fokusera på enbart böckerna här.

Jag fastnar för de mest osannolika karaktärer, inte alls nödvändigtvis såna med djup och intelligens. Det kan vara så banalt som:

• Joona Linna i Kepler-böckerna - äntligen en tyst, kontemplerande, snygg, vänlig och helt sjukt übersmart kriminalare som inte är dysfunktionell och nersupen. 
• Thomas Lynley i Elizabeth Georges evighetslånga svit om den engelska adelsmannen som utmärker sig vid New Scotland Yard, med sin briljans och sitt skarpsinne och sitt osvikliga överklassmanér.

Det är något med de där två männen som tilltalar mig. Så svala och oberörda på ytan, men så otroligt klipska och inkännande. Deras artiga sätt, deras snygga kläder, deras världsvana. Hur patetiskt som helst, men jag är mycket förtjust i dem som huvudrollsinnehavare. Vill helst inte göra en djup analys av vad jag ser hos dem och varför de tilltalar mig, vi lämnar psykologin åt sidan.

Eller så är det barn- och ungdomsböckerna där man sugs in nästan osunt mycket:

• Lucy och i viss mån hennes syskon och lejonet Aslan i Narnia-serien. Å, vad jag önskade att jag kunde kliva in i en garderob och komma till deras underbara värld!
• Harry Potter och hans Hermione, Severus Snape, Sirius Black och flera av de andra i Rowlings fantastiska saga. Fast jag är vuxen önskar jag att jag kunde få springa in på en perrong som inte syns från utsidan och åka tufftufftåg till Hogwarts!

Det finns så många, men jag hinner inte springa iväg och kolla i bokhyllan just nu. Bland teveserier finns det ännu fler, för där är det ju fokus på blickar, gester, uttal. Eller en hel kropp, för den delen. Det blir inte riktigt samma sak med böcker, men båda delarna är bra på sina olika sätt.

//Joelinda