I sisådär 45 års tid har det varit den självklara julklappen till mig (när jag var liten fick jag även mängder av dagböcker, fina pennor, vackert brevpapper och ritblock eftersom jag jämt, jämt,jämt skrev eller ritade om jag inte läste).
I år verkar dock hela släkten ha gaddat ihop sig, för ingen gav mig en bok. Förvisso är det en liten släkt och jag får inte så många paket alls, men den här julen var det nästan bara mjuka saker (snygga påslakan, en fin kofta) och ätbara dito (lakrits! och förstås te) i paketen.
Barnen hade skramlat ihop till en fin plansch av ungefär det enda som jag och min man delar passion för och som har litterär anknytning:
Men i övrigt fanns det inget som ens liknade en bok bland mina klappar. "Men mamma, du har ju redan läst allt!" kommenterade en av ungarna.
Så plågsamt!
SvaraRaderaMen ändå inte. Jag gillar vår version av julklappsutdelning: den är helt lagom och fullt sansad. Jag fick fina saker och kände att man verkligen tänkt till och att gåvorna passade just mig. Kanske är det svårt att ge böcker till någon som läser mycket och köper många böcker själv. Vi hade en toppenfin julafton med god mat, fina klappar och glada släktingar så jag är jättenöjd :-)
RaderaDet gläder mig :)
Radera