Bokens titel: Det hänger en ängel ensam i skogen
Författare: Samuel Björk
Originalets titel: Det henger en engel alene i skogen
Översättare: Per Olaisen
Förlag: Bonnier Pocket, 2015
Antal sidor: 454
Jag är ofta rätt kritisk mot deckare och det är inte direkt min favoritgenre. Alldeles för många beskrivningar av dysfunktionella kriminalkommissarier och spritt språngande galna massmördare. Ofta med detaljer kring någons Colt eller Magnum eller annat ointressant vapen. Gärna lite droger också, vitt pulver som langas mellan samvetslösa personer. Och förstås någon totalt vrickad historia som inbegriper en barnmisshandlare som får smaka på egen medicin trettio år senare och en serie hot som presenteras genom att polisen får lösryckta citat ur en känd bok.
Jag hade missat utgivningen av den norska kriminalromanen "Det hänger en ängel ensam i skogen", men hittade den tack vare flera bokbloggare. Vad jag förstår så gillar många att jämföra Samuel Björk med Jo Nesboe men nu har jag inte läst något av henne (eller honom - vilket kön nu Jo har?) så jag kan inte bidra med en åsikt där.
Det kan jag dock konstatera att väldigt mycket i denna bok är sånt som jag normalt inte gillar med deckare - men här sugs jag in i intrigen och fullkomligt sträckläser boken. Det är så bra skrivet! Strunt samma att utredarna är lite för duktiga och morden är lite för strategiskt och genomtänkt utförda. Jag kan till och med smälta att det finns en religiös sekt inblandad (annars är ju det en rätt avskräckande sak, tycker jag). Tempot är rasande högt och mordgåtan svänger än hit, än dit. Nästan mot min vilja måste jag konstatera att det var länge sedan jag blev så förtjust i en deckare!
Ni behöver inte veta mycket om själva handlingen. Sånt ska man inte prata för mycket om när det gäller den här sortens böcker. Men småflickor som snart ska börja första klass hittas mördade, hängande i träd, iklädda klänningar och med varsin ryggsäck med böcker. Man arbetar förstås med en konstant tidspress eftersom det är uppenbart att offren kommer att bli fler.
Betyg; Det är bara att gratulera författaren till en ruggigt skickligt berättad mordutredning, hur osannolik den än må vara.
Rekommenderas till: alla som gillar en deckare i skandinavisk miljö, med flera tuffa kvinnor i huvudrollerna och nästan helt utan skildringar av blod och våld.
Snackis: Nej.
Länk till boken på Adlibris: POCKET eller INBUNDEN.
Jag tycker precis som du om deckare och det du beskriver låter ju lite väl typiskt dagens polisromaner (religiös sekt - hu!), så väldigt intressant att höra att du gillade den! Jag har läst en av Jo Nesbö och jag var inte alls imponerad, han är någon slags norsk Raymond Chandler med extra gubbröra. Men så är det ju också nånting med sommarsemester som gör att deckare passar särskilt bra.
SvaraRaderaJag slukar gärna deckare i både parti och minut men har på senare tiden blivit allt mer kritisk i mitt val av deckare. De måste sticka ut och hålla sig långt ifrån standarmallen. Denna tyckte jag lyckades väl med det och jag gillade den verkligen. Jo Nesbö har jag heller aldrig läst, det är en han förresten! =)
SvaraRaderaKul att du gillade den! :)
SvaraRaderaJag tyckte mycket om kommissarien Holger och hans kärlek till sitt barnbarn och visst retade jag mig lite på Mia men jag uppskattade att det var ganska lätt att gilla medlemmarna i den här polisgruppen. Jörn Lier Horst kan jag också rekommendera i samma stil.
SvaraRadera